Med nödvändighet går ju åsikter isär, när vi tar oss an svåra saker som rör vår gemensamma framtid. Det är lätt att tonläget höjs och argumenten slirar när vi vill få vår vilja fram. Då blir det lätt pajkastning som inte leder någonstans, både vid fikabordet och i media. Då kan vi ta till oss Jesus radikala maning att vi ska älska varandra och inte bara de som tycker som vi, utan framför allt de som inte gör det (Matt 5).
Vi kan be för dem. Vem vet, det är högst troligt att någon ber för mig av samma anledning. Så när vi fylls av raseri eller förtvivlan så kan vi betänka att vi kommer längre med böner än besvärjelser. Det gör också att vi besinnar oss, så vi inte säger eller gör saker som vi ångrar.
Vi vet alla att klimatkrisen är ett faktum som överskuggar vår gemensamma framtid och som inte kan vänta en enda minut till. Men att det också är svårt att göra det rätta. Vi vill inte se fattiga människor, men är inte beredda att avstå vår levnadsstandard. Vi vill att vi ska uppfylla klimatmålen, men vill inte betala mer för bensinen eller sluta flyga till Thailand eller Italien.
Anden är villig men köttet är svagt som Paulus säger och konstaterar krasst ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” (Rom 7). Ja, det här utmanar ordentligt varje människa.
Vi vet också att Gud älskar oss för dem vi är, i all vår mångfald. Både starka och svaga. Och han älskar hela sin värld, som han har skapat, i all sin mångfald, både vargen och kattungen. Men ondskans kraft varnar han för. Och det är kärlekslösheten. Den gör att det som länkar oss samman bryts itu. När vi inte kan se det goda i eller värna om vår nästa. När vi ser ner på den andre och gör den till en främling.
Vi måste kämpa på för att göra det goda och hålla ihop, för att göra kedjan hel, för vi har inte råd att förlora varken oss själva eller vår jord. Låt oss tro att allt som sker i världen sker med hopp och att vi hämtar kraft i orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.”
Tack för alla dina under Gud!
Lotta Damm