Trots att vi väljer, planerar och förbereder våra dagar och våra liv, blir det inte alltid som vi tänkt. Ibland blir vi besvikna på oss själva att vi gjort dåliga val. När vi ser tillbaka på våra liv kan vi fundera över hur vi egentligen tänkte. Ibland leder livet in oss i motgångar och svårigheter som vi inte valt och inte heller kan välja bort.
Vi drabbas av sorger, olyckor, sjukdomar och lidande. Då blir det väldigt tydligt vad som är viktigt och inte. Status, egendomar, prestige och yta får väldigt liten betydelse. Ett samtal, en god bok, ett barn, solens sken i de gula löven blir stora rikedomar.
Förutsättningarna för nytt liv är ju att det gamla ger upp, bryts ner och förmultnar för att ett nytt frö ska få en miljö att slå rot och växa i. Vi ser det i årstidernas växlingar, i dygnets övergångar mellan dag och natt, i generationer som avlöser varandra.
Det kan också ske i våra själar, när livet ställs på sin spets och inget av det vanliga längre fungerar. Vi finner nya frön som vill gro inom oss. Förundran, tacksamhet, tillit, långsamhet, förtröstan, öppenhet, vänskap, trofasthet, frid. Dessa frön kan vi välja att ge näring, så att själen får nytt liv. När man lever sitt liv mot en mörk bakgrund, syns ljuset så mycket klarare.
När Marta klagade över att hennes syster Maria inte hjälpte till med det praktiska och allt som skulle ordnas, utan satte sig hos Jesus för att lyssna till honom, svarade Jesus: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Hon behövde prioritera själen, lyssnandet, reflektionen och den inre växten. Jesu ord är en hälsning även till oss, oavsett hur våra liv ser ut.
Annika Davidsson