Efter en kall vår har äntligen sommaren gjort entré i vårt avlånga och vackra land. I kyrkans årscykel är vi nu inne i den långa trefaldighetstiden. Växandets tid som sträcker sig från heliga Trefaldighets dag och ända fram till söndagen före domssöndagen i slutet av november.
Under den tiden får vi följa och fundera över Guds vägar, vem Gud är och var jag möter Gud. I skogen, i kyrkbänken, i ett samtal, i en bild, i ett musikstycke, i en dikt, i en låttext, i ett speciellt bibelord, i en blick.
Nu ligger midsommarhelgen precis framför oss, en mycket praktisk helg, åtminstone matmässigt. Matjessillen är inköpt, färskpotatisen (egenodlad och köpt när den egna inte räcker till) ser lockande god ut. Jordgubbarna ska inhandlas senare. Lite vilda blommor i en vas på bordet måste jag också ordna. Midsommarfesten är klar!
Jag tar ett djupt andetag och ger mig ut för att plocka midsommarblommor. När jag går längs med skogsvägen jublar mitt hjärta över sommaren, den fantastiska planeten vi lever på, skapelsen och även dess skapare.
Såhär på försommaren visar naturen sig från sin allra vackraste sida. Prästkragar, blåklockor, blåklint, hundkex, gulmåra och många fler sorter, som jag inte kan namnet på finns i min midsommarbukett. Finns det något vackrare än våra svenska vilda blommor?
När jag går och plockar min midsommarbukett så kan jag känna glädjen och tacksamheten inom mig. Glädjen över sommaren och livet. Tacksamhet över hela skapelsen. Tacksamhet över att Du och jag får vara en del av den.
Jag hoppas att även Du kan glädja dig och njuta av din sommar.
Glad midsommar!
Christina, präst