En lek som ska hjälpa oss att göra väntan enklare: under resan i bilen eller i väntrummet. Istället för - Hur länge till? hellre – Jag ser något som du inte ser!
Hur länge till? – Ja, Herrens dag dröjer. Jesus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden! Halleluja! – vi vill så gärna tro detta. Men om Gud gör allt nytt varför är denna värld då fortfarande som den är? Dödens bojor och band är sprängda? Var då? Vi lever med världens krig och död framför ögonen.
Jag ser någon som du inte ser…! - Det är problemet med uppståndelsen, det svåra med påsk. Det finns inget att se. Graven är tom. Han är inte här! – säger ängeln. Påsken är festen då man inte ser någonting. Men just seendet är viktigt i vår kristna tro: att bli sedd och erkänd.
Jag har sett honom! Andra också! – Evangelisterna berättar om hur de såg, hur de kände igen, hur de upptäckte honom. Hur ögonen plötsligt öppnades för dem, kort innan den uppståndne försvann igen. Jag ser någon som du inte ser. – därför berättar jag för dig, så att du också kan upptäcka det. Ser du? Det handlar om ett speciellt seende. Det handlar inte om en exakt beskrivning, det finns inget att beskriva. Graven är tom. Jag ser någonting som du inte ser. Det är trons lek.
Leka måste man göra tillsammans, inte för sig själv. Fyra ögon ser mer än två. Tillsammans upptäcker vi Guds spår i våra liv. Tillsammans ser vi bättre vad som innerst inne håller ihop oss: goda ord, sanna berättelser, vacker musik, modet att tiga, kraften att upptäcka det enkla trots allt det tunga.
På påsken upptäcker vi tillsammans den uppståndne. Vi ser det, som är dolt. Vi upptäcker fridens tid, en stund av liv, ett ögonblick i Guds närvaro i vår värld alldeles nära oss. Vi ser något som du inte ser…! – vi berättar för varandra om det. Vi bär Guds frid ut i världen. Vi bjuder in världen att leka med i vår tros lek. Så låt oss börja leta. Efter påskägg och ögonblick av sanna möten. Låt oss leka trons lek denna påsk.
Välkommen till våra gudstjänster i påskhelgen.
Kirsten Alm