Allt var vindstilla, solen på väg att gå ner över träden och sjön låg så blankt att skogens alla detaljer speglades i vattnet. Jag slogs av insikten vilket privilegium det är att som människa få stå och blicka ut över detta magiska, med syrsornas försiktiga spelande i bakgrunden och sorlet inifrån kyrkan där det strax skulle vara sommarmusik. Det var några sekunder av magi, innan nästa bil kom och jag skulle peka ut var de kunde parkera.
I september inträffar något som kallas Skapelsetid, en satsning från Sveriges Kristna Råd. I år är temat ”Fred med skapelsen”. Det får mig att fundera över två saker: vad menar vi när vi pratar om skapelsen, och vad menar vi när vi pratar om fred. Ofta tror jag det just är naturen som jag stod i Värna och beundrade som vi menar när vi talar om skapelsen, men skapelsen är så mycket större än så. Det är naturen, det är var och en av oss, alla djur och varje organism. Det är allt det goda vi människor har skapat, allt det är en del av Guds skapelse. Skapelsen är alla de osynliga världar vi bär inom oss.
Fred är ett ord som vid första anblick verkar självklart: fred är frånvaron av krig. Men Guds fred är mycket större än så. Riktig fred är större än så. Fred är där jämlikhet och rättvisa råder, där ingen människa behöver kriga för sin överlevnad, varken mot klimatförändringar, fattigdom, krig eller utsatthet. Fred är där människor med makt inte begår övergrepp mot dem utan makt utan behandlar dem som jämlikar. Fred är där alla får vad de behöver. Fred är när jorden är i balans, när skördar kan växa och ge alla människor mat. Fred är när västvärlden tar ansvar för den skada vi har orsakat vårt gemensamma hem i universum och vågar förändra vårt sätt att leva, för att världen ska leva.
Fred är när vi agerar i samma kärlek som Jesus. Som det står i en gammal medeltida latinsk hymn ”Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud”.
Glad skapelsetid!
Emelie Ekelund, präst