Det stämmer förstås, men ibland tror jag att det låter så inne i våra huvuden då och då.
Vi vet att vi är värdefulla, att vi är viktiga och unika. Men ändå smyger den där känslan sig på ändå. Vad betyder jag i det stora hela? Och hur går det med det stora hela förresten, jag begriper inte bråkdelen och vilken fot jag ska stå på. Ingen tycks ha de rätta svaren, frågetecknen hopar sig och det är inte lätt att ha koll på särskilt mycket verkar det som. Kanske bäst att göra som man sa förr; att sköta sig själv och inte bry sig om andra. Men vad blir det för liv då?
Det var kanske så Petrus och de andra som slet med sina trasiga fiskenät vid Genesarets sjö kände sig när Jesus gick förbi. Vad är meningen med allt detta? När de lämnade sina nät och följde honom kunde de ana att det fanns något som bar i tillvaron, en underström som växte sig starkare. Den bar på tre viktiga delar: tro, hopp och kärlek (som råkar vara Åtvids församlings ledord!).
Efter julens firande av Jesu födelse och hur Gud bestämde sig för att födas till den här världen för att gå vid vår sida, så kan vi förstå att Gud bryr sig om det minsta lilla precis som det stora. Han bryr sig om hela skapelsen men även allt som händer i och omkring dig och mig. Och han vill ingjuta hopp i oss och trösta oss när det känns svårt, varje dag.
Jesus sa uppmuntrande till sina lärjungar; ”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade.” Och det gäller både det fjunigaste bebishår som det gnistrande grå (var det än sitter på kroppen).
Så när vi nu hämtat oss från den fantastiska julberättelsen, som är den glada nyheten för alla människor – det som evangelium betyder, har vi tre söndagar i kyrkoåret som förklarar varför detta är en glad nyhet som är avgörande för oss.
Det handlar om: Jesus skapar tro, Jesus är vårt hopp och Jesus är världens ljus.
Välkommen att fira gudstjänst!