Månadens art

Månadens art

september 2020 - Gullklöver (Trifolium aureum)

Gullklöver är en relativt småvuxen klöver som förekommer i Syd- och Mellansverige. Den blommar i juli-september med ljusgula blommor. Den är kulturgynnad och förekommer främst på torr, mager, grusig och sandig mineraljord med gles, lågvuxen växtlighet. Arten påträffas i vägkanter, skogsbryn, snår, grustag, ruderatmark, järnvägsområden samt på torrängar längs grusåsar och backar och på näringsrik hällmark. Den kan uppträda tillfälligt på växtplatserna och variera starkt i antal från år till år vilket i sin tur kan bero på att arten är tvåårig och att blomningen vissa år mer eller mindre uteblir. Arten är på tydlig tillbakagång, varför den rödlistades 2020. Tänkbara orsaker bakom tillbakagången är minskande hävd av naturbeten och igenväxning av tidigare öppna miljöer. Gullklöver är rödlistad som nära hotad (NT). Den är funnen på Stavnäs, Glava och Brunskogs kyrkogårdar.

Oktober 2020 - Ask (Fraxinus excelsior)

Asken är ett välkänt ädelt lövträd. Redan i den isländska eddan omtalas asken Yggdrasil som omslöt både gudarnas och människornas boningar. Ask är i dag ett vanligt lövträden i södra och mellersta Sverige. Den naturliga nordgränsen går  genom Värmland och Dalarna till Gästrikland och norrut till södra Hälsinglands kustland. Asken som är det inhemska trädslag som har senast lövsprickning på våren förekommer ofta som vårdträd. Tyvärr är ofta asken kraftigt drabbad av den vindspridda askskottsjukan, som upptäcktes i Sverige 2001. Askskottsjuka orsakas av den främmande, invasiva askskottsjukesvampen (Hymenoscyphus fraxineus) vars sporer sprids med vinden. Svampen angriper först de unga skotten. Angreppen liknar frostskador men sprider sig senare ned längs grenarna. Skadorna kan leda till att såväl små plantor som stora träd dör. Eftersom sjukdomen är vindspridd så finns den redan nästan överallt där det finns askar, så man förhindrar eller försvårar inte spridningen genom att ta bort smittade träd. Som en effekt av askskottsjukan har många askar dött och den är idag rödlistad som starkt hotad (EN). Askskottssjukan hotar indirekt många andra arter som på olika sätt är knutna till trädslaget ask. Det kan vara mossor, svampar eller lavar men framförallt hundratals insekter. Askar finns på eller omkring de flesta av pastoratets kyrkogårdar.

November 2020 - Entita (Poecile palustris)

Entitan är en liten mesfågel som föredrar löv och blandskogar men ofta dyker upp på kyrkogårdar och i villaträdgårdar. Den häckar i trädhåligheter men klarar inte av att själv hacka ut dom. I många av våra skogar är bohål är en begränsad resurs varför entitan tvingas konkurrera med t.ex. talgoxe och blåmes som finns i samma miljöer. Eftersom entitan är underlägsen gentemot dessa arter, får den ofta hålla tillgodo med hål av dålig kvalitet. Entitan är en extrem stannfågel. Även under kalla vintrar stannar entitan kvar inom sitt revir. En av de strategier den har för att klara detta är att den gömmer undan föda för att kunna utnyttja den under kärva förhållanden. Entitan är rödlistad som nära hotad (NT). Enligt svensk häckfågeltaxering har arten minskat med 54 % under de senaste 10 åren. Entitan kan du hjälpa både genom att sätta upp fågelholkar och ha en vinterfågelmatning. Arten har setts på sex av Arvika pastorats kyrkogårdar.

December 2020 - Hussvala (Delichon urbicum)

Så här under årets mörkaste månad kan det vara trevligt att minnas eller längta till sommaren. En svala gör ingen sommar heter det ju och tyvärr blir svalorna allt färre. En av de svalor som minskat allra mest är hussvalan. Hussvalan är en kortstjärtad svala med blåsvart ovansida och vit undersida som skiljer sig från andra svalor på den lysande vita övergumpen. Övergumpen är ett parti på ryggsidan bakom vingarna men framför stjärtfjädrarna. Hussvalan är som alla svalor en snabb och skicklig flygare som lever av att fånga insekter i luften. Den häckar över i stort sett hela landet, även uppe i fjällen. Det karakteristiska boet är en hängande ”kupa” som muras med en blandning av blöt lera, fjädrar och växtdelar på utsidan av byggnader, i nischer eller under takutsprång. Hussvalan minskar i hela Europa och den är i Sverige rödlistad som sårbar (VU). Orsaken till den kraftiga minskningen är inte klarlagd men hänger troligen samman med att tillgången på de insekter som utgör hussvalans föda minskat. Siffror från England visar på en nedgång av insekter med 80% i jordbrukslandskapet, men liknande undersökningar saknas i Sverige. Hussvalan övervintrar i Afrika söder om Sahara, och studier har visat att även bra väderlek under flyttningen är viktig för överlevnaden. Hussvala har noterats på Arvika, Brunskog, Glava, Gunnarskog, Ny och Stavnäs kyrkogårdar.

Januari 2021  - Alm (Ulmus glabra)

Skogsalm är ett träd som kan bli cirka 30 meter högt. Kronan är ganska tät och lövverket är mörkgrönt. Om det finns utrymme så blir kronan ofta rätt bred. Bladen är sträva, har dubbelt sågtandad kant och en skev bladbas. Alm förekommer naturligt i södra Sverige upp till Mälardalen och mer sällsynt upp till Ångermanland och Åsele lappmark. Skogsalm förekommer ofta som en viktig beståndsdel i ädellövskogar tillsammans med skogslind, skogslönn, ask och skogsek. Arten är även vanlig som planterad, t.ex. i parker, alléer, på kyrkogårdar och som vårdträd. I Arvika pastorat förekommer trädet på Brunskogs och Stavnäs kyrkogårdar. Almarna är idag starkt hotade av almsjuka som orsakas av en svamp. Svampen sprids av flera skalbaggar som sprider svampens sporer när de gnager på levande grenar. Sporerna gror och bildar mycel som sprider sig in i trädet. Angripna grenar blir missfärgade och bladen gulbruna. Allt fler grenar påverkas efterhand, vilket medför att trädet försvagas och slutligen dör. Större delen av det svenska almbeståndet söder om Norrland är idag drabbat av almsjuka. Almen är idag klassad som starkt hotad (CR), som är den högsta hotklassen och där finns de arter som bedöms ha störst risk att dö ut. Almarna är en viktig värdart för åtminstone 254 andra arter som mossor, lavar och insekter.

Februari 2021 - Gulsparv (Emberiza citrinella)

Februari månads art är gulsparven. Den är en stannfågel som är tacksam att mata under vintern. Nu när kylan har kommit på allvar kommer den gärna fram till fågelborden även om den föredrar att äta på marken. Den är särskilt förtjust i havre.  Gulsparven häckar i skogsbryn och buskmarker, särskilt i anslutning till odlad mark, och på hyggen. Den förekommer över hela landet med undantag av fjällen. Gulsparven var tidigare varit en mycket vanlig fågel.  Under 1950- och 1960-talet var gulsparven en av de fågelarter som drabbades hårdast av kvicksilveranvändningen inom jordbruket, och på många håll försvann den nästan helt. När kvicksilvret förbjöds återhämtade sig dock stammen fort men tillfälligt. Från början av 1980-talet har gulsparven åter minskat och sedan dess har antalet gulsparvar halverats i Sverige. Orsakerna till minskningen är okända men har troligen med rationalisering och ändrade brukningsmetoder inom jordbruket att göra. Den gillar ett varierat jordbrukslandskap med spannmålsodling, åkerholmar, betesmarker och extensivt skötta diken och kantzoner. Arten är rödlistad som nära hotad (NT). Gulsparv har noterats på sex av pastoratets kyrkogårdar

mars 2021 - Stare (Sturnus vulgaris)

Mars är den årets första vårmånad och staren är en av de första flyttfåglarna som dyker upp hos oss efter att ha tillbringat vintern på varmare breddgrader. Den gnisslande och visslande sången med insprängda härmningar av andra fåglars läten är ett efterlängtat vårtecken. Staren är fortfarande en av de vanligaste och mest spridda fågelarterna i södra och mellersta Sverige, trots en kraftig minskning sedan 1970-talet. Staren är under häckningstiden beroende av gräsmarker med kort vegetation inom rimligt avstånd (<1 km) från boet för att hitta föda till ungarna. Igenplantering eller igenväxning av betesmarker är starkt negativt eftersom det innebär att födosöksmiljöer försvinner. Högre vegetation på betesmarker på grund av försämrad hävd eller gödsling är negativt av samma orsaker liksom ensidig spannmålsodling. Boet läggs i befintliga håligheter, som gamla bohål av större hackspett eller gröngöling. Den häckar också gärna i holkar så en eventuell bostadsbrist kan åtgärdas genom holkuppsättning. Staren förekommer på de flesta kyrkogårdarna i Arvika pastorat. På grund av den kraftiga minskningen är den rödlistad som sårbar (VU).

April 2021 - Grönfink (Chloris chloris)

Även april månads art får också bli en fågel, en välbekant fink med kraftig näbb. Grönfinken har stor utbredning och häckar i Europa, Nordafrika och sydvästra Asien. I Sverige har den länge varit en vida spridd och allmän art. Hanen är ganska bjärt färjad i gröna, grå och gula nyanser (se bild) medan honan går mer mot diskret gråbrunt. Grönfinken häckar i skogsbryn, enbackar, buskmarker, parker och trädgårdar och förekommer i större delen av landet. Vintertid besöker den gärna matningar. Arten har inte varit rödlistad tidigare, men i 2020 års rödlista är den klassad som starkt hotad (EN). Orsaken är en mycket kraftig minskning de senaste 10 åren, på grund av en sjukdom, gulknopp, som i sin tur orsakas av en parasit som etablerade sig i Sverige för drygt 10 år sedan. Grönfinken har noterats vid dom flesta kyrkogårdarna i Arvika Pastorat.

Maj 2021 - Svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleuca)

Maj månads art har dröjt lite. Det beror på att den varit lite försenad i år men nu är den här, den svartvita flugsnapparen. Det är en välkänd fågel som ofta lever nära i löv- och blandskog samt i trädgårdar och parker. Den förekommer i större delen av landet och tar gärna uppsatta holkar i besittning. Den är fortfarande vanlig men minskar tyvärr så kraftigt att den 2020 blev rödlistad som nära hotad (NT). Orsakerna till minskningen är helt klarlagda men man spekulerar i att det är klimateffekter som orsakat att många häckningar misslyckas. Flugsnapparen och de insekter som den lever har kan ha kommit i tidsmässig otakt så att det blivit svårt att få ihop tillräckligt med föda till ungarna. En annan teori är att den fått problem att konkurrera med allt fler mesar. Den svartvita flugsnapparen har setts på flera av pastoratets kyrkogårdar.

Juni 2021 - Brun gräsfjäril (Ficedula hypoleuca)

Brun gräsfjäril är en liten, vacker men föga iögonenfallande brun fjäril som har sin huvudsakliga utbredning i Värmland och Dalarna. Den är Värmlands landskapsinsekt och flyger under juni på blomrika soliga ängsmarker omgivna av skog. Det kan vara slåtterängar som idag slås med hjälp av traktor, eller ”skogsängar” i form av övergivna ängs-, åker- eller betesmarker som motstått igenväxning, och behållit eller utvecklat en vegetation med mycket blommande örter. Den flyger strax ovanför gräset, ofta längs ängarnas kanter eller där det finns glest med buskar men även längs skogsvägkanter, på hyggen och i kraftledningsgator som erbjuder gott om blommor. Den trivs inte på marker som är hårt betade, men kan tolerera ett svagt betestryck. Arten undviker lokaler utan skyddande skog intill, förmodligen p.g.a. att den är känslig för stark vind. Brun gräsfjäril hotas av igenväxning och igenplantering av ängar och övergivna åkermarker och är rödlistad som nära hotad (NT). Brun gräsfjäril har noterats vid Älgå och Mangsskogs kyrkogårdar. Det finns också äldre noteringar från Brunskog.

Juli 2021 - Sotnätfjäril (Melitaea diamina)

Sotnätfjäril förekommer lokalt på små fuktängar i skogsmark och i beteshagar där larverna utvecklas på vänderot. Den förekom tidigare i stora delar av södra och mellersta Sverige upp till mellersta Norrland. Numera har arten försvunnit från flera regioner och antalet lokaler i de regioner där den fortfarande finns kvar har minskat påtagligt. För närvarande är Värmland ett av artens viktigaste utbredningsområden. Sotnätfjärilen hotas i Mellansveriges skogsbygder främst av skyddsdikning av hyggen, vilket förstör översilningsytor och ändrar konkurrensförhållanden mellan örter och buskar på de vinter- och våröversvämmade ytor som är särskilt gynnsamma för arten. Igenplantering av viltbetade gläntor och skogsängar är också ett allvarligt hot. Sotnätfjäril är rödlistad som nära hotad (NT). Arten är funnen på Ny kyrkogård.

 Augusti 2021- Slåttergubbe (Arnica montana)

Slåttergubben förekommer från Skåne upp till Dalarna, med undantag av Öland och Gotland. Den växer på ganska torr, mager, kalkfattig mark, främst i naturbetesmarker, samt på slåtterängar och hedar. Slåttergubbe användes förr som medicinalväxt. Namnet kommer sig av att när slåttergubben blommat ut ansågs det förr vara dags att slå ängen. Slåttergubbe har minskat kraftigt och minskar fortfarande på grund av ändrade brukningsmetoder och  minskad hävd. Arten minskar och försvinner om hävden upphör och växtplatserna växer igen med grovt gräs, buskar och sly. Vidare är konstgödning och luftburet kvävenedfall konkreta hot mot arten. Många lokaler har spolierats sedan mitten av 1900-talet när naturbetesmarker planterats och omvandlats till kulturgranskogar. Slåttergubbe är rödlistad som sårbar (VU), den är funnen vid Bogens kyrkogård.

September 2021- Liten blåklocka (Campanula rotundifolia)

Liten blåklocka är vanlig på torra öppna, ogödslade marker i större delen av Sverige och är en karaktärsart i det i gamla odlingslandskapet. Efter att ha fått mest röster i en omröstning i våras blev den också utsedd till Sveriges nationalblomma. Arten missgynnas av upphörd hävd, att öppna marker växer igen med träd och av ökad näring som leder till att arten trängs ut av mer högvuxna och konkurrensstarka växter. På blåklockor lever ett bi, blåklocksbiet som är så specialiserat i sitt födoval att det bara samlar pollen från blommor tillhörande blåklockssläktet (Campanula), som liten blåklocka. Det förekommer därför bara där dessa växer. Det finns också en blåklockshumla som gärna besöker blåklockor men den kan också ses på andra växter. Liten blåklocka är inte rödlistad. Den är funnen på flera av pastoratets kyrkogårdar t.ex. Gunnarskog, Bogen och Ny

Oktober 2021 - Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera)

Flodpärlmusslan förekommer i rinnande vatten med grus- och stenbottnar i västra och nordvästra Europa samt i östra USA och Kanada. I Sverige finns arten i drygt 600 vattendrag. Flodpärlmusslan har en mycket komplicerad ekologi.  För att föryngringen ska fungera krävs reproducerande bestånd av lax eller öring, ett permanent vattenflöde, relativt hög vattenhastighet och klart, syrgasrikt, näringsfattigt vatten med stabila pH-förhållanden. Orsaken till att det krävs lax eller öring i vattnet är att efter att befruktade ägg kläckts till små larver på honans gälar skickas de ut i vattendraget med utandningsvattnet. De små larverna måste därefter lyckas haka fast på gälbladen av en liten lax eller öring för att utvecklas vidare, uppskattningsvis lyckas 1 av 100 000 larverna med detta. De enorma förlusterna under detta stadium kompenseras av flodpärlmusslans långa livslängd, den kan bli åtminstone 200 år. Vattenkraftsutbyggnad, regleringar och föroreningar har lett till en kraftig minskning i södra och mellersta Sverige varför arten är rödlistad som starkt hotad (EN). Flodpärlmussla finns i Älgån som passerar Älgå kyrkogård

November 2021 - Kattuggla (Strix aluco)

Månadens art i november blir kattugglan. Kattuggla häckar i löv- och blandskog i anslutning till odlad mark samt i parker och på kyrkogårdar. Kattugglan finns från Skåne till Norrlandsgränsen samt i Gästrikland, Hälsingland och södra Medelpad. Den är landets vanligaste uggla. Den är nattaktiv och ger sig huvudsakligen tillkänna genom sin läten. På våren ett välkänt hoande och resten av året, även så här års, kan man ofta höra ett gnälligt ”klä-vitt”. Kattugglan lever huvudsakligen av gnagare men även en del fåglar ingår i dieten. Kattugglor bildar par från ett års ålder och förblir normalt tillsammans, hela livet. De häckar gärna i gamla ihåliga träd eller uppsatta holkar men även i gamla kråkbon. Boet försvaras intensivt och kattugglan kan även anfalla människor som kommer för nära bo eller ungar. Arten är inte rödlistad utan stammen bedöms vara stabil. Kattugglan har noterats på flera av pastoratets kyrkogårdar.                    

 December 2021 - Domherre (Pyrrhula pyrrhula)

December månads art får bli Domherren. Det närmar sig juletid och ingen annan fågel är väl så förknippad med julen som domherren. Den lever under sommarhalvåret ett ganska diskret liv i skogen, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller i parker och trädgårdar. Födan består främst av frön, bär och knoppar. När vintern blir kall söker den sig gärna till bebyggelse och fågelmatningar och det är kanske därför som hanen ofta pryder julkort med sitt karakteristiska julröda bröst. Honan är mer diskret färgad med gråbrunt bröst. Båda könen har svart huvud och stjärt, blågrå ovansida med vitt på vinge och gump. I Tyskland hölls Domherren förr som burfågel eftersom den både var vacker och hade en förmåga att lära sig melodier. Domherren är en vanlig fågel i hela Sverige och sedd på de flesta av pastoratets kyrkogårdar.