Franciskus av Assisi

Heliga Trefaldighets kyrka i Arboga byggdes av Franciskanermunkar, som kom vandrandes genom Sverige. Gråbröderna, som de också kallades, bosatte sig i städer som de trodde kunde expandera och där det fanns gott om folk. De var läkekunniga, hjälpte de gamla och sjuka, och lärde även barnen att läsa.

Att de kom till Arboga finns nedtecknat i Assisi i Italien. Enligt en äldre ofta anförd uppfattning skulle gråbröderna ha grundat sitt konvent i Arboga 1285. Men det antas att de borde ha kommit hit ännu tidigare.

Kyrkan stod färdig under 1300-talets början. Sedan har kyrkan byggts på och om under århundradena. Under reformationen drevs klosterbröderna iväg från Arboga, och kyrkan tillföll staden. Nuvarande Heliga Trefaldighet kyrka är det enda som återstår av det ursprungliga klostret. Övriga delar revs efter reformationen och byggnadsmaterialet återanvändes till andra byggnader i trakten.

Franciskus tankar har dock fått fast grund i Arboga och Arbogabygdens församling. I kyrkan finns ett triumfkors gjort 1980. På baksidan av korset finns Franciskus fredshälsning: 

Pax et bonum • Fred och allt gott

Franciskus föddes 1182 i Assisi, norra Italien, som son till en rik klädeshandlare. I sin ungdom deltog Franciskus i ett glatt nöjesliv. Franciskus kunde dra från krog till krog tillsammans med sina kamrater. 

Under ett år som krigsfånge och efter en svår sjukdom mognade ett beslut att bli riddare. Men en dröm fick honom att ändra sina planer. I det lilla fallfärdiga kapellet San Damiano hörde han en röst under ett krucifix som sa: “Franciskus, gå och bygg upp min kyrka igen. Du ser att den håller på att förfalla”. Franciskus tog uppmaningen bokstavligt, och för att skaffa pengar för att reparera kyrkan sålde han en del av pappans varulager. Men kyrkan ville inte ta emot pengarna utan dessa återlämnades till pappan. Pappan, Pietro Bernadone, stämde 1207 sin 25-årige son för förskingring. Pappan vann målet, men förlorade en son. “Från och med nu”, sade Franciscus, “ska jag bara tjäna en fader - Gud”. 

Franciskus lämnade hemmet för att tillsammans med några likasinnade börja ett kringvandrande liv. De tiggde från de rika, gav åt de fattiga, vårdade de sjuka och predikade för alla de mötte.

År 1209, när Franciskus lilla följe hade växt till 12 medlemmar, begav han sig till påven för att få sitt brödraskap officiellt erkänt. Med sig hade han en författning som han skrivit och som lade tonvikten vid ett enkelt liv i enlighet med evangeliets ord.

Dåvarande påven lnnocentius 111, etablerade därmed Franciskanerorden. Medlemmarna skulle inte vara munkar som var bundna till ett liv i kloster, utan tiggarmunkar, fria att vandra och predika var som helst. Franciskanerna gick ofta under öknamnet “gråbröder” på grund av sin gråa klädedräkt, som skilde dem från “svartbröderna” (eller dominikanerna).

Många förknippar Franciskus med fåglarna och djuren, som enligt legenden trollbundna lyssnade till hans predikningar. Franciskus arbetade främst i städerna, som snabbt växte fram i medeltidens Italien och där han predikade för de fattiga och hjälpte dem.

Franciskus dog vid 44 års ålder år 1226 i kapellet Portiuncula. Redan år 1228 blev han helgonförklarad. Han är begravd i Franciskusbasilikan i Assisi.   

Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting. 
Vår broder låter dagen gry,
ditt tecken är han i vår rymd. 
Tack för alla dina under.

Du tänder varje stjärnenatt,
ger syster Måne hennes prakt.
Du sänder broder Vind att gå
från land till land och driva moln. 
Tack för alla dina under.

Sjung, syster Vatten, stäm din brunn,
bred ut ditt starka hav och sjung.
Nu faller regn på torra fält,
och träden lyser, marken gläds.  
Tack för alla dina under.

Hör ord i natten: “Varde ljus!”
Lys, broder Eld, och tacka Gud.
Giv härden glöd, lys upp vår stad,
dess ljus når vida över hav.  
Tack för alla dina under.

Tack, gode Gud, för moder Jord.
Än bär hon oss och vad vi gjort.
Hon bringar träd och frukter fram
och blomstersmyckar alla land.  
Tack för alla dina under.

Tack, Gud, för syster Död, som tar
allt levande i sitt förvar.
Hon för oss i sin tysta vagn
en afton hem från mödans mark.
Tack för alla dina under.

Tack, Gud, för dem som älskar dig
så de förlåter i din frid.
För plågade som burit allt, 
för härlighetens segerkrans.
Tack för alla dina under.

Må dag och natt, må liv och död,
nu lova Gud i samma kör.
En enda sång i allt som finns,
min Gud, min Gud och alla ting. 
Tack för alla dina under.