Begravningsplatser i Arbogabygdens församling

Inom förvaltningsområdet finns sju begravningsplatser. Några är friliggande och några utgörs av kyrkogårdar runt kyrkorna.

Emaus kyrkogård
Foto: P Lindahl
Begravningsplatser
Gamla begravningsplatsen, eller kyrkogården som de flesta säger, togs i bruk 1853 under namnet ”Arboga stads nya begravningsplats”. Då var gravplatserna runt Heliga Trefaldighets kyrka slut.
Stadsförsamlingens kyrkostämma hade, för begravningsplatsens anläggande, den 18 september 1849 beslutat om inköp av den så kallade ”Örströmska vreten”.

Genom flera utvidgningar har begravningsplatsen kommit att omfatta ett område mellan de västra broarna begränsat i söder av Arbogaån och i norr av Lundborgsesplanaden. Kapellet stod färdigt 1898 efter besiktning den 28 januari. Sista gravplatsen togs i anspråk 1972 och någon ytterligare utvidgning var inte möjlig.
Sedan senare delen av 1990-talet har gravplatser i allt större utsträckning återlämnats till kyrkogårdsförvaltningen. Dessa kan återupplåtas för gravsättning av urnor. Arbogas första minneslund anlades på den södra delen på en udde i ån 1977.
  
Skogsborgs begravningsplats stod färdig att tas i bruk 1970 efter två års arbeten. Den är belägen i Södra skogen cirka 4 kilometer från centrum Begravningsplatsen, som har stora utvidgningsmöjligheter, täcker behovet av ny gravmark under mycket lång tid. En klockstapel, försedd med en från Arboga stad disponerad klocka, uppfördes 1971. Klockan är den så kallade ”Arme syndares klocka” som ursprungligen beställdes till stadens dåvarande kyrka, Helge Andshuset, nuvarande rådhuset.

Säterbo kyrkogård är belägen sju kilometer sydost om Arboga vid flygfältets södra del. Säterbo var egen församling fram till 1947 då den införlivades i de dåvarande stads- och landsförsamlingarna. Anledning var försvarsdepartementets byggande av flygverkstäderna och flygfältet. Den ursprungliga medeltida kyrkogården har utvidgats två gånger mot öster. Första gången 1903 och andra gången 1924. Tio ekar planterades 1833 och ytterligare planläggning och plantering av kyrkogården ägde rum 1894-1895. Av de ursprungliga två stigluckorna från medeltiden finns endast den norra kvar.
 
Nikolai kyrkogård är belägen runt den medeltida S:t Nikolai kyrka i östra delen av stadskärnan. Gravsättningarna på kyrkogården upphörde nästan i början av 1900-talet då den dåvarande landsförsamlingen anlagt en ny begravningsplats i utkanten av staden. Då kremationerna ökade i antal under senare halvan av 1900-talet anlades urngravplatser vid norra muren för att tillgodose landsförsamlingens behov av gravplatser för urnor i stadskärnan. Någon möjlighet till kistgravsättningar föreligger inte.
 

Emaus begravningsplats anlades efter dåvarande landsförsamlingens kyrkstämmas beslut av den 26 maj 1886 på ett område tillhörande komministerbostället Emaus, två kilometer väster om stadskärnan. Beslut om uppförande av kapellet togs den 10 mars 1888. Under 1950-talet omarbetades det västra området för att klara behovet av kistgravmark.
  
Götlunda kyrkogård är belägen tolv kilometer väster om Arboga i Götlundas tätort. Den ursprungliga kyrkogården utgjorde området söder om kyrkan med smala ytor i öster, väster och norr. 1864 och 1876 utvidgades kyrkogården främst åt norr och 1920 anlades den östra delen som ett allmänt gravområde. Den senaste utvidgningen gjordes 1972 då området mellan norra muren och skolan togs i anspråk för nya urn- och kistgravplatser. En minneslund anlades 1999 i den nordöstra delen.

Medåkers kyrkogård är belägen i Medåkers tätort tio kilometer nordväst om Arboga. På 1400-talet var kyrkogården endast 60 meter bred mitt för kyrkan, smalare söderut, och sträckte sig inte ända ner mot vägen som den gör idag. Utvidgning ägde rum under 1800-talet såväl söderut som västerut ned mot vägen. Den senaste utvidgningen, som innebar ett stort tillskott av gravmark, anlades 1971 i den nordvästra delen. Minneslunden anlades 1998 på kyrkogårdens centrala del.
Begravningsplatsen vid Medåkers kyrka, Arbogabygdens församling (foto Kenth Frössman)

Kulturhistoria
”I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas”.
Så lyder kulturminneslagens 11 § 3 kapitel.

Det är därför en viktig del i förvaltningen av begravningsplatserna att vårda det kulturarv de representerar. I vården ligger mer än att bevara unika och konstnärliga gravanläggningar. Det är också viktigt att se till att hela miljöer med murar, ytor, växtlighet, byggnader mm som samlat ger uttryck för tidstypiska formspråk.

För att upprätta planer för hur de olika miljöerna på begravningsplatserna ska användas i framtiden startades en inventering 1994 av sex av våra sju begravningsplatser.
Västmanlands läns museum anlitades för arbetet som genom antikvarien Eiwor Sandberg kom att genomföra hela inventeringsarbetet som avslutades 2002.
Inventeringsarbetet låg sedan till grund för en ”Kulturhistorisk bevarande- och utvecklingsplan” för var och en av de sex begravningsplatserna. Den sjunde begravningsplatsen, Skogsborg, togs i bruk 1970 och omfattas därför inte av kulturminneslagens krav.
För den som är intresserad finns planerna tillgängliga hos kyrkogårdsförvaltningen.
 
Hare på kyrkogården
Foto: P Lindahl