.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c164%2c2000%2c1250&rc=1257%2c657&w=1680&ra=3.2&c=85)
Framkomligheten är begränsad, min sambo kan inte ta bilen till jobbet i Borås, bussarna går inte till min hållplats i Gamla Masthugget, somliga tar sig varsamt framåt genom snötäcket med rädsla för att ramla och det vita som ligger på marken tar över annars intressanta konversationer.
Det kan tyckas att snön ställer till det och är i vägen för oss. Samtidigt har människor träffats i diverse parker för skidåkning, pulkarace, fika och/eller snöbollskrig. Hundar springer lyriskt runt och letar under täcket och barnen gör det de gör bäst. Jag har sett fler människor samarbeta och ta hand om varandra under den här veckan än vad jag vanligtvis ser under ett års tid under normala väder. Är det inte fint hur ännu en sak från himlen enar oss människor och tar fram det bästa hos oss?
William Stoddart
Församlingsassinstent