Stora Slågarps kyrka är en 1100-tals kyrka som likt många andra förändrats, byggts till och byggts om allt eftersom behov och tidsanda ändrats. Det finns en gammal själ i kyrkorummet och många spår från både medeltid och senare tider.

När Carl von Linné passerade Stora och Lilla Slågarp 1749 förundrades han över att de båda kyrkorna låg så tätt intill varandra. Många har liksom von Linné undrat varför de båda Slågarpsbyarna har varsin kyrka eftersom det bara är 700 meter mellan dem. Enligt sägnen var det två systrar som blev osams om vem som skulle få sitta längst fram och byggde därför varsin kyrka.

Vid en visitationsstämma 1846 ansågs Stora Slågarps kyrka vara i så dåligt skick att man började diskutera att riva den och slå ihop de båda kyrkorna i Slågarp. Det var dock inget församlingsborna var intresserade av så en stor renovering bekostades.

Det var i samband med den renoveringen som Stora Slågarp fick sitt höga, spetsiga kyrktorn. Byggmästaren N Andersson i Malmö hade ritat förslaget till det nya tornet. Överintendentsämbetet, som var ett svenskt statligt ämbetsverk som administrerade statens byggnader, var inte nöjd med förslaget utan tog fram en
ritning man tyckte passade bättre.
Församlingen valde ändå att uppföra tornet efter Anderssons ritning ”helst då detta var något högre än Stockholmsherrarnas!”