Skördetid
Jesus lät dem höra en annan liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god sädi sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ Han svarade:
’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – ”Nej”, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’ (Matt.13:24-30 )
Så här gör inte en klok och förståndig bonde eller trädgårdsodlare. Om vi låter ogräset växa fritt kväver det snart det vi sådde, och det blir inte mycket till skörd. Vi rycker upp det så fort det visar sig, eller sprutar bort det i det moderna jordbruket.
Så tycker vi nog att Gud också borde göra med allt ogräs som växer i världen;
sjukdomar, krig och naturkatastrofer.
Varför finns allt detta onda? Kunde han inte bara ta bort det?
Den här liknelsen visar varför han inte gör det. Visst är det en ovän som ställer
till det här; den onda makten i tillvaron, men om allt ont skulle sopas bort så
skulle också vi människor följa med. Vi vill kanske inte gärna erkänna det, men det mesta av ogräset sår vi själva ut.
Det som skadar oss sitter inte bara utanför oss själva, utan inom oss. Men
Gud låter solen gå upp över onda och goda, han älskar och förlåter.
Ogräset, som vi rycker bort för att det ska bli någon skörd, det får växa i Guds
trädgård tills skördetiden kommer, då allt ont måste bort. Det ska vi vara tacksamma för, det finns tid att rensa i livet och i världen. Välkommen till våra kyrkor i höst, där får du kraft och vägledning för livets trädgårdsodling.
