Foto: Gustav Wennberg

Tösse kyrkogård

Kistgrav, Urngrav, Askgravplats

Sammanfattning av Tösse kyrkogårds karaktärsdrag

Kyrkogården i Tösse är uppdelad i två områden med väldigt olika karaktär. Detta beror givetvis på att den ena delen är betydligt yngre än den andra, och därmed under en tid med helt andra stilideal. Den äldsta delen, söder om kyrkan, har en delvis ålderdomlig karaktär delvis en mer ordnad karaktär som vittnar om idealen kring 1900-talets mitt. I kvarter 1 finns en mängd grusgravar bevarade samt ett större antal äldre gravvårdar av olika slag vilket ger denna del en mycket ålderdomlig karaktär. Kvarteret kantas dessutom av storvuxna äldre lövträd som delar av året gör kyrkogården mycket grön och lummig.

I kvarter 2 finns fortfarande en del grusgravar och äldre gravvårdar kvar, men här syns framförallt resultatet av att man under senare delen av 1900-talet valt att plocka bort grusgravar och ersatt dem med gräs. Bland de viktigaste karaktärsdragen för denna del är därför de äldre gravvårdarna och de få grusgravarna som är kvar. Andra delar som bidrar till karaktären i kvarter 2, samt till hela kyrkogårdens karaktär, är kyrkogårdsmuren, hagtornshäckarna (klippta och friväxande), syrenbuskaget vid entrén och trädraderna. Vegetationen har en speciell roll på denna kyrkogård då den kommit att avskärma platsen och skänkt den ett lugn. Strax intill kyrkogården finns nämligen en välbesökt bensinmack och den hårt trafikerade riksväg 45. Två företeelser som utan den avskärmande vegetationen troligen skulle haft en större inverkan på hur kyrkogården upplevs av besökarna.

Det tredje kvarteret i den äldsta delen har en annan karaktär eftersom det omgestaltades någon gång under 1950-60 talet. De viktiga karaktärsdragen i denna del är också vegetationen, den friväxande häcken i öster, den klippta rygghäcken av aronia, den avskärmande idegranshäcken och den äldre hängbjörken i kvarterets mitt. De få äldre gravvårdar som finns bevarade i kvarteret vittnar dessutom om tiden före kvarteret renoverades.

Sammanfattningsvis får den äldsta delen av kyrkogården sin karaktär av grusgravarna och de äldre gravvårdarna samt kyrkogårdsmuren och vegetationen i form av trädrader och häckar. Även de vildväxande och planterade blommorna som ger kyrkogården liv under sommarhalvåret bör nämnas i detta sammanhang. Det nya området karaktäriseras i sin tur av rygghäckarna, buskarna och träden längs murens insida, samt av kyrkogårdsmuren.

Utdrag ur Bevarandeplaner, Åmåls församling 2015. Text: Lina Rosell