Att under knappt ett års tid vara konfirmand i Alvesta församling innebär att göra en resa. En resa under vilken man lär sig mycket om sig själv, om Gud och om vad det innebär att ha en kristen tro.
I konfirmandgrupperna diskuterar vi och funderar tillsammans kring de stora, viktiga frågorna i livet: Vem är jag? Vad är meningen med livet? Finns Gud? Duger jag? Vad händer när man dör?
TEMA: Döden
Under en söndag i november samlades konfirmandgrupperna i Skogskyrkan i Alvesta tillsammans med pedagogerna och prästen för att samtala om sorg och hopp.
Tomas Söderström, Allbo Begravningsbyrå, inledde dagen med att berätta hur en begravningsbyrå arbetar och vad som händer när en anhörig dör. Många frågor ställdes under tiden.
Samtal i mindre grupper om personliga erfarenheter och tankar kring vad som händer efter döden avslutade dagen.
Text: Marie Fransson
Tema Döden:
Döden, en del av livet -Alla dör!
Orden är Thomas Söderströms. Till vardags är han begravningsentreprenör. Idag är han i Skogskyrkan i Alvesta för att berätta om sitt yrke för årets konfirmander. Vad händer egentligen när någon dör?
Thomas, äger tillsammans med sin fru Ulrica, Allbo Begravningsbyrå. Han har många års vana att träffa sörjande personer och att ta hand om döda.
-De flesta tycker faktiskt inte det är särskilt obehagligt att se en död person, trots att de kanske tänker så innan. Det som jag alltid känner när jag ska hämta någon avliden, är att personen inte är där. Det är bara ett skal kvar, säger Thomas.
I Alvesta dör de flesta i hemmet, och begravningsbyrån har då som uppdrag att hämta kroppen och föra den till ett kylrum i väntan på begravning. De flesta körs till Högåsens kylrum. De som dör på sjukhus förvaras där tills det är dags för begravningen. Man har fyra veckor på sig att ordna så att kroppen blir begravd eller kremerad. I Danmark är det bara åtta dagar, berättar Thomas.
Efter dödsfallet följer planeringen av begravningen. Ska den vara i kyrkan eller borgerlig. Vem ska vara förrättare, vilken musik ska spelas, var ska personen gravsättas och många andra frågor hjälper begravningsbyråerna till med.
-Många väljer idag att ha inspelad musik och det går bra, så länge det inte är musik som kan väcka anstöt, säger Thomas. Han berättar också att det är vanligt att de anhöriga vill skicka med den döde något i kistan. Det går bra, med undantag av miljöfarliga saker. Barn skickar ofta med teckningar och brev.
Vår svenska tradition säger att kistan ska vara stängd under begravningen, vilket däremot kan vara ovanligt i andra kulturer. När begravningsförrättaren lyser frid över den döde innebär detta att gravfrid ska råda i minst 25 år, en lag som är viktig att följa, och när det är gjort får inte kistan öppnas igen.
En begravning i Sverige kostar i snitt mellan 20 000 – 30 000 kr medan i USA kan det kosta upp emot 150 000 kr. Det är inte så vanligt med dyra kistor här, den dyraste som tillverkas i serie är en i körsbärsträ och den kostar cirka 55 000 kr. Den modellen säljs endast i ett fåtal exemplar om året i hela landet, säger Thomas.
Det finns flera olika sätt att begravas, dels en vanlig jordbegravning då kistan sänks i jorden, dels efter kremation i minneslund, askgravlund eller urngravlund. Det går också att få särskilt tillstånd att sprida askan i naturen eller i havet.
Alla som är folkbokförda i Sverige, oavsett religion eller tro, har rätt till en gravplats i 25 år, detta bekostas av begravningsavgiften som betalas via skattsedeln. -Ofta har man en minnesstund efter begravningen och tanken är då att man ska få möjlighet att tillsammans med nära och kära få minnas alla fina och glada stunder man har haft tillsammans med den avlidne. Det är faktiskt helt okey att skratta då, säger Thomas. I Alvesta får konfirmander träffa Thomas under ett par timmar och höra honom berätta om sitt yrke. En del ställer försiktiga frågor, men de flesta är tysta och lyssnar uppmärksamt på Thomas, tagna av stundens allvar. -Det är väldigt speciellt att prata om döden, och man kan bli ledsen. Det är helt okey att gråta, säger Linda Waldén som är präst och konfirmandledare. Sex killar anmäler sig frivilligt att bära en kista och alla får seden se hur den ser ut inuti, fint bäddad med vit madrass och en kudde. Senare går alla konfirmanderna ut för att titta på begravningsbilen och därefter runt på kyrkogården för att kolla på hur de olika begravningsplatserna ser ut. En konfirmand sammanfattar dagen så här: -Jag tycker dagen har varit bra och intressant, för döden är det inte så ofta man pratar om annars.
På Skogskyrkogården i Alvesta finns det vanliga gravplatser, urngravplatser, en minneslund och en askgravlund. I minneslunden finns inga namn eller utmärkta platser där folk är gravsatta. Askan grävs ner utan närvaro av anhöriga och tanken är att det ska vara en gemensam minnesplats. Askgravlunden är ganska ny och där står det ett par stora trästockar med namnskyltar med de avlidnas namn, födelse- och dödsår ingraverat. Också detta är en gemensam minnesplats, men här får anhöriga vara med vid urngravsättningen om de önskar. Till helgen kommer många att gå till kyrkogårdarna för att hedra sina döda anhöriga och vänner. Vår svenska Allhelgonahelg har lång en tradition inom kristendomen. Från början var tanken att uppmärksamma endast helgon men en koppling till att minnas alla döda kom ganska snart. I slutet av 1800-talet kom traditionen att tända ljus på gravarna i Sverige. Tidigare hade man endast tänt ljus vid juletid. Alla helgons dag firas alltid en lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
Text: Ulla Sigfridsson