Leva vidare-grupp

I Älmhults församling har vi sedan våren 1999 haft ”Leva vidare”-grupper för dem som mist sin make/maka/sambo/livskamrat. Även om varje familj och varje sorg är unik, t ex om det varit en lång sjukdomstid eller ett plötsligt dödsfall, så kan man förhoppningsvis ändå känna att man pratar om samma saker. Man vet vad de andra går igenom.

Var hittar vi tröst?

Vad som ger just mig tröst är väldigt olika för var och en av oss. När sorgen kommer behöver vi hitta olika vägar att ibland få en ”paus” i sorgearbetet som ibland kan vara en tröst, och som gör att jag kan gå vidare på min livsväg. Inte för att förminska det som hänt, men något som kan lindra smärtan och göra den lite uthärdlig. Vi lever i en kultur där allt ska gå så fort och vara smärtfritt och helst lyckligt och glatt. Det är så lätt att påverkas av medias bild. Men livet är (går) inte fort och smärtfritt. Kroppen, tankarna och känslorna behöver tid. När vi ger tid för sorgen och smärtan så kan såren börja läkas och vi lär oss leva med ärren. Vi har fått en erfarenhet som ingen ta ifrån oss och hur konstigt det än låter har vår styrka blivit större. Det har fört oss till en större helhet. Och sorgen går hand i hand med glädjen och kärleken.

 I Älmhults församling har vi sedan våren 1999 haft ”Leva vidare”-grupper för dem som mist sin make/maka/sambo/livskamrat. Även om varje familj och varje sorg är unik, t ex om det varit en lång sjukdomstid eller ett plötsligt dödsfall, så kan man förhoppningsvis ändå känna att man pratar om samma saker. Man vet vad de andra går igenom.

 Varje grupp har samlats ungefär 5 gånger under 2-3 månader och sedan avslutats med en återsamling efter ytterligare några månader. Grupperna har varit små, 3-5 deltagare, eftersom man ska våga prata och kunna lyssna till alla. Men ingen är tvingad att prata, man får gärna vara tyst också. Man säger det man kan och vill, det finns inget rätt eller fel i sorgen. På dessa samlingar har vi försökt lära känna varandra lite och framför allt fått prata om det som hänt, hur det är nu och hur kan vi gå vidare i livet. Ibland har någon varit med i gruppen även om det är ett eller ett par år sedan man blivit ensam. Någon gång har även de som mist ett barn varit med.

 Om du som läser detta skulle vilja vara med i en grupp, kanske få lära känna någon annan som vet vad sorg är, är du välkommen att höra av dig. Vi startar en ny grupp ungefär varje höst och vår.

 Agneta Grimberg, diakon, 0476-561 86, agneta.grimberg@svenskakyrkan.se