Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Allerums pastorat Besöks- och postadress: Allerums kyrkväg 3, 25476 ALLERUM Telefon: +46(42)167000 E-post till Allerums pastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Fleninge kyrka historia

Vår gamla sockenkyrka vittnar om generationers strävanden att skapa ett levande gudstjänstrum, Gud till ära och människor till hjälp att i gudstjänsten möta den uppståndne Herren.

Kyrkobyggnaden

Kyrkans äldsta delar är från 1100-talet, då det byggdes en kyrka i romansk stil med långhus, kor och absid. Kyrkan hade små, högt sittande rundbågiga fönster av det slag som ännu finns bevarat i absiden.
De rester och fragment av romanska kalkmålningar som finns kring absidens fönster, i triumfbågen och på korets östra vägg upptäcktes år 1948 och kan dateras till 1100-talet. Från denna ursprungliga kyrka härstammar också den sakramentsnisch som finns i absiden.
Under 1300-talet förändrades kyrkan och den romanska kyrkobyggnaden försågs med ett kvadratiskt torn i väster. Kyrkan fick under denna tid tegelmurade valv i stil med det som ännu finns kvar i det nuvarande vapenhuset. Något senare fick detta valv sin målade dekor. Av murrester som påträffats kan man sluta sig till att troligen hela kyrkan varit försedd med målningar.
Till den medeltida kyrkan hörde också ett vapenhus i söder, varigenom männen hade sin ingång till kyrkan. En motsvarande ingång för kvinnorna fanns i norr, dock utan vapenhus.
Under åren 1839 - 1840 genomgick kyrkan en radikal förändring. Då revs större delen av yttermurarna till långhuset och koret, valven i dessa båda partier samt den mellanliggande triumfbågsmuren. Kyrkorummet utvidgades med ett större tvärskepp och stora fönster togs upp i de kvarstående resterna av långhuset.
Det gamla vapenhuset i söder revs. Västra tornmuren försågs med en portal och den södra tornmuren med ett fönster. Korabsidens norra del fick en dörr och den södra ett fönster. Den utvändiga trappan till tornet revs och i stället togs det upp ett hål i tornvalvet för en invändig trappa. I kyrkorummet slogs nya valv och yttertaket täcktes med tegel utom på sakristian och delar av tornet, som försågs med kopparplåt.
I början av 1920-talet förändrades kyrkans exteriör i vissa avseenden. Tornet fick då sitt nuvarande utseende med öppen lanternin och hela yttertaket bekläddes med kopparplåt. Vid samma tillfälle revs den invändiga torntrappan i vapenhuset och en ny uppgång ordnades genom ett utvändigt trapphus, byggt på samma plats som det ursprungliga.
År 1963 återinvigdes kyrkan efter en större restaurering. Kyrkan hade då fått en ny korvägg och nytt golv såväl i gångarna inne i kyrkorummet som i vapenhuset och sakristian. 1700-tallfärgerna på predikstolen hade tagits fram och övrig inredning i kyrkan målats i ton med predikstolen.

Gå gärna in i kyrkan, beundra den ljusa och vackra interiören, men känn framför allt att detta är den plats där den gudstjänstfirande församlingen förenas i bön och lovsång och samlas kring nattvardsbordet.

Kyrkans inredning och inventarier

Altaret är ett enkelt träaltare. Under restaureringsarbetet 1963 påträffades nedre delen av ett stenaltare, byggt med skal av sandstensblock och fyllning av mindre stenar. I altaret fanns en relikgömma.
Altartavlan är målad 1882 av professorn vid Konstakademin i Stockholm, Mårten Eskil Winge. Motivet är "De vise männens tillbedjan av Jesus". Denna altartavla ersatte en äldre altaruppsats, som nu har sin plats vid norra väggen i vapenhuset. Altaruppsatsen är från mitten av 1700-talet. Delar av den torde dock vara från 1600- talet. Altartavlan i mittfältet bär tydliga spår av herrnhutismens teologi och fromhet.
Rundfönstret över altaret är en glasmålning, utförd av konstnären Hugo Gehlin. Motivet är Jesus vid nattvardsbordet med kalken i handen, omgiven av lärjungarna Johannes och Petrus.
Dopfunten, som är från 1700-talet, är av trä. Den togs åter i bruk i samband med restaureringen år 1963. Troligen fanns förut en gammal stendopfunt, som nu är försvunnen. Kvar finns dopfatet som är av mässing, sannolikt från 1500-talet och hemfört som krigsbyte under 30åriga kriget. Bildmotivet i botten föreställer Jungfru Maria bebådelse, däromkring och på brättet springande hjortar.

Predikstolen är från början av 1600-talet och utförd i rikt snidad ek. På mittfältet finns Christian IV monogram. De fyra övriga fälten upptar bilder av de fyra evangelisterna med symboler och därunder deras namn. Över hörnen är snidade kvinnliga hermer och fruktmotiv. Predikstolen har restaurerats ett flertal gånger, senast 1963 då 1700-talsfärgsättningen återställdes.
Kyrkans äldsta Ljuskrona hänger närmast orgelläktaren. Den är av malm och skänkt till kyrkan år 1847. De övriga tre ljuskronorna inköptes år 1909 för donerade medel. I sakristian finns en ljuskrona i järnsmide med infattade cirkelrunda ljusöppningar. Kronan har tidigare hängt i det medeltida vapenhuset, men såldes på auktion.
Genom en donation år 1963 fick kronan åter en plats i kyrkan. Även i vapenhuset hänger en vacker handsmidd ljuskrona, rikt dekorerad med kyrkliga symboler. Den är inköpt hos Malmöhus läns hemslöjdsförening och skänkt till kyrkan år 1911.
På väggen i kyrkans västra del, till höger när man kommer in genom vapenhusdörren, hänger en kopia av en minnestavla över Johannes Sundius, som var kyrkoherde i Allerum och Fleninge 1729 - 1774. Texten är intressant, inte bara för att den ger en karakteristik av en av församlingens mest kända präster, utan också för att den ger en god inblick i den av greve Zinzendorff och herrnhutismen färgade fromhetsriktning, som Sundius representerade och som betytt så mycket för det andliga livet i denna bygd.

Välkommen att göra ett "live" besök!