Riksdagsledamöter på besök i Askeby

Sommaren 2012 fick Askeby klosterkyrka ny, utvändig puts. Arbetet gick på 2,3 miljoner, ett arbete som varit svårt att genomföra om det inte funnits kyrkoantikvarisk ersättning, KAE att ansöka om.

Det är riksdagen som beslutar hur stor pott som ska avsättas för KAE. Måndag 10 mars besökte en grupp riksdagsledamöter Askeby klosterkyrka för att höra hur Åkerbo församling arbetar för att hålla sina kyrkor i gott skick och göra dem tillgängliga.

Besöket anordnades av stiftsantikvarien i Linköpings stift, Gunnar Nordanskog. Förutom riksdagsledamöterna var också in länsantikvarien Jan Eriksson och Eva Nyström Tagesson, konservator på Östergötlands museum inbjudna för att höra vad stiftet gör för det kyrkliga kulturarvet och med den kyrkoantikvariska ersättningen.

När Askeby klosterkyrka fick sin nya puts efter att den gamla börjat flagna slutade alltså notan på 2,3 miljoner kronor. Hälften av det beloppet kom från staten, resten betalade Åkerbo församling.

- Många projekt är väldigt kostsamma och utan KAE skulle de vara omöjliga att genomföra, säger Fredrik Åstrand och nämner ett exempel:

- Till det kyrkliga kulturminnet hör även kyrkogårdarna som omger kyrkorna. Murarna är mycket kostsamma att renovera.

Långt ifrån alla renoveringar och förbättringar som görs i församlingens kyrkor får kyrkoantikvarisk ersättning. Ett sådant exempel är det nyligen ombyggda koret i Askeby. Bland annat har altarringen och trappsteget upp till koret tagits bort. En svagt lutande kalkstenslagd ramp leder fram till altaret vilket gör koret både vackrare och mer lättillgängligt.

Men tillgänglighet handlar inte bara om hur lätt det är att komma in i och röra sig i en kyrka. Det handlar också om att hålla kyrkorummet öppet också för dem som normalt inte besöker gudstjänster.

Med KAE följer ansvaret att låta allmänheten ta del av kyrkorummet. Här har Svenska kyrkan fått kritik för att inte göra tillräckligt. Men goda exempel finns och ett sådant - kyrkopedagogik - berättade pedagogen Maria Bergendahl om.

- Kyrkan är allas rum. I vår församling finns flera kyrkor med stort kulturhistoriskt värde. De ger ett historiskt perspektiv på hur samhället växt fram och hur bygden präglats.

- I kyrkopedagogiken samarbetar vi med lärare. Vi genomför visningar som gör dessa platser tillgängliga på ett nytt sätt. Eleverna får se, känna och lyssna på det kyrkorna kan berätta!

Text: Katarina Sandström Blyme

Målet med kyrkoantikvarisk ersättning är inte bara hålla kyrkorna i gott skick, det är också att öka tillgängligheten. Nyligen byggdes koret i Askeby om för att underlätta vägen fram till altaret. Trappsteg togs bort och ersattes med en svagt lutande gång.

Men tillgänglighet handlar inte bara om hur lätt det är att komma in i och röra sig i en kyrka. Det handlar också om att göra kyrkorummet tillgängligt, också för dem som normalt inte besöker gudstjänster.

Vad är KAE?

Kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) är statens kompensation för det ansvar Svenska kyrkan tar genom bestämmelserna i Kulturmiljölagen (KML).
Till midsommar 2014 väntas riksdagens fatta beslut om vilken nivån den ersättningen kommer att ha nästa femårsperiod, 2015-2019. 

Läs om fasadputsningen sommaren 2012 här.

Läs mer om Askeby kyrka här.