Begravning

När någon som vi står nära, någon som vi älskar, går bort, kan det kännas som om tiden stannar och kvar blir ett tomrum som ingen annan kan fylla. Mitt i det ofattbara, att den vi älskar har lämnat oss, så ska vi försöka ordna med allt praktiskt inför begravningen, medans vårt inre skriker; Hen fattas oss!

Svenska kyrkans gemensamma webbsidor om begravning och sorg

En liten vit sten med texten Älskade morfar.

När någon dör

Vem tar hand om kroppen när någon dör? Vilka räknas som närmast anhöriga och vad ska de göra? Här kan du läsa om vad som ska göras när någon dör, och av vem.

En begravningsbukett i form av ett hjärta av röda rosor står framför en kista.

Planera en kyrklig begravning

På den här sidan berättar vi steg för steg om hur du kan vara med och planera för begravningsgudstjänsten – och om det som händer före och efter den.

Några personer och en kvinnlig präst sitter på stolar i en ring i en kyrka.

Stöd i sorgen

Det finns ett liv efter döden – också för dig som blir kvar. I kyrkan kan du dela sorgen med någon som lyssnar och förstår.

Första hjälpen vid sorg

Ingen människa ska behöva vara ensam i sin sorg. Därför har vi samlat tankar och konkreta tips som gör det lite lättare för oss som medmänniskor att finnas där för någon som sörjer.

Begravningen - Så går den till
Vårt råd är att du som anhörig, så fort som möjligt tar kontakt med en begravningsbyrå. Begravningsbyrån hjälper dig med allt det praktiska omkring ett dödsfall. Begravningsbyrån bokar också tid för begravning i kyrkan. Någon av församlingens präster tar kontakt med er för att planera begravningsgudstjänsten. Prästerna står också till förfogande för själavård och sorgebearbetning.

Det är viktigt att ta farväl. Särskilt viktigt är det vid livets slutliga avsked - döden. Begravningsgudstjänsten fyller det grundläggande mänskliga behovet av trygghet och kontinuitet. Begravningsgudstjänsten fungerar som en ritual för avsked. Den kan bli en akt av kärlek till den avlidne. Där kan vi tacka för vad den döde givit oss. Vi kan be om förlåtelse för det som inte blev som vi hoppades i vår relation och be om försoning för det som brustit mellan oss. Prästen lyser frid över den avlidne och överlåter henne i Guds gemenskap och evig frid.

Jordbegravning eller kremation? Vid jordbegravning sänks kistan direkt i graven och begravningsgudstjänsten slutar med att vänner och anhöriga tar avsked vid graven och prästen lyser frid över graven.

Om den döde ska kremeras, slutas begravningsgudstjänsten i kyrkan, där också de anhöriga tar avsked vid kistan. Några veckor efter begravningen kommer askan till kyrkogården. Församlingen tar kontakt med de anhöriga och bokar tid för urnnedsättning. Vanligtvis är endast några av de närmast anhöriga närvarande vid urnnedsättningen. Vanligast är att någon av vaktmästarna leder urnnedsättningen, men präst kan också vara med om man önskar det.

Om den döde ska gravsättas i minneslunden så får de anhöriga ett meddelande hem när askan blivit gravsatt i minneslunden. Att gravsättas i minneslund är ett anonymt gravskick, därför är inte de anhöriga närvarande när askan sätts ned.
Ska man ha en minnesstund efter begravningen? Även om begravningsgudstjänsten är en ljus och fin stund i kyrkan så känner man sig ofta tung och tom inombords efteråt. Att släkt och vänner samlas efter begravningen för en bit mat eller fika är en del av sorgebearbetningen. Det har kanske kommit släkt och vänner tillresta långt ifrån. Att få träffas och prata, dela med sig av minnen, under lite lättsamma former är både trevligt och viktigt för att gå vidare i livet utan den döde. En minnestund efter begravningen kan ha den funktionen.

För en minnestund i samband med begravningen kan man hyra Åkers församlingshem eller Länna sockenstuga till självkostnadspris, men man kan lika gärna ha en minnestund hemma eller på annan plats.

Om man inte är kyrkotillhörig att göra finns också möjligheten att genomföra en borgerlig begravningsakt. 

Mitt i det ofattbara, att den vi älskar har lämnat oss, så ska vi försöka ordna med allt praktiskt inför begravningen, medans vårt inre skriker; Han fattas oss!