Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Degeberga-Everöds församling Besöks- och postadress: Skaddevägen 8A, 29731 Degeberga Telefon: +46(44)355450 E-post till Degeberga-Everöds församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Maglehems kyrka

Maglevägen 8, Degeberga.

Max antal besökare 140 personer.

Omkring mitten av 1200-talet uppfördes Maglehems kyrka i unggotisk stil.  Det var en vackert rödskimrande tegelbyggnad av ganska hög resning. Den bestod av långhus och rakavslutat kor. 1760 byggdes kyrkan ut och den delen är byggd av gråsten.

VAPENHUS
uppfördes på långhusets södra sida under 1400-talet.
Det revs på 1830-talet då det nuvarande vapenhuset byggdes väster om tornet. Dess nuvarande utseende härstammar från en renovering på 1950-talet.

VÄSTTORNET
av marksten och tegel har troligtvis tillkommit under 1300-talet. Från början hade tornet två våningar och ingång genom en port i söder. Andra våningen hade muröppningar mot söder och väster samt troligtvis även mot norr. 
På 1600-talet fick tornet ytterligare två våningar, det breddades mot söder och Tornet fick sina trappgavlar.

VALVEN uppfördes under 1400-talet. De var sex till antalet, uppdelade i tre travéer (travé=en hel valvenhet), och vilade på fristående pelare och vägg- och valvpilastrar.
De raserades på 1600-talet och de två nuvarande uppfördes.

VÄGG- OCH VALVMÅLNINGAR
Kalkmålningarna påträffades 1930 och 1948-1949 blottlades och restaurerades de.
Målningarna från mitten av 1200-talet har troligtvis tillkommit i samband med eller strax efter kyrkans uppförande. Dekoren består av putsade fält med ornamentala målerier. Målerierna syns i anslutning till triumfbågen, på korets valvribbor och på vinden över långhuset. Långhuset hade troligen ursprungligen plant trätak, under vilket det löpte en putsad bård med dekormålerier längst upp på väggarna. Långhusets östra vägg pryds av sex-ekriga hjul medan långsidorna mot norr och söder har dekor av diagonalställda fält eller band.
På 1400-talet dekorerades kyrkan med ornamentalt och figurativt måleri av Vittkövlemästaren, Nils Håkansson. Målningarna har delvis förstörts av senare byggnadsförändringar.

På sydväggen inne i predikstolen har de vise männen kommit fram till Betlehem och överlämnar sina gåvor. 

Mitt på långhusets sydvägg, till vänster om det nuvarande valvstödet ser vi de vise männen som rider på hästar och  är på väg till Betlehem för att hylla den nye kungen. Den förste ser vi i sin helhet, av den andre ser vi hästens framdel och av den tredje ser vi hästens framben.

Till höger om triumfbågen ser vi aposteln och evangelisten Johannes, som i sin hand håller en kalk ur vilken en ormliknande varelse slingrar fram. 
Bilden syftar på en legend som berättar att man försökte döda Johannes med förgiftat vin. När Johannes tog emot kalken och bad om välsignelse över vinet ringlade giftet iväg i form av en orm.

Till vänster om triumfbågen ses en man som böjer knä inför Jungfru Maria och Jesusbarnet i hennes famn.
Man tror att den knäböjande mannen är ett porträtt av antingen den som bekostade målningarna eller den som är upphovsman till målningarna.
Den som anses bekostat utsmyckningarna var riddaren Niels Brahe d.ä. till Vittskövle och Vanås, död omkring 1486.
Den man som ledde arbetet med målningarna var lärjunge till den berömde Vittskövlegruppens mästare, Nils Håkansson.

Legenden om S:t Göran och Draken
En gång för länge sen levde en fruktansvärd drake i närheten av staden Silena i Mindre Asien. Varje dag krävde vidundret en av stadens innevånare som byte. Lottdragning avgjorde vem den olyckliga blev.En dag föll lotten på Cleolinda, prinsessan i staden. Just då hon beredde sig för att offras kom en vandrande riddare, Göran, till trakten. Då han fått höra vad som stod på, beslöt han att försöka bekämpa draken. Efter en svår kamp i ett närbeläget kärr dräpte Göran draken. I liknande berättelser brukar hjälten få prinsessan och halva konungariket, men innan folket hunnit säga tack hade Georg redan ridit vidare, lika plötsligt som han kom. 

På korets södra vägg ser vi legenden om S.t Görans kamp för att rädda prinsessan ur drakens våld.
Det är de två ytterpartierna av bilden som finns kvar. Vi ser prinsessans far som väntar vid stadsporten på bud om hur striden slutade och även Göran  som lyfter sin lans mot draken. Det enda vi ser av draken är en bit av stjärten. Mittpartiet, med prinsessan och större delen av draken, är borttagen i samband med att fönstret togs upp.

När vi står i koret och lyfter blicken upp i taket får vi se tre målningar. I norr och söder är bilder av okända biskopar och i öster, över altaret, ser vi en mycket skadad bild av Kristus som den himmelske härskaren

 
ALTARE
Altarbordets framsida, antemensalet, består av tre fält, omgivna av flätbårder, och över dem en fresk med ängla- och lejonansikten och andra ornament. Bilderna i de tre fälten, en dopfunt, ett kors och en kalk, är från 1800-talet.
Altaruppsatsens mittparti utgörs av en målning som föreställer den första nattvarden och därunder finns ett fält med instiftelseorden på danska. Tavlan begränsas av kolonner och ett snidat ramverk. Dessa delar är från 1604.
De båda vingpartierna och de två krönande änglafigurerna, Tron och Hoppet, tillkom troligen senare under 1600-talet.
I och med försvenskningen av Skåne placerades ett kungligt svenskt vapen som mittparti på överdelen. Dagens mittparti tillkom vid 1930 års restaurering.

 

PREDIKSTOL
Predikstolen och baldakinen är från 1604. Utsmyckningarna består dels av kolonner, flätbårder, ängla- och lejonansikten och några märkvärdigt porträttartade figurer. De senare föreställer de fyra evangelisterna, I fälten på själva predikstolen, och apostlarna Petrus och Paulus, i de två fälten framför trappan. Över evangelisterna finns på särskilda fält inhuggna ord som är hämtade ur deras respektive skrifter.  
Över apostlarna fanns tidigare bibelord på insatta träplattor i fälten. Dessa plattor togs bort 1958 och där fanns inskrifter. Över Petrus-fältet står det: ”Maglehiems kyrckis insignia eller wobene alle helgone dag” och över Paulusfältet står det: ”Danmarckis Riigis insignia eller woen anno domini MDCllll.” (Det ska vara woben, en felstavning vid tillverkningen smög sig in).
Vi kan anta att dessa båda fält, när predikstolen tillkom 1604, hade bilder av de nämnda vapnen. Antagligen försvann de när Skåne försvenskades på 1680-talet,  och apostla-bilderna sattes dit och tillsammans med dem de två bibelspråksplattorna som dolde den ursprungliga inskriften.

DOPFUNT
Dopfunten är från början 1200-talet, sannolikt tillkom den i samband med kyrkan.
Den är huggen i Gotländsk sandsten av en stenmästare från Vitaby-Maglehemsgruppen. Upptill pryds skålen med en växtranka, som avbryts av djur- och människofigurer och nertill är den räfflad i snäckskalsform (godronnerad). Foten består av fyra lejon, som hugger tag i varandra med tänderna. De i växtrankan ingående figurerna utgörs av en man i biskopsskrud, troligen Kristus, som lyfter högra handen till välsignelse och håller en bok i vänster hand, och ett lejon och en örn, antagligen symboler na för evangelisterna Markus och Johannes.
Symboliken är innehållsrik: genom dopet befrias barnet från de onda makterna, därför framställs odjursfigurerna som nedtrampade till marken, bitandes varandra i vanmäktig vrede, eftersom de inte rår på det döpta barnet. Eftersom barnet, genom dopet, är under Kristus välsignelse och får ta del av det eviga livet som flödar fram från honom. Den rika växtrankan symboliserar det eviga livet. Och detta nya liv, som påbörjats i dopet, får sedan sin ständiga näring av Ordet, som utgår från Kristus och förmedlas av evangelister och apostlar.
Kuppan (skålen) har ett urtappningshål i botten. I äldre tider döptes barnet genom att helt doppas ner i den vattenfyllda funten, som sedan tömdes genom detta hål.
Ett dekorerat mässingsfat tillkom på 1500-talet då seden att döpa med att gjuta vatten över barnets
huvud spreds.

Dopaltaret uppfördes vid den senaste restaureringen 1996. Altarbordet är murat av tegel och slätputsat och kalkavfärgat i vitt. Överdelen har en utkragande, slät fris med enkel, rödmålad dekor-rand. Altaret täcks av en kalkstensskiva.

KYRKKLOCKAN I VAPENHUSET
Kyrkklockans inskription lyder: ”Ave Maria, gracia plena. Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus et benedictus fructus ventris tui, Ihesus Christus. Amen. Facta per Hermannum.” (Hell dig, Maria, du högt benådade! Herren är med dig. Välsignad vare du bland kvinnor och välsignad din livsfrukt, Jesus Kristus. Amen. Gjord av Herman.)Klockan har blivit lagad vid något tillfälle och under den långa mobiliseringsringningen 1914 sprack klockan och blev ohjälpligt förstörd. Det planerades för en omgjutning men starka krafter ville att den värdefulla klockan skulle bevaras sådan den är och på kyrkostämman i augusti 1919 beslöts det att en ny klocka skulle köpas in och den gamla bevaras.
Efter nära ett halvt årtusendes tjänst vilar denna klocka sedan 1920 i vapenhuset.