Varje morgon när jag kommer gående eller cyklande till jobbet genom Linköpings mångkulturella och mångreligiösa stadsdel Skäggetorp, möts jag av barn i olika åldrar. De äldre barnen är på väg till skolan, och precis som de flesta 12–13 åringar är de lite småvilsna, de har för tunna kläder för årstiden och hänger med sina kompisar.
De längtar efter att synas, att få vara med och att duga – precis som alla barn. Men en stor skillnad för våra ungdomar är att de löper större risk att bli lurade in i kriminella aktiviteter på grund av den socioekonomiska utsatthet som åtskilliga av dem lever i. Många människor i våra mångfaldsområden är marginaliserade. De lever i fattigdom och utanförskap, vilket är en grogrund för droger och kriminalitet.
Vi ser att allt fler barn och unga riskerar att lockas in i gängkriminalitet. Varje barn som luras in i ett liv som för dem längre och längre bort från vårt gemensamma samhälle, är ett misslyckande på alla plan. Trots det satsar inte ledande politiska partier på mer förebyggande åtgärder. I stället ska barn - så unga som 13 år - från och med den 1 juli 2026, kunna dömas till fängelse. Straffen ska de avtjäna i särskilda ungdomsfängelser.
Barnens bästa
Det finns mycket forskning som visar på att strängare straff inte ger önskad effekt och inte heller hjälper det att sänka straffåldern. Här brister våra politiker i relation till barnkonventionen. Som kyrka är det hög tid att vi är en tydlig profetisk röst i denna fråga: Barn ska inte sitta i fängelse! Det hämmar deras liv och utveckling, det är inte för barnets bästa. När Jesus säger den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar också emot mig, gäller det även de barn som luras in i gängkriminalitet.
Tar vi som kyrka inte emot och värnar barnen, tar vi inte heller emot det nyfödda barnet Jesus i vår gemenskap. Därför är det extra glädjande att Sveriges kristna råd avstyrker utredningens förslag.
Vi i nätverket FBHO vill vara tydliga nu i advents- och jultid: Som kyrka är det vårt ansvar att vara en röst som är med och påverkar frågan om barns rättigheter. Utanförskap och fattigdom är inte värdiga sammanhang för våra barn att växa upp i. Som kyrkor i mångfaldsområden och socioekonomiskt utsatta områden är det en fråga vi behöver ha modet att säga något om. Alla barn omfattas av samma värde och rättigheter. För kyrkan är det en självklarhet att barnkonventionen har en given plats, och vi har också sagt att vi vill verka för barnens bästa både i samhälle och i kyrka.
Vi vet att barn inte väljer sin familj eller sina omständigheter. En av de viktigaste komponenterna för att skydda och stärka barn är en lyckad och avslutad skolgång, men minst lika viktigt är att barn har en meningsfull fritid. Som kyrka har vi fortfarande stora möjligheter att finnas med och skapa meningsfulla fritidsaktiviteter för barn och unga, både i våra egna verksamheter och i samverkan med andra civilsamhällesaktörer. De behöver vår kärlek, vårt engagemang och vårt stöd. Låt oss bidra med det vi kan.
En röst som hörs
Att arbeta förebyggande är en fråga om trovärdighet för oss som kyrka, därför behöver vi använda vår röst. Det är dags nu. Vi uppmanar vår kyrka att prioritera resurser till förebyggande arbete och till att vara en tydlig röst som står upp för vår kristna människosyn; den stavas här alla barns rätt till liv, trygghet och utveckling.
Med önskan om en välsignad adventstid och en God Jul.
Liza Hagberg Lerner,
Tf. Ordförande för nätverket Framtiden bor hos oss.
Församlingsherde i Skäggetorps församling,
Linköpings Domkyrkopastorat.