Att vara kyrka i Vantör, en församling i Stockholms södra förorter, är att vara kyrka i en verklighet där vår tids orättvisor och samhällets mest destruktiva aspekter ständigt gör sig påminda.
I min tjänst som präst ingår det att varje onsdag förmiddag finnas på plats på ett dagcenter i Högdalen för missbrukare och hemlösa. Detta center som kallas för Bryggan Vantör, drivs av organisationen Convictus och är ett samarbete mellan olika aktörer. Hit söker sig över 100 människor varje dag med många olika problem och sociala behov.
På Bryggan möter vi människor som sover i källarförråd eller allmänna toaletter, bilar eller husvagnar. Andra sover på någons soffa, eller kämpar för att få bo kvar på det boende som man för tillfället har. Vi möter människor som har vuxit upp här i Högdalen och Rågsved och som tonåringar fastnade i ett missbruk som de aldrig kunnat bryta sig ur.
Hit kommer också människor från andra delar av landet som sökt sig till Stockholm av olika anledningar. Bryggan har blivit den trygga punkten i tillvaron där man blir vänligt bemött och där man kan få grundläggande
basbehov tillgodosedda i ett liv där man annars saknar rutiner och struktur. Här vet man att människor bryr sig och är villiga att hjälpa till den dag då man själv är redo för det.
Vi möter här även människor från andra europeiska länder som söker sig hit i hopp om att hitta ett sätt att överleva och som står utanför alla samhällets skyddsnät. Ibland dessa finns en grupp från Rumänien.Under vinterhalvåret när det blir kallt är de i ständigt behov av att hitta nya torra kläder, eftersom de kläder som blir våta inte går att torka i deras husvagnar utan elektricitet. Många av dem som vi möter på Bryggan bär med sig en känsla av utanförskap i ett samhälle där man inte tycks passa in och har ofta även negativa erfarenheter av kyrkan från tidigare i livet då man upplevt sig ha blivit illa bemött.
Ur våra möten har relationer vuxit fram, där det nu är naturligt att vända sig till en präst eller diakon med praktiska frågor, livsfrågor och trosfrågor. En del vänner har också funnit en plats i församlingens gudstjänster och verksamheter.
Vi har lett många begravningar med anknytning till Bryggan, men även en och annan vigsel. Vi har orkat lyssna när ingen annan orkat lyssna och vi har orkat finnas där som stöd i kontakter med myndigheter. Vi har skrattat tillsammans och sett det goda bortom alla problem och vi har stått kvar när någon behövt uttrycka sin vrede och ifrågasätta hur Gud kan vara närvarande i denna värld så präglad av lidande och orättvisa.
Kyrkan står envist kvar med en människosyn som inte gör inte skillnad på människor, utan ser alla människor som skapade till Guds avbild. Vi står kvar i vår tro och med vårt hopp, när samhällets skyddsnät blir sämre och hopplösheten växer. Vi predikar kärleken från Gud med ord och handling och pekar på allas gemensamma mening och mål i en tid då alltfler tycks hamna utanför.
I ett samhälle och en skapelse så full av destruktivitet och förtryck försöker vi dag efter dag som kyrka vara ett redskap för befrielse. Att prioritera diakonalt arbete där utsattheten är som störst, är att som Kyrka tillsammans sträva efter att verkligen bli vittnen om Guds kärlek, att förverkliga kallelsen med Kristus som förebild, att ära Gud, och förverkliga Guds vilja i världen.
Av Patrik Ehrman, präst, Vantörs församling
Reportaget av Patrik Ehrman är hämtat ur Nätverket FBHO:s (Framtiden bor hos oss) folder som du kan läsa mer om här.