VECKANS KRÖNIKA
Jag stod vid fruktdisken och letade efter blodapelsiner, de är ju så goda. En herre stod bredvid och visade med en artig gest att jag kunde plocka före honom. Han sade något också och på hans lätta brytning hörde jag att han inte var skaraborgare.
Eftersom jag ibland drömmer om att bo i ett land där man kan plocka citrusfrukter direkt från träden så frågade jag om man i hans hemland kunde detta. ”Nej” sade han, ”i Bosnien finns inga apelsinträd”, och så var vårt samtal igång.
Hamnade i Lidköping
Han hade som ung lämnat Jugoslavien och först hamnat i Wien men där fanns inga bostäder så han hade kommit till Lidköping och ”meken” som arbetskraftsinvandrare i slutet av 1950-talet.
Där hade han trivts och blivit kvar tills sin pensionering, likaså bott kvar i sin nya stad, Lidköping.
Han berättade att när han gick från jobbet sa hans bas till honom ” bryt nu inte benen av dig när du går hem, du behövs här imorgon”. Han hade fått stor uppskattning på sitt jobb och utvecklats till att göra ett ännu bättre jobb samtidigt som han hade trivts på arbetsplatsen.
Genom uppmuntran så utvecklades han i det nya landet, kände sig behövd och kunde bidra till vårt lands välstånd. Han sörjde givetvis att det idag inte finns något kvar av det gamla ”meken”.
Att få förtroende
Att ge uppskattning eller positiva kommentarer till andra kostar oss så lite men betyder mycket för den som får ta emot kommentaren.
Personligen fick jag ta emot ett stort förtroende av vår präst på påskdagen , han bad mig om hjälp att dela ut nattvarden. För mig var det ett stort och jag uppskattade det mycket.
När jag sade orden bröt sig rösten på mig ibland. Jag kände ju mottagarna väl och innebörden blev stor för mig, att få dela ett sakrament.
På så sätt blev helgen annorlunda för mig.
Av Gudrun Carlsson, Friel