Jonas Ideström, präst och forskare vid Svenska kyrkans forskningsenhet vid kyrkokansliet i Uppsala, har skrivit en forskningsrapport om detta. Han har studerat glesbygdsförsamlingar på två orter, Alsen och Offerdals församlingar i Härnösands stift och Arvidsjaurs församling i Luleå stift.
– En viktig utgångspunkt för arbetet har varit att se hur kyrkan framträder som en väv mellan människor som lever i dom här bygderna. Att hitta stigar och spår för att få lite koll på terrängen, säger Jonas Ideström.
Spåren i snön
Nu är forskningsrapporten klar och har kommit ut i bokform med titeln ”Spåren i snön – att vara kyrka i norrländska glesbygder”. På måndagen presenterades boken vid ett seminarium i Alsen under medverkan av bland andra biskop Eva Nordung Byström och församlingens kyrkoherde Calle Wahlström.
– För mig har det blivit uppenbart att det inte bara är kyrkobyggnaden och dess huvudgudstjänst som är en måttstock på kyrkans relevans i sin bygd utan den vardagliga närvaron, säger Irja Åsling från församlingsrådet i Alsen och som var en av deltagarna vid seminariet.
Bära och låta sig bäras
Att bära och att bäras var ett begrepp som återkom i samtalen. I glesbygder är det så tydligt att måste man bära varandra emellanåt, vilket innebär att man måste både bära och låta sig bäras. Här finns mycket att lära för städernas församlingar menar Jonas Ideström. En annan frågeställning handlade om vad som är centrum och vad som är periferi. Utkantens teologi för oss in i centrum, för varenda människa är ett centrum menar Jonas Ideström.
– I glesbygden delar kyrkans företrädare livet på orten vilket gör skillnad i kyrkans närvaro. Kyrkan har unika relationer i en bygd som bygger på att man är närvarande sedan länge. En välskött kyrkobyggnad och krattade grusgångar är ett synligt tecken på att någon bryr sig. Att kyrkan år efter år delar människors livsvillkor är som att säga den här platsen är viktig i Guds ögon.
– Det djupt vardagliga som kyrkan ägnar sig åt, det som inte ger några rubriker, är heliga ögonblick, lika heliga som nattvarden. Det finns inga genvägar, det är möten, relationer och brobyggen som är avgörande säger Jonas Ideström.
Jonas Ideström har i sin forskning samtalat med företrädare för församlingarna och människor i bygden. Han har även haft en referensgrupp i respektive församling att tänka tillsammans med.
Thomas Janfalk
2015-03-23