Stefan Lindberg berättar om sin bakgrund
Min mamma var femton år när hon fick mig. Vi bodde mina två första år hemma hos mormor och morfar. När mamma fyllde arton gifte sig mamma med pappa och vi flyttade tillsammans till egen lägenhet. Jag växte upp i Älvängen och flyttade därifrån när jag var nitton. Då hade jag träffat kvinnan i mitt liv, Nina, och vi bosatte oss i Hålanda. Henne träffade jag första gången när jag gick i åttan och hon i sjuan. Vi blev kompisar och sen blev vi tillsammans. På den vägen är det.
Nu har vi både barn och ett litet barnbarn. Svärdottern jobbar också på Renova, hon kör farligt avfall. Älskar sitt jobb.
Mina första arbeten var industriarbeten. 1995 tog jag lastbilskort och körde tidningsbil ett tag. Sedan blev det ytterligare fem år av jobb inom industrin. Sen mer eller mindre av en slump hamnade jag 2000 på Renova. Idag är jag gruppledare för slam och farligt avfall. Efter alla dessa år trivs jag fortfarande med mitt jobb.
Jag bor i ett hus på landet i Västerlanda. Med Nina och alla våra katter. Jag har även ett på tok för litet garage för alla mina fordon. Vid vägens ände. Den slutar faktiskt vid vårt hus.
Jag är 54 år och fotograferandet började sent. Närmare bestämt 2004 när jag köpte min första digitalkamera. I min ungdom hade mina intressen mest utgjorts av musik och natur. Då ägde jag en Instamatic där en rulle kunde innehålla samtliga årstider. Inte så frekvent fotande alltså. När jag tog körkort vaknade intresset för bilar och jag köpte mig en jänkare. En Ford Fairlane årsmodell 1966. Underbar bil. Sedan dess har jag ägt 79 stycken. Just nu innehar jag sex stycken. Dessa är Edsel Villager-59, Mercury Monarch-76, Saab 95 V4 samt några andra relativt ointressanta transportmedel.
I början fotade jag allt möjligt men ofta blev det tåg. Och ibland en och annan kyrka. Kyrkfotograferandet tror jag kom från min morfar. När jag åkte på semester med mormor och morfar fotade han en hel del, ofta kyrkor. Han var mycket intresserad av historiska byggnader och därför blev det bland annat kyrkor. Först hade jag en gedigen samling på 12-13 kyrkor. Men sen startade jag en tråd i ett forum på nätet. ”Visa dina kyrkbilder” hette tråden som snabbt blev populär och många bidrog med bilder. Min samling tog helt enkelt slut så jag behövde fota fler.
Av en slump kom jag i kontakt med samlarföreningen Kyrkvännerna. Där fick jag listor över samtliga kyrkor i hela landet. Det var då det urartade fullständigt. Idag har jag 1100 bilder av olika kyrkor. Jag har använt mig av lite olika kameror och på sistone även av drönare. Det som är fascinerande är att jag får se så många olika platser men också att jag kommer i kontakt med så många olika människor med olika erfarenheter.
Min plan är att fortsätta söka upp kyrkor och fota dem. Och kanske inspirera andra till fotografering. Det är svårt att sluta när man väl har börjat. Det gör livet mera värt att leva.
