Den första kyrkan i Grebo sägs ha legat vid Sand (invid 35:an) eller vid Viggebyholm där det är gott om forngravar. Någon gång under 1200-1300-talet byggdes en liten kyrka utan torn mitt emot där den nuvarande kyrkan står. Klockan fanns i en trästapel på berget vid Klockaregården. Man kan än idag se resterna av den gamla kyrkan på höger sida om Klockaregården.
Det som man som utsocknes kanske tänker på först är att när klockorna ringer så öppnas luckorna i tornet endast på tre sidor. Enligt sägnen ska jätten Dentus, som bor eller bodde i grottan under Kärringberget, ha stulit en av klockorna och kastat den i sjön. Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades man få upp klockan och körde den till kyrkan efter ett par tvillingstutar. Men det hela måste ske under tystnad. Ingen fick säga någonting förrän klockan hängde på plats. Men just när man skulle sänka ner den på sin axel sa en medhjälpare: ”Ja, nu har vi na’ la’ här ändå!” Och då for klockan iväg ner i sjön igen. För att inte förarga Dentus mer så öppnas inte luckorna mot sjön.
Det finns två klockor i tornet. Den stora är tillverkad 1742 av Magnus Hultman i Norrköping, och den lilla 1860 av Joh. A Beckman i Stockholm. På den lilla står det inskrivet: ”När jag kallar med mitt ljud, gack till templet, bed till Gud. Att du rätt hans ord må höra, Som kan själen saliggöra, Då får du i livet frid, Och en skatt för evig tid.”
När man går in i vapenhuset har man trappan till tornet och läktaren till höger. Stanna upp och titta på det vackra fönstret över mellandörren in till kyrkorummet, fönstret har en vacker solfjädersform. Det är nog inte många Grebobor som tänkt på det när de går genom vapenhuset.
Direkt till höger i kyrkorummet är det en hylla med de fyra evangelisterna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De har suttit i en predikstol som skänktes av grevinnan Christina Piper som bodde i Sturefors slott. Hon ägde även gårdar i Grebo som gränsade till kyrkans mark. Figurerna är troligen tillverkade av Börje Eriksson, ”Börje Stenhuggare”, omkring 1600-talets mitt. Det lite märkliga är att evangelisten Johannes har väldigt mycket som påminner om en kvinna!?
I Grebo kyrka finns det många vackra saker som är skänkta från de stora gårdarna runt kyrkan, dock inte altartavlan. Den stora altartavlan är målad och skänkt av en känd konstnär vid namn Johan Stålbom, som dog på Orräng 1777. Tavlan föreställer Jesu korsfästelse med Maria och Johannes på var sin sida, men det märkliga är att hela bilden är spegelvänd. Maria brukar stå på Jesu högra sida och Johannes på den vänstra, likaså såret i sidan och huvudets lutning är felvänt.
Johan Stålboms gravhäll finns bevarad i kyrkan. När det nya värmesystemet installerades 1950 användes den till att täcka för luftintaget i korgolvet.
Titta gärna ovanför den stora altarmålningen. Där mitt i triangeln, som strålar och symboliserar treenigheten, finns det ”allseende ögat”. Var du än befinner dig i kyrkorummet så är ögat riktat mot dig och ser allt du gör.
Vid sidan av altaret står dopfunten, som bär årtalet 1686. Dopskålen är av mässing. I vartdera hörnet av koret står två träskulpturer. Den ena föreställer jungfru Maria, men barnet som hon en gång hållit i sitt knä, är borta. Den är möjligen tillverkad i Sverige under 1200-talet. Den andra skulpturen är ett helgon med förlorat attribut. Enligt vissa källor föreställer den Petrus. I kyrkans gamla räkenskaper finns också en räkning, som berättar om att den gamla skulpturen skulle kunna föreställa Petrus. Där står nämligen: ”Ny näsa på Petrus 1,50 kr.”
Över ingången till sakristian hänger ett gammalt vackert krucifix, troligen från 1200-1300-talet. De tre träskulpturerna förvarades i tornrummet fram till 1925.
Den nuvarande orgeln är byggd 1926 av Hammarberg och har 12 stämmor. Det gamla orgelverket var byggt 1786 av Per Schiörlin och är magasinerat i tornrummet.
Varmt välkommen till Grebo kyrka som betecknas som en av Östergötlands enhetligaste och stilrenaste 1700-talskyrkor.
.