Att vara meteorolog

Det är mycket att hålla reda på om man är meteorolog. Men de meteorologer som presenterar sig i radion eller på TV:n, de som ger oss en röst eller ett ansikte att känna igen, hur ofta får de stå till svars för vad det är för väder? Och hur ofta får de i så fall beröm för det fina väder som de bjuder på? Och vad är ett fint väder? Tycker bonden och turisten om samma väder? Kontoristen och asfaltsläggaren? Fabriksarbetaren och trädgårdsmästaren? Landsortsbon och stockholmaren? Finns det något tillfälle när alla i vårt avlånga land, med en samfälld stämma, ropar ”hurra, vilket underbart väder vi får idag!”? Jag tror inte det. Dels så har vi så olika väder mellan norr och söder, öster och väster och dels så har vi så olika uppfattningar om vad som är bra. När jag tänker på det, så verkar vädertjänsten vara ett otacksamt jobb. (Jag känner ingen meteorolog, så jag vet inte hur de har det) Nästa tanke blir, att det är väl, att vi inte kan bestämma något väder. Det blir som det blir. Inte för att människorna inte försöker. När det var OS i Kina för några år sedan, försökte kineserna bomba regnmolnen som hotade OS-arenorna med, jag tror det var någon form av silverkulor eller något sådant, för att tvinga molnen att släppa ifrån sig sitt innehåll innan de kom fram till OS-området. Om det inte är en skröna (men de sa det på TV) så är det alldeles oerhört. Ett idrottsevenemang får styra vädret! De stackare som fick ta emot det här konstgjorda regnet kanske hade stort behov av vackert väder. Deras skördar var kanske i ett känsligt läge och slog fel eller minskade på grund av ovanligt mycket regn? Och vad gjorde den kemiska inblandningen i regnet? Hur skadligt var det för det område som fick ta emot vattnet? Nu blir det så där mycket frågor igen som jag inte får några svar på. ”Människan spår och Gud rår”, sa mor. Och det är väl för väl så länge det är så. Vi som springer omkring här och får ta emot vad meteorologerna har att ge oss kan inte se hela systemet. Vi kan faktiskt inte bedöma vad som är bäst för oss. Vad som gäller vår person, kanske vi vet vad som är bra. Fast jag undrar ibland om vi vet det heller. Men i det stora, hela. Där har vi inte så mycket klokhet att erbjuda. När det gäller väder som ska passa alla, är det så många faktorer som ska vägas in, att det är helt omöjligt, ens med de kraftfullaste datorer, att räkna fram. Tänk dig, det ska vara varmt för att jag riktigt ska trivas, men jag har en bekant som tycker att allt över tjugo grader är för mycket. Vi skulle bli ovänner till sist om vi skulle bestämma väder. Och hur blir det då i högre samhällsnivåer, var skulle vi lägga besluten? Kommunen, länet, regeringen eller EU? Vilka är det som beslutar om krig? Jo, regeringar! Så de är diskvalificerade direkt. EU ska ju vara ett fredsprojekt, de har redan så mycket att göra så de har helt enkelt inte tid. På läns- eller kommunnivå? Det blir alldeles för lokalt, högtryck och lågtryck är för stora för så små organisationer. Det är nog bra att vi inte får bestämma allt. Gud får råda, helt enkelt. Ett bekymmer mindre, vi har bara att gilla läget. Är det mycket snö, får vi skotta. Är det mycket sol, får vi vattna. Vi får göra så gott vi kan och vara nöjda därmed. Något att mer var nöjd med är att Alpha har startat vårterminen. Det är vi som varit med en längre tid väldigt glada för och vi hoppas att de som kommit nya, kommer att trivas lika gott som vi ”gamlingar”. Väl mött! Berit Wickenberg