Det finns röster som berör, och så finns det röster som förändrar något i en. Nadim Ghazale tillhör den senare sorten. När han under tisdagskvällen gästade Livsviktigt i Visby domkyrka var det under rubriken ”Avtryck” och just det var vad han lämnade efter sig.
Redan från första stund talade han med en närvaro som fyllde kyrkorummet. Ämnena var tunga men nödvändiga: trygghet, identitet och människovärde. Allt det som formar ett samhälle och oss som människor.
Med värme, humor och rakhet berättade Nadim om sin egen väg. Om att stå mellan världar, om känslan av att inte få tillträde bara för att efternamnet råkar sluta på ett ”z”. Men det var inte en kväll för bitterhet, utan för hopp. För handling. För modet att se sin egen betydelse.
”Vi har hundratusen barn i Sverige i dag som lever med många riskfaktorer och få skyddsfaktorer,” konstaterade han. ”Om vi skapar fler skyddsfaktorer än riskfaktorer reducerar vi brott, gängkriminalitet och otrygghet.”
Han ställde en fråga som dröjde kvar i rummet: Vilka skyddsfaktorer har du och för vem är du en? Med sitt typiskt direkta tilltal uppmanade han oss att förstå vårt eget värde, inte i prestation, utan i relation. I hur vi finns till för varandra.
”Tänk vad många Eva-Lena och Håkan det finns i Sverige. Människor som gör skillnad utan att alltid veta om det.”
Hans sätt att tala var som ett samtal i föreläsningsform. De stora samhällsfrågorna landade mjukt genom levda exempel, och plötsligt förstod man mer, inte för att han främst byggde sin föreläsning utifrån statistik och forskning (även om så även var fallet), utan för att han fick en att känna.
När kvällen gick mot sitt slut hade något hänt i rummet. En stilla insikt hade vuxit fram: Vi har alla makt att påverka.
”Jag vill att ni ska förstå vilken påverkan ni har. När ni går härifrån, bär med er medvetenheten om att ni påverkar – och att det kan betyda mycket mer än ni tror.”
Han talade också om Sverige i dag: ett land där segregation inte längre bara handlar om ekonomi och boende, utan också om skola, föreningsliv och religion. Under de gotiska valven i Sankta Maria efterlyste han något enkelt men avgörande: Fler mötesplatser, där människor från olika världar faktiskt möts.
Kvällen avslutades med ett brandtal som landade som en uppmaning:
”Vi formar vårt samhälle. Vi kan göra mycket här och nu. Med medveten maktutövning kommer vi långt. Gå ut och påverka.”
Och visst gjorde han avtryck. Rösterna som hördes under minglet efteråt vittnade om det:
”Det här var helt fantastiskt.”
”Vi blev så drabbade att vi behövde prata om något helt annat för att hämta oss.”
”Nu vill man bara göra något – engagera sig.”
Med öppna, berörda hjärtan gick många hem den kvällen – inspirerade, kanske lite omskakade, men framför allt hoppfulla. Tack, Nadim. För modet att tala klarspråk och för att du påminde oss om kraften i att bry sig.
