Jonna bär på en vilja att, som filosof, bidra till att vrida oss ur den riktning vi befinner oss i, mitt i klimatkrisen och den allt snabbare förlusten av arter och biologisk mångfald. Hon inledde med en hisnande och samtidigt skrämmande tanke: om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt kan 20–50 procent av de arter vi har omkring oss vara borta.
Vi behöver leva på ett lite annat sätt, för att vi ska kunna leva vidare.
Jonna menar att både filosofin och teologin har varit med och skapat den separation från naturen som fört oss hit. Men i både filosofin och teologin finns också vägar tillbaka.
Hon visade hur separationen från naturen har vuxit fram under århundraden, men också hur en annan sorts närvaro kan börja i det lilla. Vi fick följa med henne ner i en sjö i Dalarna, där mörtarna bor, och möta hennes relationer till hästar och till mikrobiologins allra minsta liv.
Att vrida på kunskapen är att vrida på kulturen, menar Jonna. Vi behöver återerövra vår förmåga till förundran och lyssnande. Vi behöver komma närmare vår egen sinnlighet och vårt begär, sådant som så lätt slipas bort när vi blir äldre och livet blir alltmer förgivettaget.
Det handlar om att börja vrida lite på den värld vi redan har.
I det lilla. I våra sätt att se, lyssna, värdera och handla. Som individer och som kollektiv.
För mångfalden - i arter, förmågor och uttryck - finns där av en anledning. Och när vi verkligen lyssnar till det som är annorlunda än vi själva kan vi, tillsammans, se mer och längre.
Tack Jonna Bornemark för att du hjälpte oss att vrida världen en liten bit.