Domkyrkan fylldes när omkring 400 personer kom för att lyssna på poeten, författaren och föreläsaren Bob Hansson under säsongens sista Livsviktigt i domkyrkoförsamlingens samtalsserie.
Kvällen inleddes med att domkyrkoorganist Peter Alrikson spelade Mera människa av Lars Jansson, ett stycke som på många sätt satte tonen för hela kvällen. Nämligen att vara människa, fullt ut, tillsammans med andra.
Bob Hansson är känd för sitt personliga, humoristiska, nära och varma sätt att tala om livet och föreläsningen blev just så, en blandning av skratt, allvar, forskning, poesi och möten mellan människor i rummet. Hans närvaro var påtaglig och interaktionen med publiken stor under hela kvällen. Det var inte bara en föreläsning, utan ett samtal där publiken hela tiden drogs in, fick tänka, prata med varandra och delta.
Han sa tidigt under kvällen:
”Hit till det här rummet och föreläsningen kommer vi inte bara för att bli mer som Gud utan även för att bli mer människa. Gud är något jag använder för att bli mer människa.”
Utifrån sin bok Snällast vinner talade han om snällhet som något mycket större än att vara trevlig eller tillmötesgående.
– Snällhet och trevlighet är inte samma sak. De kan till och med vara varandras motsatser.
Snällhet, menade han, handlar inte om att vara till lags eller göra sociala transaktioner där man förväntar sig något tillbaka, utan om att faktiskt vilja den andres bästa.
Han återkom flera gånger till hur avgörande trygghet och gemenskap är för oss människor. Med hänvisning till forskning berättade han att vår kreativitet och lösningsförmåga fungerar upp till 50 % sämre om vi blivit avvisade och till och med 39 % sämre om någon annan i vår grupp blivit avvisad.
”Den allra viktigaste komponenten för att vi ska kunna prestera är att vi känner oss trygga.” Ett av kvällens mest citerade råd var enkelt men kraftfullt:
– Om du är i ett osnällt rum – gör vad du kan för att förändra det. Om du inte lyckas, byt rum.
Han talade också om fördomar som roten till mycket av det svåra mellan människor: att vi tror oss veta hur andra är utan att faktiskt lära känna dem. Och han formulerade en tanke som många bar med sig hem:
”Evolutionens spjutspets är inte AI-tekniken i San Francisco – det är du när du hjälper någon som har det svårare.”
Mot slutet av kvällen fick publiken själva praktisera snällhet genom att utbyta komplimanger med varandra. Bob räknade högt på hur snällhet sprider sig i led efter led – och om hans matematik stämmer kommer snart hela Gotland ha påverkats av kvällens snällhet.
Många gick ut i kvällen efter minglet i katedralen med en känsla av att något viktigt hade blivit sagt. Att individen faktiskt kan förändra världen, inte genom att vara bäst, utan genom att få andra att bli bra och känna sig bra.
Och kanske var det just det Bob Hansson själv gjorde den kvällen.
Han sa det själv:
– Ni kommer glömma bort vad jag sagt, men ni kommer komma ihåg hur jag fick er att känna.
Det är mycket möjligt att han har rätt. Men känslan av att snällhet kan vara något både modigt, starkt och revolutionerande, den lär många bära med sig länge. En snäll och livsviktig kväll i katedralen. Välkomna till Livsviktigts nionde säsong – den börjar i oktober. Tack för nu!