Ljuset
”Jag ser hur ljusen brinner ut. Jag ser hur varje liv tar slut.”
”Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.” Så säger Astrid Lindgren genom Lovis mun i Ronja Rövardotter. Det gör ändå inte döden mindre skrämmande eller slutgiltig. Sorgen är där ändå, ”han fattas mig” skriker Mattis. Och hur blir det den dag jag själv ska dö? Även mitt livs stig kommer en dag nå sitt slut, även mitt ljus kommer att slockna. En svår tanke för de flesta, jag vill ju hinna med lite till, jag vill finnas lite till. Samtidigt finns det ju en uppmaning i den vetskapen: mitt liv är begränsat men också rikt, jag får ta tillvara på de gåvor jag får. Låt det inte stressa dig utan vila i den rad av ljus som är mänskligheten. Jag vill ”vara ett bloss för dem som följer oss”. Vi lyser en stund för varandra och sedan tar någon annan vid och så fortsätter Livet. Den tid vi får, lång eller kort, vilar alltid i Guds hand. När den tar slut börjar något annat, ett annat liv i det ljus som varar i evighet.
Tack Gud för att vi kan vara ljus för varandra. Tack för att du är det ljus som lyser i ångestens natt, i glädjens dag, i evigheters evighet. Amen.
/Kristina Torin