Pter Träisk, kyrkoherde, skriver i sin inledare:
Vi har haft en tidig vinter och med skräckblandad förtjusning har jag provat på att åka långfärdsskridskor. Först på Östermalms IP med fast mark under isen, men ganska snart åkte jag ut på isen där vattnet ligger och skvalpar under den tunna hinnan av is. I min fantasi har jag naturligtvis sett hur isen brister och jag ligger i det iskalla vattnet med hakan vid den brustna iskanten.
Jag hoppas att en människa i min närhet i det läget skulle försöka rädda mig till liv ur vaken. Jag tänker till och med att det är det som gör oss till människor.
I valet mellan att strosa vidare och låta mig sjunka ner i vaken eller göra allt för att rädda mitt liv, väljer min medmänniska att vara just människa.
Jag hoppas att jag skulle göra allt för att i en liknande situation vara just människa och rädda liv.
I det här numret av församlingstidningen påminner vi om fasteaktionen där vi samlar in medel till någon människa långt borta vars liv inte är lika välordnat och tryggt som vårt liv är just nu. Det är också ett sätt att sträcka ut en hand till någon vars liv symboliskt sett har trillat i isvaken.
