Finskspråkig verksamhet

Huomenna, jos Jumala suo..  / I morgon, vill Gud …

Valmistaudumme jouluun ja myös joulun jälkeiseen aikaan toisenlaisin tuntein kuin aikaisempina vuosina. Kun vietimme joulua 2019, emme voineet kuvitella, mikä kevät ja mikä vuosi meillä olisi edessämme. Tavanomaiset toimintamallit ovat muuttuneet. Joulu on kuitenkin tulossa niin kuin aina ennenkin.

Vaikka elämme vasta marraskuuta, ja vaikka adventtiinkin tätä kirjoittaessani on vielä runsaasti aikaa, on joulun valot jo sytytetty. Ikkunoita valaisevat adventtikyntteliköt ja joulutähdet. Mitä varten? Siksikö, että saataisiin etäisyyttä pimeyteen, joka on sekä ulkonaista että mielialaan vaikuttavaa.

Adventti on kirkkovuoden ensimmäinen juhla. Sen viettäminen on irtaantunut kristillisestä perinteestä. Ei tuota kristillistä perinnettä pidä yllä enää muu kuin kirkko. Lähin kristillisyyteen viittaava syksyinen tapahtuma kouluissakin on Lucia-juhlan vietto. Silmät sokaistua tyttöä juhlitaan, mutta ollaan täysin sokaistuja siitä, miksi me joulua vietämme tai mitä me adventtina odotamme. Ei tunnisteta, mihin viittaa teksti: ”Siihen aikaan antoi keisari Augustus käskyn …”

Monen suomalaisen ja ruotsinsuomalaisen jouluaaton vietto alkaa televisiosta nähtävälla joulurauhan julistuksella Turun vanhalta Suurtorilta tuomiokirkon kupeella. Tänä vuonna on sekin tuhansia ihmisiä keräävänä yleisöjuhlana peruutettu. Jos ei tiedä, miksi joulua vietetään, se paljastuu ainakin silloin. Jos ei mennä joulukirkkoon kuulemaan, että ”siihen aikaan antoi keisari Augustus käskyn …”, kuullaan joulurauhan julistuksessa:

”Huomenna, jos Jumala suo, on meidän Herramme ja Vapahtajamme armorikas syntymäjuhla.”

Pekka Turunen, rovasti

I morgon, vill Gud …

Julen nalkas, men allt är annorlunda än förr. Den hysteri som julen i tidigare år har väckts hos oss har tonats ner. Det är väl positivt, men allt annat är sämre. När vi firade julen 2019 kunde vi inte föreställa oss vilken vår och vilket år vi hade framför oss. Allt började vid långfredagstiden i våras och sen dess har livet varit en enda lång långfredag. Nu nalkas julen.

När jag skriver detta är det fortfarande långt kvar till kyrkoårets första högtid, advent. Ändå har människorna tänt adventsljus och julstjärnor på sina fönsterbrädor. Är de tända för att skingra både det yttre och det inre mörkret från vår levnadsmiljö.

Advent är kyrkoårets första högtid. Dess firande har nog tappat bort sin kristna tradition. Endast kyrkan försöker hålla traditionen levande med hosiannahymnen och berättelsen om åsneryttaren. Närmast den kristna traditionen i våra skolor kommer man med firandet av den blinda Lucia. Tyvärr har folket i dag blivit förblindad av varför vi firar jul eller vilken förväntan förknippas advent med. Man känner inte till vilken text inleds med orden: ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning …”

Många finländare även här i Sverige inleder firandet av julaftonen genom att titta på TV och lyssna till utlysningen av julfred från Åbo gamla stortorg vid Domkyrkan. I år utgår denna händelse som i vanliga fall samlar på plats tusentals åhörare som sjunger både ”Vår Gud är oss en väldig borg” och ”Vårt land, vårt land, vårt fosterland”. Här, om inte tidigare, får man veta varför man firar jul. Kungörelsen av julfred inleds med orden:

”I morgon, vill Gud, infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest.”

Pekka Turunen, prost

För mer information:
Kontakta Pekka Turunen. 
Tfn: 0768-76 69 99
Skicka e-post till Pekka Turunen

Sverigefinskt i Svenska kyrkan. 

Palveleva puhelin
020-26 25 00

Joka ilta kello 21-24 | Öppet varje kväll 21-24.
Svenska kyrkans finska telefonjour, en del av svenska kyrkans själavård på finska.