Aktiviteter från morgon till kväll
Den gamla prästgården i Länghems församling ligger utmed riksväg 27. Hit kommer människor för att delta i hantverkskurser, till exempel i smide, keramik eller trädbeskärning. Andra kommer för ett besök i kafét eller för att jobba ideellt med något som behövs fixas med huset, eller för att sköta om trädgård och odlingar. Olika grupper och arbetslag bokar in sig för möten, andra kommer på kvällstid för föreläsningar och en gemensam måltid.
Detta är landsbygd, Länghems tätort har 1100 invånare. Redan från början, för 25 år sedan, var det flera ur lokalbefolkningen som hittade till Prästgården. De som kanske inte annars deltar i kyrkans verksamhet.
- Det som attraherar är nog öppenheten, att det är lite som ett vardagsrum. Här uppstår en stämning där väldigt många vill dela med sig, säger Therese Söderlind, verksamhetschef för Prästgården.
Unga volontärer hjälper till under skollov
Cirka 25 personer jobbar ideellt under terminerna. Det är personer i alla åldrar, de flesta daglediga.
- Vi tänker brett kring förutsättningarna för ideellas arbete. Vi utgår från vad personen vill och kan, och det leder till många olika former av engagemang. Några vill skriva upp sig på fasta tider, andra vill bli kontaktade vid behov, att vi ringer eller sms:ar när vi behöver personer.
Kaféet bemannas idag av tre deltidstjänster, och allt som serveras är bakat och tillagat på plats. Unga volontärer finns med i verksamheten och hjälper gärna till med bak eller servering under skollov.
- Det är en tillgång att här finns så många uppgifter att göra. Det attraherar en mångfald av gåvor, säger Therese Söderlind.
Kurserna lockar deltagare från hela pastoratet
Cirka 35 personer/termin kommer i kontakt med Prästgården genom att de medverkar som inbjudna gäster, föreläsare eller kursledare.
- Också det bidrar till att detta blir många människors plats.
Kurserna drar deltagare från betydligt större område än Länghem. Det kommer människor från hela Kinds pastorat och från närliggande orter som Borås, Gislaved och Ulricehamn. Men Mötesplats Prästgården är inte enbart en kursgård eller ett utflyktsmål, utan främst en vision om en kyrka som skapar mötesplatser i vardagen och möjlighet att växa i tro.
Medskapare i världen
Det handlar bland annat om den skapande verksamheten, det som initiativtagarna kallade för “händernas kunskap”. Syftet är att få fler människor att upptäcka sin skaparkraft. Kreativt skapande är viktigt för välmående och livsmod, eftersom det väcker tankar och känslor i individen. Att man är medskapande i världen och har en relation till Skaparen.
- Jag ser en stor längtan att få hålla på med något kreativt och få vara i det. Det är till exempel högt tryck på keramikkurserna, på det textila återbruket och att lära mer om natur, odling och biologisk mångfald. Det finns många teologiska aspekter i det, säger Therese Söderlind.
- Vi litar på att Gud är med i det, när något formas och det väcker något inom människor. Vår uppgift är att stimulera till kreativitet, att vara skapande och delaktig i världen.
Therese Söderlind beskriver hur tron genomsyrar hela Prästgården. Varje dag är det morgonbön i huset för alla som är på plats för att jobba eller gästa. Ljuset brinner sedan hela dagen i andaktsrummet som finns på första våningen, i salongen mellan glasveranda och kök.
Tro och liv blir ett
- Det är en miljö där alla sinnen berörs. Det är inte alltid det behövs så många ord. Det doftar nybakat från köket, där är sorl och prat och musik och det finns en rytm med andakter, säger Therese Söderlind.
- Det är bland det finaste med Prästgården, att människor upplever att hela livet får plats och att det inte är diskrepans mellan tro och liv. De blir ett.
Verksamheten i Prästgården uppfyller på olika sätt Församlingsinstruktionens tre prioriterade områden: lärande och undervisning, diakoni och existentiell hälsa, idealitet och delaktighet.
- Alla är lätta att knyta an till i de aktiviteter vi gör på Prästgården. Det är förutsättningen för vårt uppdrag, säger Therese Söderlind.
Hon beskriver Prästgården som en själavårdande miljö. Det är vackert och man lägger stor omsorg på hur det estetiskt är utformat.
- Det är en vardagsnära men också helig plats. När många människor har omsorg om en plats så märks det. Vackra platser är i sig en kraftkälla.
Prästgården fick nytt liv
2005 stod prästgården tom. Länghems församling funderade på försäljning.
- En diakon, Anita Åkesson, bar en stark vision i sitt hjärta att platsen skulle få nytt liv. Att prästgården och dess omfamnande miljö skulle användas till att utveckla något som inte riktigt rymdes i den vanliga församlingsverksamheten, säger Therese Söderlind.
Idén fann stöd hos såväl kyrkoherde som flera drivande förtroendevalda. Visionen var att ha ett kafé i hemliknande miljö, ge rum för samtal, kurser och kreativitet – inte minst för “händernas kunskap”. 2005 startade en tvåårig försöksperiod som 2007 permanentades inom ramen för församlingsverksamhet.
En diakon hade del av sin tjänst avsatt för arbetet i Prästgården. Men många bidrog med ideella insatser, till exempel med att fixa fastigheten, måla och inreda rum.
- Redan där fanns tonen av delaktighet. Att många är involverad har från start varit ett signum, det är en tillsammansplats.
2014 bildades Kinds pastorat, som består av sju församlingar. De organisatoriska förutsättningarna förändrades, men verksamheten var fortsatt knuten till Länghems församling. 2017 beslutades att Prästgården ska vara en pastoratsgemensam verksamhet.
- Man ville ha en mötesplats för hela pastoratet, att alla församlingar ser det som en gemensam plats. Det gav också större ekonomiska resurser.
Odling bygger församling
Therese Söderlind, som idag är verksamhetschef, kom till Prästgården 2018 för att vikariera som pedagog. Verksamheten hade då vuxit och de anställda utgjordes av en diakon, en pedagog samt några deltidstjänster i kaféverksamheten. 2019 fick man ett förtydligat verksamhetsuppdrag att utveckla verksamheten ytterligare, med fokus på det “gröna rummet”.
Göteborgs och Lunds stift står bakom en utbildning på Helsjöns folkhögskola som heter “Odlarglädje och skapelsekärlek” med ämnen som miljöpsykologi, teologi och odling i teori och praktik. Therese Söderlind uppmanades av sin chef att gå utbildningen för att lära mer om hur de som församling kan använda natur och odling i församlingsbyggande. Sen har kunskaperna implementerats i Prästgårdens omgivning.
- Hela miljön runt Prästgården är så själavårdande, det har betytt mycket med det öppna gröna rummet.
Betydelsefullt för utvecklingen av trädgården och odlingarna var att arbetet 2020 förstärktes med en vaktmästartjänst på deltid. Just då kom pandemin, men på Prästgården kunde man använda perioden av stängningen av verksamheten till att starta trädgårdssatsningen och renovera, något som redan var planerat och budgeterat. Man tillgänglighetsanpassade Prästgården och moderniserade köket, en förutsättning för att kunna erbjuda en annan typ av servering.
- Vi kunde omsätta tankar och förarbeten som redan gjorts. Det gick eftersom mycket gjordes utomhus. Nyöppningen fick en kick-start!
Utmaningar framåt
Arbetet med Prästgården utgår från frågan: hur ska vi vara kyrka i tiden? Planeringen av verksamheten utgår från ett aktivt lyssnande efter vad som är viktigt och rätt att satsa på. Man lyssnar på gäster, samtidsspanar i sociala medier och i kontakt med andra aktörer.
- Allt måste drivas av vad människor längtar efter, så vi håller oss till vardagsnära tema hela tiden. Med varsamma händer och lyhört lyssnande förvaltar vi visionen vidare, säger Therese Söderlind.
- Förutom arbetet med att vara en attraktiv verksamhet har vi förstås verksamhetsmål att koppla till, för att det organisatoriskt ska finnas förutsättningar att fortsätta.
Förhoppningen är att kunna ta tillvara det man lärt sig och dela metoder till andra sammanhang i kyrkan.
- Vi provar mycket, reflekterar och utvärderar. En utmaning är att hitta vägar att dela det som faktiskt kan tillämpas i den mer traditionella församlingsverksamheten.
Prästgården har stora miljömässiga tillgångar med huset, trädgården, uthus och lusthus, här finns stillhetens hus med en eldstad – lämpligt för små retreater och samtal. Går det verkligen att överföra till andra verksamheter? Therese Söderlind anser att erfarenheterna och arbetssättet absolut kan tillämpas i fler miljöer.
- Vägledande sedan start är att vi inte inbjuder till konsumtion av verksamhet utan till samskapande. Vår erfarenhet är att det kräver att man som anställd hela tiden arbetar med blicken på att delaktigheten ska involvera så många som möjligt. Då får man ett bjussigt klimat och många som vill dela med sig och vara med.