Samtalen är uppbyggda kring ämnen som är gemensamma för alla sörjande – trots sorgens olika uttryck.
Målgrupp
Inbjudan till denna sorgegrupp går ut till alla medlemmar i Tölö-Älvsåker pastorat och Kungsbacka-Hanhals församling som under senaste halvåret förlorat en anhörig.
Information och inbjudan går också ut via annonser i lokaltidningar och i sociala medier.
- Det kan vara en förlust som ägt rum nyligen eller ett dödsfall för länge sedan. Det ser olika ut för oss när vi är mogna att börja hantera sorg. Vi välkomnar alla, säger Maria Hallberg.
De har dock valt att i detta sammanhang inte bjuda in människor som bearbetar sorg efter suicid.
- Det finns en särskild skuld- och skamproblematik kopplat till suicid. Det är befriande att få hantera i en grupp och då är det bra att få vara tillsammans med andra som delar erfarenheter av suicid, säger Maria Hallberg.
Syfte
Samtalsgruppens syfte är bidra till sorgebearbetning genom att hjälpa människor att formulera sig om sin egen sorg.
- När man sätter ord på sorgen så kan man börja hantera det töcken som kan lägga sig
över livet vid en förlust. Vi har lyckats när människor går därifrån och känner att det är lite lättare att andas, säger Maria Hallberg.
Att dela med sig av sin berättelse i en grupp där många gått igenom något liknande anser Maria och Ingela kan ha en helande effekt.
- Upplevelsen av att bli lyssnad på, och att själv lyssna utan att någon bryter in och kommenterar är något unikt. Vi är tydliga med att ingen ska ge goda råd eller försöka trösta. Poängen är lyssnandet, säger Ingela Bertilsson.
Hur det började
Arbetet med samtalsgruppen “Livet och sorgen” började 2021. Det var direkt efter pandemin och lite av en omstart för verksamheten med sorgegrupper.
- Kyrkan har alltid varit bra på stöd till människor i sorg, men jag tyckte att vi började bli omsprungna av andra, vi behövde tänka till och skapa en ny modell, säger Maria Hallberg som har närmare 30-års erfarenhet som diakon och har jobbat med olika former av sorgegrupper genom åren.
Den traditionella sorgegruppen i kyrkan samlar kanske främst änkor och änkemän, och tar upp frågor om hur livet var innan dödsfallet, hur dödsfallet gick till och hur livet ser ut efteråt.
Den nya modellen som Maria skissade på skulle vända sig till alla som hade sorg efter någon som dött, oavsett ålder och vilken relation personerna haft till varandra. Och hon ville att konceptet skulle vara uppbyggt utifrån olika ämnesområden som är väsentliga för de efterlevande, både praktiskt och känslomässigt.
Utmaningar inledningsvis
Redan från början visste Maria Hallberg att det skulle behövas samarbete över församlingsgränserna, både vad gällde personal och deltagare.
- Jag drev på lite för att det skulle vara ett större arbetslag så att vi skulle kunna vidareutveckla verksamheten.
Kyrkoherdarna i Tölö-Älvsåker pastorat och Kungsbacka-Hanhals församling gav efter en tid grönt ljus till att arbetet skulle inledas. Från början var de fyra diakoner som drog i gång, förutom Ingela Bertilsson och Maria Hallberg också Helena Ledwon och Mikael Svensson.
De utformade konceptet och drog upp riktlinjer för hur verksamheten skulle bedrivas. De tog inte fram något skriftligt dokument, det var främst muntliga överenskommelser.
Upplägg i träffarna
Varje grupp möts vid sex tillfällen under en termin i församlingshemmet, med fjorton dagars mellanrum.
Kvällen börjar med drop in-kaffe och en gemensam inledning. Vid de första träffarna lägger ledarna stor vikt vid att skapa trygghet för deltagarna och en av dem står i dörren och hälsar välkommen och tar i hand. Handskakning är att föredra framför kramar som inte alla är bekväma med.
- Människor kommer med en oerhörd sårbarhet. En del kanske aldrig varit i kyrkan tidigare, det är viktigt att grundlägga förtroendet direkt.
Att det är vackert i rummet, en blomma på varje bord och en omsorgsfull dukning, är också viktigt.
- Vi dukar alltid med kaffekoppar på fat och med servetter. Och det är extra gott fika med bredda smörgåsar. Man ska känna sig ompysslad när man kommer hit, säger Ingela Bertilsson.
Efter den gemensamma inledningen delas gruppen i de mindre grupperna som går till olika rum för samtal. På slutet återsamlas man men delar inte det som sagt i smågrupperna. Kvällen avslutas med musikstycke och kort info om ämne för nästa träff.
Det är viktigt att hålla hårt i ramarna för samtalsgruppen, se till att alla förstår och känner till reglerna för samtalen – allt för att öka trygghet och möjlighet för fler att öppna upp sig. Då är det nödvändigt att inte en del personer tar allt för mycket plats på bekostnad av andra.
- Ibland får vi styra så att alla kommer till tals.
Ämnen i olika träffar
Först träff
Introduktion till ämnet sorg och vad det kan innebära att dela med sig till varandra. Deltagarna presenterar sig, berör helt kort vad deras sorg gäller.
- Vi värnar om att ingen ska berätta allt första gången, det kan kännas dumt efteråt om man upplever att man delat för mycket.
Andra träff
Deltagarna har med foto på den de förlorat och berättar mer om personen.
- Alla får lite grann lära känna den personen, som blir mer levande genom berättelsen.
Tredje träffen
Känslor. Inga känslor är fel, varken ilska, lättnad eller skuld. Deltagarna får måla bilder, färglägga figurer som visar var i kroppen sorgen sitter.
- Många människor känner skuld trots att det egentligen är orimligt att de skulle ha förhindrat dödsfallet. Mycket fysiska smärta beror på att skuldkänsla satt sig i kroppen.
Fjärde träffen
Relationer. Hur förändras relationer? Vilka orkar man kanske inte träffa? Hur ska man hantera att man inte orkar med någon annans sorg? Är det någon som gjort en besviken? Andra som trätt fram på oväntat sätt?
Femte träffen
Vad ger livskraft? Hur fungerar livet, vilka nätverk finns runt den som sörjer? Det kan vara praktiska saker att ta tag i, som bouppteckning eller ekonomiska frågor. Att rensa bland efterlämnade kläder och saker.
Sjätte träffen
Se framåt - vad behöver den enskilde? Ofta har vänskapsband knutits i gruppen.
- Hur otroligt olika deltagarna än är så är det efteråt alltid väldigt tacksamma för dem de fått möta i gruppen.
Måluppfyllelse
Den stora utmaningen är ofta att få ihop tillräckligt stor grupp för att samtalen ska vara möjliga. Ett minimum enligt Maria och Ingela är 4–5 personer, men i det nya konceptet satte de alltså upp målbilden 15–20 personer. Detta mål har uppnåtts med ett par, tre grupper, men ibland blir det färre och någon termin har det inte blivit någon grupp alls.
Alla sorgegrupper utvärderas löpande av ledarna, dels genom kort summering efter varje träff, dels genom sammanfattning vid terminsavslut.
Vid årsskiftet blir Tölö-Älvsåker pastorat och Kungsbacka-Hanhals församling ett pastorat. En sak som underlättar är det “goda diakonala samarbete” som redan finns.
Utvecklingsmöjligheter
Prästerna informerar om samtalsgruppen i sina sorgehussamtal, men fler präster skulle kunna vara involverade i gruppsamtalen också. Beroende på personalomsättning så varierar det om någon präst är med i arbetet eller inte.