Hallå, Percy Lundkvist, du som leder våra morgon- och lunchböner i Torshälla kyrka!
Vad betyder Torshälla kyrka för dig?
- Den betyder väldigt mycket för mig. Jag räknar Torshälla kyrka som min kyrka. Jag har varit här sedan fyra, fem års ålder med min farmor. Hon var kompis med Allan Ebeling och när hon hälsade på där blev det också ett besök i kyrkan. En stor del av min barndom var med farmor och farfar. Där de var, var jag.
- Jag har också gift mig här i kyrkan, med Lisbeth. Vi var ihop när hon var 14 och jag var 16, men efter ett år drog jag vidare i livet och vi skaffade så småningom familjer på olika håll. En dag fyrtio år senare, när vi båda varit skilda i många år, mötte jag Lisbeth på Östra torget. ”Var tog du vägen!?” sa hon. Vi trivdes ihop så efter ett halvår förlovade vi oss och efter ett halvår till gifte vi oss. Sedan bodde vi i mitt hus i Mälby, min grabb bodde fortfarande med mig och vi hade höns och ankor på gården. Där hade vi det bra i många år. Lisbeth gick bort för fyra år sedan.
Vill du berätta lite om din bakgrund?
- Jag började med speedway 1968. Då köpte jag min första hoj. Jag och en kompis plogade upp två banor på isen i Väsbyviken. Det var -20 grader den vintern. Vi fick värma upp motorn med blåslampa emellanåt. Sedan tog jag licens -69 för att börja tävla och snart började jag leva på speedway. Då körde jag tävlingar i Sverige, Polen och England och höll på med det fram till 1977.
Efter avslutad karriär har jag varit tävlingsledare, domare, hållit kurser, utbildat funktionärer och varit examinator för licensuppkörningar för klubbarna runt omkring. Jag var samtidigt lagledare och ordförande för Svenska elitförarföreningen under några år, satt i Smedernas styrelse mellan 1996-2000 ungefär och har än idag min funktionärslicens i Smederna och kan hoppa in för olika klubbar när det behövs.
Har också varit ordförande i Nyköpings speedwayklubb Griparna under 10 år.
Jag är sedan några år tillbaka inblandad i ungdomsverksamheten, Speedway-akademin i Eskilstuna. Där har vi fått fram en hel del ungdomar som kan bli någonting inom speedway. Ja, den sport som varit mitt största intresse blev mitt yrke i hela mitt vuxna liv. Jag har haft det hur bra som helst.
Hur kommer det sig att du leder våra böner i kyrkan?
- På söndagar har jag varit aktiv kyrkobesökare väldigt länge men jag gick också en termin på bibelstudier för några år sedan och då var det en kyrkvärd som gick där som tyckte att jag läste bra. En söndag frågade hon om jag ville läsa episteln på gudstjänsten. Först sa jag nej men sen ångrade jag mig. Ibland kunde jag få mer att läsa och vara med och bära korset. Sedan blev det att jag hoppade in för någon på morgonbönen och på den vägen är det. Nu är det oftast jag som håller i både morgon- och lunchbönen. Jag promenerar till kyrkan och tillbaka två gånger om dagen. Det håller mig aktiv. Morgonbönen är den bästa stunden på dagen tycker jag, det blir en kopp kaffe och läsa tidningen på expeditionen efteråt.