– Tjenare Petter! Har ni varit i Polen eller?
Jag tittat upp från bilgolvet med dammsugarslangen i högsta hugg där jag står på garageuppfarten och städar ur Skinnwilles skåpbil efter ännu en hjälpsändningsresa till Warszawa med saker för vidare transport till Ukraina.
Där står vår käre granne längre ner på gatan, tillika elnätschef på Tidaholms Energi, Magnus Sjögren och frågar intresserat vidare om resan gått bra och så vidare. Sedan säger han:
– Du tror inte att de behöver transformatorer där borta i Ukraina?
Transformatorer? Min hjärna börjar frenetiskt snurra och jag ser olika elmojänger fladdra förbi i mitt inre. Jag hade inte direkt koll på vad han menade med transformatorer, men efter att jag fått mycket pedagogiska förklaringar av Magnus så började jag nu förstå. Tidaholms energi byter med jämna mellanrum ut och servar olika delar av elnätet i kommunen. Transformatorerna är en viktig del i detta eftersom de gör om högspänningsström till ”vanlig” ström som vi använder i hushållen.
– Vi har nog tolv stycken sådana ståendes på jobbet som vi bytt ut men som fungerar och de passar lika bra i Ukrainas elsystem som i vårt, förklarar Magnus.
Jag svarar att jag har verkligen ingen aning om det är något som de behöver, men att jag givetvis ska kolla upp det och vi kontaktar omedelbart våra polska kontakter som vanligtvis kör ”våra” grejor vidare till Ukraina från Warszawa.
De var precis lika frågande till detta som jag, men visste vilka de skulle kontakta och det tar inte många dagar innan de ukrainska elnätsmyndigheterna hör av sig och är eld och lågor. De meddelar att det är precis dessa transformatorer som ryssarna siktar in sig på när de försöker sabotera elnätet i Ukraina.
En transport bokas och transformatorerna skickas, även dessa via Warszawa, till de värst drabbade delarna av Ukraina.
Ett tag senare får vi ett brev från Ukraina som meddelar att tack vare dessa transformatorer så har en miljon människor som blev utan ström då ryssarna sprängde den jättelika dammen i Zaporizjzja, åter fått strömmen tillbaka.
Om Magnus inte hade tagit sig tid att stanna till utanför staketet, om han inte tagit sig tid att fundera över hur dessa transformatorer bäst skulle kunna nyttjas, så hade läget varit helt annorlunda för en miljon människor under en lång tid. Om han inte tagit sig tid då så hade inte fortsättningen heller blivit, fortsättningen som har inneburit att fler transformatorer skickats, att nya kontakter knutits och att Magnus, nu i skrivande stund, sitter i en av Tidaholms Energis före detta elnätsbilar, en fyrhjulsdriven Toyotapickup som är utrustad för att kunna tjänstgöra hos elnätsteknikerna vid fronten, på väg till Ukraina. Personalen på Tidaholms Energi har tagit sig tid att inte göra det mest givna och enkla, att bara byta in bilen, utan valt att skänka den till Ukraina med allt administrativt det innebär. Magnus kör i en karavan tillsammans med 15 andra bilar och två brandbilar som också skall skänkas till olika förband, institutioner och myndigheter i Ukraina.
Magnus har tagit av sin tid, sitt mod och sitt engagemang och ordnat med denna resa så att bilen skall komma till användning på bästa tänkbara sätt. En resa som kommer göra skillnad.
Text: Petter Öhgren