... i slutet av juni. Tidpunkten då min odlariver åter väcks till liv efter en välbehövlig vintervila är här!
På vår lilla gård har vi ägnat oss åt självhushåll i över 20 år och odlat grönsaker till försäljning i 17 säsonger. Nu, äntligen, har vi även tagit oss an uppgiften att odla frön. Det är som att kliva in i ett helt nytt universum av frågor och kunskap. En djungel av utmaningar tornar upp sig för att få fram friska frön, med hög grobarhet, rätt egenskaper, rätt färg, rätt form, god smak, stor genetisk bredd och sortäkta, det vill säga ej korsade med fel kompis.
Det är lätt att snöa in på praktiska och tekniska detaljer men det viktigaste av allt är ändå frågan; vilka frön vill vi så för framtiden? Frön är grunden till mat på bordet, de är makt och magi. De är också generationer av relationsbyggande. Att odla egna frön är som att sluta ett kretslopp, som att skapa en vacker loop av insamlad omsorg från en säsong till nästa. Den planta som växer här, samlar och lagrar in kunskap i sitt frö om vår plats och anpassar sig allt bättre.
Våra korta, svala somrar med långa ljusa dagar passar inte vilken växt som helst. Trots det kommer nästan allt frö från Sydeuropa eftersom yrkesmässig grönsaksfröodling försvann från Sverige under 1960-talet. Sedan dess har kunskapen gått i graven. Nu gräver vi fram den ur myllan igen.
Tillsammans med ett gäng andra gårdar runt om i Sverige deltar vi i ett projekt som återtar den ovärderliga färdigheten att odla ekologiska, friska, rena, starka, frön med yrkeskvalitet. För vad vore vi utan egna frön för framtiden? Både klimatutmaningar och oroligheter i världen gör frågan än viktigare. Tänk att något så litet som en “prick” kan bli till kraft och näring för hela vår civilisation! Det är en hissnande tanke. Finns det frön så finns det hopp!
Text: Sanna Mattsson Ringqvist, som driver Bossgården i Östra Gerum tillsammans med Jonas Ringqvist