När jag är hemma är det alltid något som pockar på uppmärksamhet, behöver fixas eller så startar jag ett nytt projekt och jag får inte det lugn som jag ibland behöver för att kunna reflektera och komma i kapp livet när det rullat för snabbt. Att då delta i den tysta retreaten blev för mig en värdefull möjlighet till reflektion. Det var väldigt skönt att kliva över tröskeln och in i lugnet i Daretorps kyrka. En hel dag i tystnad och lugn och ro var otroligt välgörande. Att vara tyst tillsammans med andra tillför ytterligare en dimension. I detta finns en styrka, trygghet och en känsla av samhörighet utan krav att formulera sig, förklara eller prestera och då får tankarna landa där de vill.
Under dagen fick vi också möjlighet att mötas i tidegärdens rytm med morgonbön, middagsbön och aftonbön som innebar stilla stunder där jag kunde få stöd och styrka i min gudstro.
Under eftermiddagen fick vi också lyssna till Mats Löwings inspirerande berättelse om sina resor till Assisi i den helige Franciskus fotspår. Franciskus enkelhet och livshållning berör mig djupt. Retreaten innebar för mig också en möjlighet att få tid till att fundera över vad mina senaste pilgrimsvandringar till Santiago de Compostela har betytt. Dels Camino Francés, som helige Fransiskus själv vandrade, och min senaste pilgrimsvandring från Porto till Santiago de Compostela.
Text: Anita Tilander