Att få samtalet och frågan ”vi önskar att du kommer och jobbar här” var otroligt stort för mig. Jag hade länge önskat att i mitt yrkesliv få tillfälle att arbeta inom BB- och förlossningsvården och när det då öppnades en möjlighet för mig att få byta arbetsplats efter en föräldraledighet tog jag chansen. Där är jag kvar än idag. Jag har landat och känner mig hemma.
Att få möta den gravida kvinnan eller nyblivna mamman varje dag i min tjänst är en ynnest. Det är mer än ett yrkesval för mig, det är ett kall. Jag dras till mötet med kvinnan och familjen i ett av livets mest sårbara och kraftfulla ögonblick. Förlossningen rymmer både det medicinska och det mänskliga, där trygghet, närvaro och respekt är avgörande. Jag vill vara där och hjälpa till att skapa lugn i det intensiva, vara den som lyssnar, stöttar och ger professionell vård med empati. Jag känner djup tacksamhet över att få följa och stödja nytt liv till världen, det känns så meningsfullt.
När jag reflekterar över moderskap och Jesu mor Maria ser jag en kvinna som med stor ödmjukhet och mod tog emot ett ansvar hon inte fullt ut kunde överblicka. Hennes ja var inte ett uttryck för säkerhet, utan för tillit. För mig speglar det hur föräldraskap ofta innebär att gå in i det okända med kärlek som drivkraft.
Maria påminner mig om att föräldraskap rymmer både glädje och smärta. Hon följde sitt barn genom livet och stod kvar även när hon inte kunde skydda sin son från lidande. Här ser jag djup styrka – att alltid vara närvarande också när vi inte kan kontrollera utgången. Det är ett föräldraskap som inte idealiseras utan är verkligt och mänskligt.
För mig blir Maria en symbol för kärlek som vågar släppa taget men ändå finns kvar. Hennes berättelse lär mig att föräldraskap, i alla dess former, handlar om att bära liv, hopp och ansvar och på samma gång lita på att barnet finner sin egen väg. I den tilliten finns något heligt.
För mig förenar arbetet på förlossningen omsorg, kunskap och medmänsklighet och det ger mig möjlighet att varje dag bidra till något större än mig själv.
Det är en plats där livet börjar, där styrka och sårbarhet möts på ett djupt mänskligt sätt. Jag upplever stark mening i att få finnas nära kvinnan och familjen i ett av deras mest omvälvande ögonblick i livet.
Text: Maria Boger