Lyssna

Maria Elisabeth Hesselblad

-ett helgon från Sverige.

Heliga Birgitta helgonförklarades i Rom år 1391, Maria Elisabeth Hesselbladh år 2016. Det är mer än 500 år mellan dem, ändå bodde de ungefär lika länge, cirka två decennier i samma hus i Rom. Birgittas bön ”Herre, visa mig vägen, och gör mig villig att följa den” bads också av Maria Elisabeth. Maria Elisabeth inspirerades av heliga Birgitta, hade redan som barn precis som Birgitta andliga upplevelser. I en dröm såg hon sig själv i Birgittas rum i Rom.

Maria Elisabeth föddes 1870 i Fåglavik, var lanthandlardotter och äldst i en syskonskara på 13. Tre av syskonen nådde aldrig vuxen ålder, de dog tidigt.

Tidigt fick hon lära sig att hjälpa till och ta ansvar och att leva under små omständigheter.

Maria Elisabeth hade arbetsdisciplin och praktiskt handlag. Redan som tolvåring drabbades hon av blödande magsår, en sjukdom som gjorde sig påmind många gånger under hennes levnad. Långa tider tvingades hon vara sängliggande, flera gånger var hon dödsdömd. Hon stötte på hinder i sina försök att heliga Birgittas hus i Rom åter skulle bebos av systrar som tillhörde birgittinorden. Ändå ger hon inte upp. Oförtröttligt kämpar hon vidare, fast besluten att förverkliga det uppdrag hon känner att Gud har för henne.…

Som artonåring emigrerar hon till Amerika Familjen har fått allvarliga problem med ekonomin. Hon var äldsta barnet, behövde och ville bidra till familjens försörjning och på andra sidan Atlanten var lönerna bättre. Trots att hon inte kan ett ord engelska får hon snabbt plats och kan skicka den första viktiga dollarn hem till Sverige.

Tre år senare,1891, börjar Maria Elisabeth en skola för sjuksköterskor.  Snabbt uppmärksammas hennes arbetsvilja och framåtanda och hon får ansvarsfulla positioner på sjukhuset. Samtidigt börjar det blödande magsåret spöka igen. Hon är ensam och det är smärtsamt. Den enda behandling som kan ges är heta kompresser Hon ber till Gud att han ska göra henne frisk, åtminstone så pass frisk att hon orkar ta hand om sjuka och svaga och kan se till att ingen blir så övergiven som hon.

Färdigutbildad som sjuksköterska börjar hon planera för ytterligare medicinska studier. Som privatsköterska kan hon samtidigt som hon arbetar få tid till studier.

Systrarna Emma och Marie Cisneros, vars mor hon vårdat, blir Mari Elisabeths vänner och kommer att betyda mycket för hennes framtid. De är välbeställda och inbjuder henne att följa med på en resa till Europa. Under ett och ett halvt år reser de runt i England, Danmark, Holland, Tyskland, Belgien och Frankrike. Emma och Marie var hängivna katoliker och Maria Elisabeth börjar under resans gång ana var hennes kristna tro hör hemma.

1902 upptas hon i den katolska kyrkans fulla gemenskap och erfar att det enda viktiga är Gud och att till varje pris göra hans vilja.

Tillsammans med Marie gör hon snart en ny resa till Europa. Mitt ute på Atlanten får hon en kraftig blödning från sitt magsår. Det dröjer sju dagar innan fartyget anländer till Liverpool och därifrån fortsätter resan till London innan hon får träffa en läkare. Denne konstaterar att det är ett under att hon inte förblött.

Några månader senare är hon åter på benen och vännerna reser till Rom. De besöker heliga Birgittas kyrka och där hör Maria Elisabeth en röst som säger: Det är här jag vill att du ska tjäna mig.

 Hon återvänder till USA och socialt arbete, men känner hela tiden en dragning tillbaka till den Heliga Birgittas hus i Rom och har många samtal om detta med sin andlige vägledare pater Hagen.

Heliga Birgittas hus bebos då av karmelitnunnor. Maria Elisabeth skriver till systrarna och ber om att få komma och besöka dem Hon önskas välkommen, men magsåret gör sig påmint än en gång och hon hamnar på sjukhus. Hennes väninna Marie Cisneros ordnar så att hon får vård på ett privat sjukhus av hög klass, men flyttas på egen begäran till ett mindre lyxigt, då hon vill vara solidarisk med de fattiga. Hon ber om styrka att orka resa till Rom och få dö där i Heliga Birgittas hus. Långsamt förbättras hennes hälsa, hon kommer till Rom och upptas som novis hos nunnorna den 24 nov. 1904. Hon får viss dispens från de regler som annars gällde i klostret på grund av sitt hälsotillstånd. 

Efter två år närmar sig novistiden sitt slut. Maria Elisabeth har funderingar kring vad Gud har för planer för hennes framtid. Är det karmelitnunna hon ska vara resten av sitt liv? Ända sedan hon kom till den Heliga Birgitta hus har hon känt att hon tillhörde Birgitta, att det är den birgittinska dräkten hon vill bära. I en syn ser hon fem nunnor klädda i birgittinsk dräkt gående framför henne. Moder Hedwig förstår. Det blir som Maria Elisabeth önskar. Vid en ceremoni i det rum där Birgitta levde och dog och med påvens välsignelse får hon ikläda sig en sådan dräkt.

 Men hur skulle hon uppfylla kallet att vara birgittin? Under flera år ägnar hon mycket tid till att studera den birgittinska historien och reser runt till birgittinerkloster i olika länder. Kanske kan hon locka några systrar till Rom. Än en gång slår sjukdomen till, än en gång överlever hon mirakulöst.

I Rom finns nu en ny priorinna, som hänvisar henne till klostrets gästdel och påpekar att detta är ett tillfälligt arrangemang. Med sin själasörjares hjälp får hon hyra en sexrumslägenhet på ena sidan av huset och här finns plats för en liten kommunitet. Tiden för att förverkliga drömmen om birgittasystrar i Rom är inne. Och snart kommer de första postulanterna.

Några månader senare kommer ett bakslag. Karmelitsystrarna meddelar att de själva har behov av våningen. Pater Hagen ordnar så att de får hyra ett hus nära Peterskyrkan. De får en stor trädgård och bättre luft, men huset har stått tomt under flera år och är i bedrövligt skick. Första uppdraget bli att göra huset beboeligt. 

1913 beviljar påven moder Elisabeths begäran om godkännande och välsignelse av hennes kommunitet och dess arbete. 

I januari 1915 drabbas Italien av jordbävning. Trettiotusen människor dog, flera städer och byar utplånades. Hundratals sårade transporterades till Rom. Många barn blev både hem- och föräldralösa och systrarna ombads att ta hand om några av dem. Sex flickor, som alla hade gått igenom förfärliga ting, togs emot med glädje trots att moder Elisabeth var så sjuk. 

När Italien drabbas av en stor jordbävning 1915 tar man med glädje emot sex föräldralösa flickor trots att moder Elisabeth är sjuk. Hon litade på att Herren skulle ge henne styrka.

Mer bekymmer kommer. Hyran för huset höjs så mycket att de ej kan stanna kvar där. De hittar ett nytt, längre ut från centrum. Tre år senare byter huset ägare och de nya ägarna vill själva bo i huset. Ett hus alldeles i närheten, på Via delle Isole 34, blir ledigt och moder Eölisabeth får erbjudande att köpa det.

De hittar ett nytt vid Via Corsica, onödigt stort, längre ut från centrum, men med överkomlig hyra. I krigets slutskede, när .flyktingbarn behöver härbärgeras, kommer storleken väl till pass.

Efter tre år på Via Corsica ställs moder Elisabeth inför nya utmaningar när det gällde bostad för den växande gemenskapen. Fastigheten byter ägare och de nya ägarna vill själva bo i huset. Ett hus alldeles i närheten, på Via delle Isole 34, blir ledigt och moder Elisabeth får erbjudande att köpa det.

Efter ett år i det nya klostret blir det nödvändigt att bygga större kapell. Kommuniteten växer och många grannar deltar i gudstjänsterna. Byggnadsmaterial är dyrt, likaså hantverkare. De har bara råd att anställa en man. Alla systrar hjälper till efter kraft och förmåga. De blandar cement, lägger murbruk på väggarna och målar dem.Maria Elisabeth tillverkar själv altaret och trappstegen.

En dag får de besök från Sverige. Friherrinnan Lagerfeldt kommer som ombud för den svenska regeringen och vissa adelskvinnor vilka önskade köpa heliga Birgittas hus.

Men tiden var inte mogen för karmelitsystrarna att lämna huset. 

Året 1923 inbjuder greveparet von Rosen på Rockelstad moder Elisabeth till Sverige. Hon får träffa den katolske biskopen av Stockholm, får se heliga Birgittas målningar i slottskapellet. En dröm går i uppfyllelse. Redan som barn drömde Elisabeth om att få se Vadstena. Och nu firas 550-årsdagen av helgonets död där. Kyrkan uppfördes kort efter Birgittas död efter anvisningar hon nedtecknat. Däremot finns inte klostret kvar. De sista nunnorna lämnade det 1595. Kyrkan är byggd av kalksten, som har en blåaktig nyans och kallas ”Blåkyrkan”.

Det blev en stor upplevelse för henne och den syster som var med. I hemlighet firade de en katolsk mässa i kyrkan en tidig morgon. Redan halv fem styrde de stegen mot kyrkan. Med sig hade de altarprydnader och dukar. Greveparet mötte upp med nyckel. Den katolske prästen monsignore Berndt David Assarsson firar tillsammans med dem den första katolska mässan i Blåkyrkan sedan 1500-talet.

Maria Elisabeth drömmer om att grunda ett birgittinkloster i Sverige. Brodern Gustaf hjälper henne att hitta ett lämpligt hus i Djursholm. Då kloster inte tillåts i Sverige blir benämningen på huset istället ”vilohem”. Två systrar kom från Rom för att hjälpa till med det nygrundade klostret.

När de möttes på stationen, alla iklädda birgittinska dräkter och grå kappor, väckte de uppmärksamhet. Gäster strömmade till och verksamheten utvecklades. Men inte all uppskattade birgittasystrarnas återkomst till Sverige. 1920-talets Sverige visade skepsis gentemot katolska kyrkan och klosterlivet. Systrarna hotas anonymt till livet om de inte ofördröjligen lämnar landet. Förtröstansfullt lämnar de allt i Guds händer. Där finns trygghet.

I september 1924 lämnar moder Elisabeth Sverige. Verksamheten i Djursholm är mer och mer etablerad. På vägen till Rom stannar hon i Schweiz, i Lugano dit hon blivit inbjuden. Moder Elisabeth föreslås grunda ett gästhem där, i en ståtlig villa ovanför Luganosjön. Hon tillbringar en tid på platsen och snidar bl a ett mässbokställ. Två systrar kommer från Rom och några månader senare invigs det tredje klostret.

När moder Elisabeth efter två års bortovaro återvänder till Rom är det fortfarande inte klart hur det skall bli med det hus karmelitsystrarna bebor. Men nu visar de sig villiga att flytta, förutsatt att de får rimliga villkor och ett annat hus att flytta till.

Nu är det jesuitprästen Rosa, moder Elisabeths vän och rådgivare, som griper in. Han får audiens hos påven och frågan om den heliga Birgittas hus dryftas .Han kan komma med det glada budskapet att birgittasystrarna äntligen skall få tillgång till det efterlängtade huset. Karmelitsystrarna får tillgång till lokaler som passar dem bättre.

Under en längre tid hade moder Elisabeth samlat in pengar för att kunna köpa huset. Det visar sig att påven vill att de behåller även det gamla huset, som administrativt centrum för alla deras kloster, samtidigt som de där kan ta emot gäster främst från Skandinavien. Den 8 april 1931 får moder Elisabeth ta emot nycklarna till heliga Birgittas hus. Reparationer och renoveringar sattes igång. Rummet där heliga Birgitta lämnade sitt jordeliv fick vara orört. Man ville bevara det i så ursprungligt skick som möjligt.

Genom moder Elisabeth Hesselblad hade det nu grundats fem kloster: två i Rom Sverige i Djursholm, i Schweiz i Lugano och därtill fanns ett nytt kloster i England, Iver Heath. Skolan för den som ville träda in i kloster förlades till Rom. Minst fem år skulle man ha på sig att pröva ”kallelsen”.

Fortfarande önskade moder Elisabeth att det skulle kunna bli ytterligare ett kloster i Sverige, i Vadstena. Hon riktade böner till Gud och blev bönhörd. En vacker byggnad, med läge nära Vättern och ”Blåkyrkan” inköptes kring midsommar 1935.

På trettiotalet grundades kloster också i Indien.  Där fanns många kristna. En ung italiensk jesuitpräst hade sänts dit. Han såg behov av ett kloster i Calicut som skulle kunna fungera som en andlig kraftkälla för omgivningen. Han talar med moder Elisabeth och hon lovar att hjälpa till med utbildning av unga indiska kvinnor som var intresserade av klosterliv. Han sänder fyra unga kvinnor till Rom. Efter en tids utbildning återvänder de tillsammans med sju italienska och en schweizisk syster.

Birgittinorden får betydande framgångar i Indien. Indiska kandidater kommer till klostret. Ett fyrtiotal föräldralösa barn får bo i en byggnad nära klostret och tas om hand av systrarna. Flera av de systrar som idag verkar i Sverige kommer från Indien.

Under andra världskriget uppehöll sig många flyktingar i den heliga Birgittas hus. Att gömma judiska flyktingar var mycket farligt och det var viktigt med diskretion. Också till klostret kom en officer från ockupationsmakten. Det var viktigt att han inte skulle komma till den del av huset där flyktingarna fanns. Moder Elisabeth lät honom gå in i de olika delarna av huset, men när han ville gå in där flyktingarna höll till sade hon till honom på tyska att hon var övertygad om att  en tysk officer inte ville inkränka på värnlösa kvinnors område. Officeren avstod och gick sin väg.

Från judiskt håll har det visats stor uppskattning för moder Elisabeths mod under andra världskriget. Genom hennes omsorg räddades många judar. Dessa har vittnat om den respekt hon visade för dem och deras tro. Postumt har hon tilldelats utmärkelsen ”Righteous among the Nations”.

Tack vare sina förbindelser med Sverige kunde moder Elisabeth under kriget ta emot försändelser med medicin, mat och kläder för att dela ut.

Tidigt reflekterade Maria Elisabeth över orden i Johannesevangelietom en hjord, en herde. Hon bad till Gud att han skulle visa henne den sanna hjorden .1947 upplevde hon att hon fick bönesvar när Piero Chiminelle, som var ordförande för den nya rörelsen Unitas( kristen enhet) tog kontakt med henne. Chiminelli var ledande teolog och direktor för studierna vid Gregoriana Universitet. Han behövde hjälp med att utveckla sin verksamhet.

Moder Elisabeth erbjöd genast tillgång till ett rum och på frågan om hon hade en skrivmaskin svarade hon: Inte bara en skrivmaskin utan även en syster som kan skriva på den. 

Systrarna hjälpte till med skrivandet, med distributionen av tidskriften ”Unitas” och översatte den till både engelska, franska och italienska.

Unitas hade kvar sin verksamhet i heliga Birgittas hus ända tills verksamheten växt sig så stor att det var nödvändigt med större lokal. 1948 fick moder Elisabeth förtjänstkorset, första klassen av Malteserorden för sina humanitära insatser. 1955 utnämns hon till kommendör av Nordstjärneorden. Då är hon sedan flera år ständigt sängliggande , men deltar i ledningen av de åtta klostren med stort intresse. Den 24 april 1957 avlider hon av hjärtstillestånd. Hennes kvarlevor förvaras i ett utrymme mellan kyrkans kor och husets innergård i heliga Birgittas hus vid Piazza Farnese.

Maria Elisabeth ägde de egenskaper som kännetecknar grundaren av en religiös orden. Hon var vidsynt, tolerant och varmhjärtad. Hon hade charm och humor, hon var en genial affärskvinna. Hon var reserverad, men alltid rättvis. Rösten var låg och melodisk, skrattet medryckande. Hennes vackra, mörka ögon lyste av godhet och medkänsla.

Efter hennes död har utvecklingen av orden fortsatt. Vid 100- årsjubileet år 2011 fanns totalt 51 kloster med 580 systrar.

//Katrin Kvarnliden

Maria Elisabeth Hesselblad var vidsynt, tolerant och varmhjärtad. Hon hade charm och humor, hon var en genial affärskvinna. Hon var reserverad, men alltid rättvis. Rösten var låg och melodisk, skrattet medryckande. Hennes vackra, mörka ögon lyste av godhet och medkänsla.