Julkrubbans historia och betydelse

Det har inte alltid varit självklart i evangelisk luthersk tradition att ge ett så sinnligt och konkret uttryck för Bibelns berättelser som julkrubbor och julspel. De första julkrubbor som omnämns i annalerna är från Årstafrun, Märta Helena Reenstierna. Hon skriver i sin dagbok den 3 januari 1804 att hon skall bese en ”catolsk sermonie, föreställande frälsarens födelse.” Visningen ordnades av Stockholms katolska församling. Detta magnifika skådespel drog sådana mängder av folk att Svenska kyrkan såg det rådigt att förbjuda att lutheraner ”stack näsan i tempel för utlänningar.” Under mitten av 1800-talet blev det förbjudet för ”lutherska undersåtar” att bevista ”de främmande trosbekännarnas gudstjänster vid tio dalers silvermynts böter.”

Det var alltså med invandrade katolska trosutövare som julkrubban kom till Sverige och även om spektaklet förbjöds så var fascinationen väckt hos allmänheten. Det gick trögt att få acceptans för julkrubborna bland prästerna och en lång process inledes där julkrubban så sakteliga vann mark för att till slut få sin plats i självaste kyrkorummet.

En tidig, försiktig variant var de populära julborden, de förekom i framför allt prästgården, dit kunde barnen få komma och beskåda ett jullandskap med djur och bibliska figurer runt Jesusbarnet. Sakta men säkert närmade sig julkrubban, först i samlingssalar i närheten av kyrkan, sedan i församlingshem och kanske i vapenhuset.

1947 vågade en kyrka i Göteborgs stift sätta upp en julkrubba i kyrkorummet, men inte förrän på 1980-talet började innehavet av krubbor öka.

Vid 1990-talets slut hade 367 Göteborgsförsamlingars kyrkor och kapell skaffat julkrubbor. Den helige Franciskus anges ofta som den moderna julkrubbans fader.  I en bergsgrotta i den lilla bergsbyn Greccio lät Franciskus inreda en julkrubba med halm och levande djur, där sjöng han och hans bröder julevangeliet och lät hela den heliga julnatten spelas upp inför ögonen på de hänförda byborna.

Nu är julkrubban ett självklart inslag i vårt julfirande både i hemmen och i kyrkor. Många är de församlingar som har så kallade levande julkrubbor, där vi kan gå in i och bli en del av mysteriet. Ett känt exempel är Årsta församling i Stockholm som har en ”Levande julkrubba” mitt på torget. Den invigs 1 advent varje år och där firar man gudstjänst och har kvällsböner ända fram till trettondedagen.

Ja, så kan det gå när man närmar sig främmande trosuttryck och ”sticker näsan in i tempel för utlänningar.”

God jul(krubba)!

Text: Magnus Hedström

Lisas två julkrubbor

Lisa har många julkrubbor hemma. Idag lyfter hon två julkrubbor som betyder lite extra, den första har hon fått av sin farmor. Lisa föddes långfredag år 1977 och just då var hennes farmor på resa i Israel där hon köpte en julkrubba gjord av olivträd. Den här julkrubban symboliserar mycket i fler bemärkelser, berättar hon.

När det var dags att flytta hemifrån sa Lisas mamma att hon skulle ta med sig sin julkrubba men för henne hörde den hemma hos föräldrarna. Det var där hon satt som liten tittandes och plockandes med figurerna i krubban.

Då den fick bo kvar fick hon ärva sin mormors julkrubba. Hon dog innan Lisa föddes och varje år känns det som ett heligt ögonblick då den packas upp. Det är ett vingslag av tro och i historia som infinner sig. Att få ärva något från henne känns stort och hon är tacksam att få plocka upp den precis som hennes mormor en gång gjort.

Lisa vill ha julkrubban i centrum hemma under julen. Den är en påminnelse att Gud inte sände en dömande domare eller en prålig kung till oss utan Gud sände sin son till oss som ett oskyldigt, litet barn till vår värld.

Text: Sanna Olsson