Lyssna

I kyrkan finns något för alla!

Längtar du efter ett sammanhang där du får växa i tro, liv och gemenskap med andra? I kyrkan finns något för alla. Välkommen att vara med du också!

”Ideellt arbete ger sammanhang och möjlighet att påverka en verksamhet som är betydelsefull”

Efter ungefär 50 års ideellt arbete i kyrkan tackar Alf-Åke Hall från Valstad för sig. Arbetet tog sin början när han byggde hus i Valstad och blev, som man säger nu, headhuntad, av dåvarande kyrkoherden Carl-Magnus Börjesson. Carl-Magnus bedrev uppsökande verksamhet och klev helt sonika in på Alf-Åkes bygge. Resultatet av mötet blev så småningom att Alf-Åke påbörjade en lång ideell gärning i kyrkans tjänst.

Under åren som följde blev det ideellt arbete i Valstads pastoratskyrkoråd och fullmäktige, uppstart av Ansgarsjuniorer tillsammans med nytillträdde kyrkoherden Bengt-Åke Öhgren. Tillsammans med sin fru Birgitta var sedan Alf-Åke ledare i Ansgarsverksamheten under ett antal år. 1979 blev Alf-Åke utsedd till kyrkvärd i Valstad, ett uppdrag han innehade i 30 år.

Det ideella engagemanget i kyrkan har även inneburit delaktighet i Polenhjälpen och under de senaste 12 åren arbete som förtroendevald i Tidaholms pastorat bland annat som vice ordförande i kyrkorådet.

Varför ger man då så mycket av sin tid och sitt engagemang för en verksamhet utan att få lön för mödan? För Alf-Åke är svaret, att det är ett sätt att vara med och påverka i det samhälle man bor i. Som nyinflyttad i Valstad gav det många nya bekantskaper, del i en gemenskap och delaktighet i bygden. Det ideella arbetet blir lite av en livsstil, det är självklart att ställa upp med det man kan och framför allt med sin tid. Och beträffande lönen finns det som bekant olika sätt att få avkastning på nedlagt arbete. Glädje, samhörighet, möjlighet att påverka och delta i en viktig och betydelsefull verksamhet är bara några exempel.

Det finns ytterligare sätt att vara ideell medarbetare i kyrkan och ett är att vara körsångare. Det har Alf-Åke varit sedan Agneta Jungergård startade upp Valstadkören. Alltså ganska många år nu vilket ger glädje både åt utövare och gudstjänstbesökare. 

Till sist har Alf-Åke en uppmaning till oss alla – ge av din tid och engagera dig i verksamheter du är intresserad av. Du kommer inte att ångra dig.

Text: Maria Nilsson

Carina Bäck, en klippa på Torgcaféet

Tack vare svärfar Erling kan vi nu njuta av Carinas goda bröd och kakor varje vecka när vi besöker Torgcaféet i Kyrkans hus. Det var Erling som föreslog att Carina skulle börja engagera sig ideellt i den här verksamheten för 7-8 år sedan. Och det är verkligen inget beslut som Carina ångrar. Varje vecka ser hon hur mycket verksamheten och hennes engagemang betyder för alla besökare, där kaffestunden i Kyrkans hus kan vara veckans höjdpunkt.

Carina har alltid gillat att baka och det är en aktivitet som hjälper henne att hantera både ilska, sorg och glädje. Nu har hon överlåtit en del av brödbaket till dottern så det ideella arbetet fortsätter i familjen. Carina upplever att timmarna på Torgcaféet och timmarna hemma med bak har berikat hennes liv.

– Jag blir del av en gemenskap och har härliga kollegor. Att bli sedd betyder så mycket. Det har berikat mitt liv, berättar Carina.

Vi som ibland besöker Torgcaféet kan intyga att det inte bara berikar hennes liv utan även ger alla besökare glädje och inte minst gott fikabröd. Carina hälsar till oss andra att om vi blir sugna på att hjälpa till är det lätt att komma in i gemenskapen. Ta med det glada humöret, ta en fika och säg att du vill pröva på. Du blir mottagen med öppna armar!

Text och foto: Maria Nilsson

”Att känna sig uppskattad, välkommen och att bli lyssnad på”

När Eva Haglind avslutat självhjälpsprogrammet Livsstegen fick hon frågan om hon ville vara med och leda en annan Livsstegen-grupp. Efter att ha pratat med diakon Helena Almfors om att vara dagledig började Eva engagera sig i en grupp för just daglediga i arbetsför ålder, Mötesplats Livskraft.

Mötesplats Livskraft är en öppen mötesplats där människor som är daglediga och i arbetsför ålder får chansen att träffas och prata och fika tillsammans. Ibland kan kreativa inspiratörer bjudas in och gruppen får då möjlighet att göra något praktiskt tillsammans, till exempel måla eller sjunga.

Vad ger det ideella engagemanget dig?

– Det ger mig ett sammanhang och glädje.

För Eva är det roligt att få engagera sig i Mötesplats Livskraft och berättar att gruppen tillsammans spånar fram idéer på inspiratörer att bjuda in. Gruppen har till exempel varit på studiebesök på Ateljé Widlunga.

– Ibland har vi inget särskilt program men någon gång har vi använt oss av ”öppna kort”-kort som väcker tankar kring existentiella teman att samtala om, berättar hon.

Att känna sig uppskattad

Mötesplats Livskraft har blivit ett sammanhang varje vecka där Eva både kan vara kreativ och prata om stort och smått. Kreativiteten väcker djupare tankar.

– Djupare tankar har väckts särskilt under målningstillfället med Maria Falk Larsson.

Eva lyfter upp hur viktigt det är att få känna sig uppskattad, välkommen och att man blir lyssnad på när man har idéer. Det känner hon att hon har mött i kyrkan.

När Evas yngsta dotter var sex år började hon att sjunga i barnkören i Tidaholm. Hon fortsatte sjunga i olika körer tills hon som 19-åring valde att flytta hemifrån och då inte längre hade möjlighet.

– Under den tiden var vi med och lyssnade när hennes (dotterns) kör sjöng i kyrkan. När hon sedan flyttade blev det tomt på den fronten. Vi gick inte till kyrkan på gudstjänst lika ofta längre och då kunde jag verkligen känna en saknad efter det, berättar Eva.

Kyrkan betyder mycket för Eva, gemenskap, värme och sammanhang. När hon hittade till Livsstegen förstod Eva hur mycket hon saknat att vara i kyrkan.

Text: Helena Almfors och Tone Westerlund

”Man vill att det ska bli bra, att ungdomarna ska ha roligt och det ansvaret vill man ta”

Jag känner sådan tacksamhet när jag får arbeta tillsammans med ideella konfirmandassistenter. En av dessa konfirmandassistenter ska ni få lära känna lite här.

Ted Darolf konfirmerade sig sommaren 2025 Redan under året som Ted var konfirmand så såg man att han hade ledaregenskaper i sig. Jag satte mig ner med Ted i Kyrkans hus  innan en träff med hela gänget av fantastiska konfirmandassistenter för att samtala lite om hans ideella uppgift i Svenska kyrkan.

Ted är 16 år och går sista året på Hellidsskolan. På sin fritid, förutom att han är ung ledare i konfirmandgrupper (konfirmandassistent), spelar han handboll och fotboll.

Innan han började sin egen konfirmandtid, hade Ted inga planer på att senare bli konfirmandassistent. Men ju längre det gick av konfirmandåret märkte han gemenskapen som fanns i ledargruppen och att det smittade av sig. När Ted sedan fick frågan att själv bli konfirmandassistent var det självklart eftersom han tyckte om sin tid som konfirmand och ville gärna vara kvar och få uppleva det igen.

– Jag hänger ganska mycket i kyrkan. Det är många läger och grupper att vara med i. Hemma kan de nog tycka att jag är borta mycket, men de vet att jag tycker att det är roligt och att vi gör mycket tillsammans som spelar roll för många och det gillar de, menar han.

När vi pratar om ledaregenskaper berättar Ted att han känner sig trygg i sitt ledarskap. Tillsammans är konfirmandassistenterna många och det finns alltid någon att fråga och få hjälp av, konfirmandassistenter och ledare.

– Man behöver inte vara själv när man ska göra något. När man får en uppgift kanske man är tre personer som ska utföra det och då kan man hjälpas åt. Man vill att det ska bli bra, att ungdomarna ska ha roligt och det ansvaret man får vill man ta, säger Ted.

Det är viktigt att lyssna på konfirmanderna så att bra beslut kan tas för att göra det tryggt och bra för dem. Alla tycker inte alltid lika eller är lika. Då är det viktigt att vara inlyssnande. Det är bra att våga starta en konversation, för att konfirmanderna ska känna sig bekväma att vilja hänga på och prata. Att finnas till, vara schysst och att vara en förebild är bra.

– Varje vecka kollar jag vad som är planerat och försöker vara med så mycket jag kan. Jag ser fram mot alla läger.

Ted hoppas att han kan vara ledare ett bra tag till.

– Jag tycker att tiden som konfirmand och ledare är den bästa perioden i mitt 16 åriga liv, skrattar han.

Text: Lisa Öhgren