Du har efter många års ideellt arbete i ”infogruppen” som arbetar med Kyrkfönstret tackat för dig för att kunna lägga mer tid i Valstad. Kan du berätta om vad det finns för drömmar och visioner där?
– Arbetet i Kyrkfönstret har varit oerhört stimulerande och berikande. Då är det svårt att sluta. Men allt har sin tid. Min mormor sa alltid att när något är färdigt syns det inte hur lång tid det har tagit, men det syns om det är väl gjort. Det är klokt. Det innebär att det är nödvändigt att sovra bland uppdragen.
– Den ”nya” prästgården i Valstad inspirerar till utveckling av en redan fantastisk verksamhet. Då vill jag vara med! Jag vill inte avslöja alltför mycket om alla drömmar och visioner, men inriktningen är en mötesplats för alla, med möjligheter för olika generationer att lära känna varandra. Det finns planer för kyrkyoga, luncher och retreat, iordningställande av en vandring som slingrar sig genom den fantastiska parken, en köksträdgård och mycket mera. Det gäller att testa, lite i taget, och se vad som ger gensvar och möter behov. Idéer och engagemang finns.
Du är också engagerad i den inte så stora men ack så viktiga syföreningen i Suntak. Hur skulle du beskriva ert arbete idag?
– Vi är en liten skara, alla pensionärer, alltför få att ordna med syföreningsauktioner på egen hand. Syföreningsauktionen har varit årets höjdpunkt med skrattfest och stora intäkter. Organisationer som värnat kvinnor och barn har genom åren erhållit stora summor.
– Vi träffas fortfarande ett antal gånger per termin, för den sociala biten är viktig. Men att locka nya medlemmar är svårt. Kanske kan drömmen om syföreningsauktion igen bli sann i ny regi i vår nya samlingsplats i Valstad.
Snart är julen här. Vad tycker du är en fin gåva att ge någon som redan har ”allt”?
– Mitt spontana och korta svar är tid. Ett presentkort med erbjudande om tid för att höras och träffas, göra utflykter, för att hjälpa till med något. Och alla vi som gillar att baka får inte glömma att hembakta kakor går hem i alla åldrar!
Text: Sanna Olsson