”Jag ville bli präst av flera skäl. Som de flesta av mina pluggarkompisar kände, och känner, även jag en längtan till kyrkan och att få sprida evangeliet - en längtan som jag tolkar som ett inre kall - ett skäl är även viljan att få tjäna den kyrka som jag alltid har känt mig välkommen i, och som har funnits med mig sedan jag döptes för drygt 50 år sedan. Och som har följt mina föräldrar och deras föräldrar i olika livsskeden, och även mina barn. Liksom många miljoner människor; då, nu och i framtid, som kyrkan har och kommer att välkomna och tjäna. Jag ställer mina erfarenheter och förmågor till kyrkans tjänst, och jag är så tacksam över att de verkar ses som ett tillskott!
Min omgivning sa "kör, bara kör!" En bekant sa att ”ja, nu funderar jag och min sambo att bli vigda av dig, trots att du är AIK-are!”
Givetvis går man in i denna långa och mödosamma process med en ödmjukhet som ibland kantrar över i tvivel och dåligt självförtroende: jag tycker till exempel alltid på lördagskvällen att mina betraktelser inte håller måttet inför söndagens predikan. Osäkerheten kommer nog alltid finnas där, men församlingsbor, handledare och andra har fått de värsta tvivlen att komma på skam.
Jag har alltid gillat att sjunga, men har verkligen undan för undan förstått och omfamnat insikten hur viktiga våra psalmer är! Och musikens roll i förkunnelsen kan inte underskattas: min farmor (som jag tyvärr aldrig fick träffa) gick i kyrkan ”för psalmernas skull”. Nu förstår jag varför!
Jag tycker att Stockholms stift och i förlängningen Svenska kyrkan inte ska oroa sig för mycket, utan fortsätta med det den gör, det vill säga fortsätta fira gudstjänst, mässa, dop, vigsel och alla andra handlingar. Fortsätta möta människor, unga, medelålders och gamla vid begravningar, i själavård, vid kyrkkaffet, i konfagruppen; i glädje och sorg. På så sätt göra skillnad i samhället och i omvärlden. Jag som arbetat länge i kommunal verksamhet förundras över hur självkritisk man kan vara! Inte för att man ska bli självgod, eller lat, men vi i Svenska kyrkan gör så mycket gott! Vila i det, som man säger på kyrkiska!”
Fredrik Kihlström vigs till präst för Gustav Vasa församling.
De övriga som vigs den 15 juni är:
Präster: Ingela Freed, Gustavsberg-Ingarö församling
Maja Lang Mora, Sundbyberg
Hanna Schröder, Engelbrekt
Lovisa Skogsberg, Tyresö
Dessutom tas Sebastian Holmgren emot som präst i Svenska kyrkan. Han är prästvigd för EFS.
Diakoner: Calle Aaro, S:t Matteus
Kristoffer Edlund, Hägersten
Jenny Ericsson, Oscar (Du kan läsa en text om henne här)
Anita Laurin Nordlund, Nacka
Ina Sand, Södertälje
Benjamin Scherer, Högalid