Foto: Louise Linde

Tänk om teglet är från 1300-talet?

Med skyddsskor och hjälm kunde vi besöka under väderskyddet. Putsen är blästrad och ställen där skador tidigare var synliga är nu helt rena ner till teglet. Nya upptäckter har gjorts.

Platschef Anders Radinger och arbetsledare Anders Karlsson var på plats. Vi sa hej och satte på oss hjälm och skor. Eftersom det är väldigt högt upp, och hissen är av den lite mindre sorten och mer skakig med speciell manövreringsteknik, så var rådet att ta sig upp via trapporna på ställningarna.

På gården står nu två stora värmare som blåser in värme under väderskyddet. Detta gör att man kan genomföra arbeten som kräver värme för att torka.

Vi kikade in på alla våningar och på vägen upp träffade vi plåtslagaren Per Molander från AB Oskar Janson Plåt & Smide som precis hade avslutat sitt pass. Han håller på att titta över ställen på taket där räcken har suttit. Plåten där behöver renoveras.

Vi fortsatte upp och såg där att den skadade putsen nu var nedskrapad. Det var mycket mer som var skadat än man först trodde. På strävpelarna på fasaden som kom till på 1300-talet kunde man nu se de nakna tegelstenarna. Tänk om de är från 1300-talet?  Verkligen en hisnande tanke!

Högre upp upptäckte vi hur man hade satt fast väderskyddet i byggnadsställningarna. Efteråt fick vi höra att de har en ”självsläpps-funktion” så att  vid storm ska bara väderskyddet släppa och inte hela byggnadsställningen. Verkligen intressant.

Att gå innanför plastväggen var en väldigt speciell känsla, man såg att man var högt upp men det var aldrig skrämmande. Känslan var att befinna sig i ett extra rum. Väl högst upp stötte vi på Per Arne Asker från Puts & Tegel (Örebro). I takfoten har man upptäckt sprickor och lösa bitar i putsen och undersökte nu själva underlaget. Det verkar saknas fuktspärr från tidigare renoveringar och reparationer vilket innebär att fukt tränger in både inifrån och utifrån. Detta gör att putsen släpper. Intressant nog hittades även olika former av hönsnät från olika tidsepoker, vissa var moderna och andra mycket äldre. (Det kan man avgöra via storleken i själva nätmönstret). Det var väldigt tydligt att det hade renoverats vid takfoten många gånger tidigare.

Per Arne berättade att han senare i veckan skulle börja med grundningsbruk med kalk för att bygga upp underlaget – detta lager är väldigt starkt. Därefter lägger man utstockningsbruk som är lite svagare. Tredje lagret är sandkalk som är våtblandat. Sist lägger man lager med kalkmjölk.

Vi lämnade Per Arne och fortsatte uppåt och kom jäms med vindsfönstren och där kunde man verkligen se tidens tand. Här har man undersökt hur underlaget ser ut och i vilket skick plåten är. Det känns verkligen bra att Storkyrkan får en gedigen renovering. Det känns också extra bra att både entreprenören och alla underentreprenörer har kunskap och lång erfarenhet att arbeta med kulturbyggnader.

Högst upp kunde man blicka ut över takplåten där mycket nu kommer att bytas ut. Här uppe är man i höjd med Grillska husets topp och man har en fantastisk utsikt över Riddarholmskyrkan. Ovanför tornar Storkyrkans torn med sina skönhetsfläckar. Snart kommer det att bli fint!

 Tänk om teglet verkligen är från 1300-talet?