Foto: Louise Linde

Högt upp i det grå

Ett besök allra högst upp! Våning efter våning passeras med knyck.  Nitton våningar upp i småregn och blåst. Vi besöker gaveln mot Trångsund 1 och tornet.

Det småregnar och blåser. Det är sen fredagseftermiddag. Det var ett tag sedan vi besökte själva byggnadsplatsen.
 
Vi var säkra på att alla på bygget hade gått för dagen när vi plötsligen möter plåtslagarna Douglas Eriksson och Alexandr Mats som är på väg hem.
 
Douglas erbjuder att ta med mig upp allra högst upp för en kort avstämning.
 
Innanför planket på väg till hissen ligger stora byggarbetspåsar med mängder av plåt.
 
Douglas knappar in 19 på hissknapparna. Att gå upp i tornet på insidan och att blicka ut från balkongen är inte alls lika hisnande som att åka hiss upp på utsidan.
 
Direkt känner jag hur magen knyter sig och benen börjar kännas konstiga. Hissen skakar så där som bygghissar gör. Våning efter våning passeras med knyck.
 

Här befinner vi oss! Foto: Wikipedian

Byggnadsställningarna runt tornet är nu helt inklädda. Hörnorna är öppna för att kunna låta vind gå igenom för att inte ställningarna ska dras ner om det blir kraftig vind eller storm. Själva ställningarna är väldigt solida och svajar inte.
 
Högst upp är det helt öppet och vi fokuserar skarpt på själva tornet. Sist vi var uppe stod vi  en bra bit under kyrkklockan och nu är vi strax ovan.
 
Högst upp där plåten börjar på tornhuvan har man tagit bort balustraden. Vi fotograferar oss runt själva tornet, ser det nylagda taket från ännu högre höjd, sedan tar vi trapporna ner. Vi kommer till träet som urtavlan har suttit på. Får se bågarna ovan på nära håll.  Fasaden är nu rensad från puts och nästa all plåt från huven ända ner till ovandelarna av tornluckorna vid klocktornsrummet.
 
Denna gång fascineras vi över en rad rostade spikar - vi har inte en aning om varför de sitter där de sitter.
 
Det här kommer att bli väldigt bra när det är färdigt! Grundligt och genomgående.

Foto: Louise Linde

Vi tackar Douglas för visningen.