Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 16/289 Bibelvers: 1 Mos 45:1-13
28 mars
Förlåtelse genom den gemensamme fadern
Josef ser först ut att vilja straffa bröderna för deras vidriga brott mot honom.
Han dras alltså in i deras egen gamla ideologi, att döma utifrån vad som skiljer oss åt.
Det är då han hör bröderna tala om fadern.
Då identifierar Josef sig med det som förenar dem, som han egentligen alltid gjort.
När han bjuder in dem att bo hos honom handlar det inte bara om brödets Egypten.
Han bjuder in dem till det förlåtelseland han alltid haft till hands i faderskärleken.
Israels barn flyttar in i ett rike där alla, genom förlåtelsen, delar favoritens villkor.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 17/290 Bibelvers: 1 Mos 45:4-7; Matteus 25:40; Johannes 14:2-3
29 mars
Den jag dömde skall döma
Bröderna får veta något nytt om sig själva när deras liv blir en profetia om Kristus.
Den vi föraktar är den som en dag skall döma oss.
Det är tur det, för om det varit någon av de andra hade det inte funnits förlåtelse.
En naiv gullegris har kvar en kärlek som de coola, mogna och respektabla vuxit ifrån.
Den kärleken är vårt enda hopp när det duktiga och kontrollerade visar sig hjälplöst.
Medan vi bekvämligt förnekat vårt kärleksbehov har den utstötte hållit fast vid kärlek mitt i lidandet.
Det har gett honom rätten att upphöjas till den yttersta makten - att befria oss dårar.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 18/291 Bibelvers: 1 Mos 45:14-15; 1 Mos 1:4; Johannes 1:5
30 mars
Gud litar envist på ljuset
Detta är en berättelse om ljusvalvets storhet och vår förmåga att reflektera ljuset.
Om vi aldrig tittar inåt eller öppnar oss kommer vi att tro att vårt inre är mörker.
Den slutna musslans inre pärlemor väntar på att få skimra sitt svar på ljuset.
När Guds plan hade fört Israel till Kanaan lyckades ormen än en gång kväva glädjen.
Israels barn följde våldets väg och levde sedan i en fruktansvärd livslögn.
Sanningen var deras fiende, och länge verkade ormen ha vunnit.
Gud vägrade straffa syndarna, och skilde ut ljuset tills deras inre tempel lystes upp.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 19/292 Bibelvers: 1 Mos 45:5-8; Filipperbrevet 2:6-11
31 mars
Upphöjd till att ge frihet
Efter de altarbyggande stamhövdingarna kommer Josef som lider sig till seger.
Han uttalar själv till bröderna att hans förnedring har lett till mångas räddning.
Detta är bara ett av alla tecken på att Josef förebådar Jesus.
I josefsberättelsen talar Gud genom drömmar och profetiska tecken.
Guds utvalde skall få sin rang inte genom att vara herre utan genom att vara slav.
När du förstår tecknen - drömmarna - om ditt eget inre kan du förstå också de andras.
Den upphöjde skall använda sin position, inte genom att döma utan genom att befria.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 20/293 Bibelvers: 1 Mos 45:5-8; 1 Mos 2:16-17; Matteus 6:10
1 april
Riket når in till den som får kämpa
Josef är precis som vi alla ett trädgårdens barn som väljer mellan de två träden.
Den bortskämde favoriten kunde ha blivit en Laban med egna självrättfärdiga lagar. Laban betvivlar inte att Jakob är välsignad av Gud, men sätter sig själv över Gud.
Vårt val står mellan det träd som förenar och det träd som skiljer åt.
Isak och Esau visste att Gud ville ge dem ett annat liv, men de valde att inte lyssna.
Om Laban och Esau blivit slavar hade de kanske också valt att se och lyssna både inåt och utåt, och att respektera den uppenbara verkligheten.
Livets träd svarar på bönen om verklighetsinsikt: låt ditt rike komma, låt din vilja ske.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 21/294 Bibelvers: 1 Mos 4:9
2 april
Var är mitt hem?
Hur känner vi inför de tio bröderna som lämnade Josef i underjorden?
Inte bara när vi läser berättelsen, utan när vi själva är de tio bröderna i vardagen?
Hur reder jag ut att jag känner igen mig mer i Juda än i Josef?
Vi ställde den frågan om Kain och Abel också - är jag som en bibelskurk?
Svaret är normalt sett ja, men det viktiga är frågan om jag vill förvandlas eller ej - om jag gör mig hård och låtsas oberörd, eller hör Abels blod ropa från marken?
Väntar jag med att be om hjälp tills den dag, då den jag valde bort skall döma mig?
Eller vill jag följa Guds hopp, att vi alla innerst längtar hem till tillit och gemenskap?
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 22/295 Bibelvers: 1 Mos 11:31-32; Johannes 1:5
3 april
Ett Ja som lyser i en rymd av Nej
När mörker och ljus försonas, då försonas de i ljus - det är ljusvalvets lag.
Så länge dagen är vår vakna tid har ormen inte lyckats släcka valvet.
Den levande Guden inbillar sig inte att vi alla skall leva helt efter Guds vilja.
Utanför trädgården uppstår aldrig en mänsklighet som konsekvent handlar i kärlek.
Människorna gör förfärliga handlingar mot varandra och säger många gånger dagligen Nej till Gud och ljuset.
Från och med Terach ser Gud ett litet, litet folk som säger Ja för alla andras skull.
Josefs korsvandring är ett litet Ja men lutar sig mot ljuset, och överröstar allas Nej.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 23/296 Bibelvers: 1 Mos 4:10; 1 Mos 5:22-24; 1 Mos 6:19; 1 Mos 35:6-14; Lukas 2:14
4 april
Själens glada pilgrimssång
Den danske psalmdiktaren Ingemann beskriver ”själens glada pilgrimssång”.
Den är en ton från himlen som alla släktled kan höra och sjunga med i.
Den är det hopp som går från Deboras röst till Josef och vidare till oss.
Den stiger ur Abels blod och når Henok, Noa och Israel i deras ensamhet.
Den kan tolkas som Gud, eller som att världen animeras av förfädernas viskningar.
Vi kallar den också duvrösten, och den bryter ut i full sång bland julnattens änglar.
Vi är inbjudna att lyssna efter den och sjunga med i den för att lyfta alla ur mörkret.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 24/297 Bibelvers: 1 Mos 1:2-4; Matteus 6:12; Matteus 9:2
5 april
Förlåtelse är en ny Skapelse ur kaos
Israels söner utgör Bibelns första nyanserade bild av kyrkan.
Här är gudsfolket med all sin välsignelse, sina otroliga fel och sina illgärningar.
En viktig varning går till de kyrkor som fokuserar på skillnader mellan sig.
Skall våra skillnader verkligen överskugga vårt gemensamma ursprung?
Josefsberättelsen underkänner inte skillnadernas betydelse, men frågar ändå: är skillnaderna eller likheterna vår djupaste identitet?
Gud är vår samhörighet från stunden då ljuset skiljs ut från mörkret och Gud skapar.
Den stunden kommer tillbaka i förlåtelsens ljus över kaoset.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 25/298 Bibelvers: 1 Mos 46:29-30; Markus 9:17-29
6 april
Det omöjligas skyddshelgon
Den bibliska berättelsen börjar i familjesituationer - liksom en människas barndom.
Till Första Mosebokens katastrofer hör föräldrasorg, barnlöshet och förlust av barn.
Den gamle Israel har upplevt alla men får vara med om det till synes omöjliga - återseende och försoning.
Helgonet Rita av Cascia upplevde förtvivlan i både äktenskap och föräldraskap.
Hon led som Israel av sin familjs konfliktbenägenhet och bad outtröttligt för dessa älskade varelser som inte verkade gå att rädda.
Hon lyckades få dem att sluta skada sig själva och andra.
Därför går de döpta till Rita och ber om hennes bön för det som är omöjligt.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 26/299 Bibelvers: 1 Korinthierbrevet 13:12
7 april
Sanningar som samarbetar
Tecknen är flyktiga som dagar, men lika klara.
Egypten skall snart stå för slaveriets fasor, men i Josefs tid står Egypten för himlen, dit den förlåtande brodern bjuder in sina bödlar.
Harran symboliserar både ny början och strukturerna som själen måste ut ur.
Lea är både den skygga själen som kärleken söker, och det demoniserande agget.
Sara är både den trosvissa och den tvivlande, Isak är både välsignad och likgiltig.
Vi minns att paradiset bryts ner när vi mäter med det svartvita begreppet gott och ont.
Bibelns profetiska verklighet ser livet i hela färgskalan, som omöjliggör dömandet.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 27/300 Bibelvers: 1 Mos 29:9-12; Lukas 1:26-38, Lukas 1:46-50
8 april
Arvet från en modig mor
Bibeln säger inte hur Josef orkar hålla sig så sann och hel genom prövningarna.
Vågar vi tro att hans föräldrar ligger bakom det?
Faderns kärlek till modern var omedelbar, som om Rakel varit utvald från evig tid.
Jakob kom långtifrån till en kontrollerad värld men väckte genast hennes fria Ja.
Senare anar vi att Rakels Ja och klara blick saknar motsvarighet i hennes hemland.
Hon är född med en unik bestämmelse att odla kärleken i den son som skall förlåta.
Harrans hårdhet lever vidare hos alla som inte kan se hennes roll i Josefs väsen.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 28/301 Bibelvers: 1 Mos 1:4-8; 1 Mos 11:4; 1 Mos 30:15; 1 Mos 37:3-4; Lukas 1:46-48
9 april
Driften att bryta ner det vackra
Israel klär sin son i en klädnad som är mänsklighetens bröllopsskrud.
Rakels kärlekshistoria återuppstår, den varaktiga kärleken reser sig för att säga Ja.
Då vaknar Leas missunnsamhet, Babels girighet och Kains förakt för kärleken.
En kalkylerande kultur hetsar och hatar när Guds gåvor flödar över.
Så har européerna plundrat Amerikas och Afrikas överdådiga skönhet och lämnat dessa kontinenter sönderrivna och blodiga.
Så profiterar traffickers och exploatörer på Kanaans och paradisets skönhet och hopp.
Gud svarar med att vända sin blick till sin ringa tjänarinna och upphöja de ringa till sina välsignade verktyg, medan Kain sänker blicken och undrar varför han inget ser.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 29/302 Bibelvers: 1 Mos 42:13; Matteus 6:12
10 april
De förlåtnas folk
När Josefs bröder kommer till Egypten framstår de som hyggligt folk.
Deras resonemang och uppförande präglas av förnuft, heder och tålamod.
Mitt i det skenet omnämner de ändå ”den döde” Josef med inövade fraser.
De har inte bekänt, eller verkligen tagit tag i, den förfärliga sanningen.
Därför lever de inte heller i förlåtelse eller försoning, hur bra folk de än blivit.
Om Eva och Adam sagt ”förlåt oss våra skulder, vi förlåter varandra” hade Gud sannolikt återupprättat paradiset.
Kan jag göra bättre - se och möta mina fel och min förlåtelse?
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 30/303 Bibelvers: 1 Mos 38:7-10; 1 Mos 39:6-12; Johannes 6:45-69
11 april
Hur skall vi förstå vem Gud är?
I Tamars historia mötte vi plötsligt bilden att Herren dödar Er och Onan.
I Josefs historia är drömmarnas och tecknens Gud betydligt mildare (annars hade Josefs bröder legat illa till).
Det är tungt för oss att föreställa oss en mördargud och hämnargud.
Det blir ännu konstigare när samma Gud beskrivs som kärleken själv i samma bok.
Våra syskon i tron, som beskriver Gud i Bibeln, har olika uppfattningar - liksom Potifars hustru ville använda Josefs kärlek som det behagade henne.
Vi kan inte vifta bort den ena eller andra bilden utifrån vad som passar oss.
Jag väntar på att Gud skall träda fram i bara kärlek och Gud väntar likadant på mig.
Månad 10 Tema: Drömmarnas och tecknens Gud Dag 31/304 Bibelvers: 1 Mos 48:13-19; Markus 10:35-40; Lukas 22:39-46
12 april
Döden får inget grepp om sanningens barn
Efter Josefs många välsignelser får han mothugg av själve fadern Israel.
Det är Fadern som bestämmer platserna i Guds rike (Markus 10:35-40), inte Sonen, inte ens när sonen gått igenom död och uppståndelse.
Israel ser att Josefs yngste son Efraim skall gå före den äldre, enligt känt mönster.
Den yttersta styrkan hos Josef Israels son och Jesus Guds Son är troheten mot den kärlek de kommer ifrån.
Fängelset och graven kunde inte hålla fast dem eftersom de aldrig tillhörde mörkret.
Även om de någon gång önskade ett annat beslut från fadern svek de aldrig kärleken.
MÅNAD 20
DEN SJUNDE DAGEN 2 Krönikeboken 21:2 - Nehemja 13:31
Avslutningen på Krönikeböckerna för oss fram till undergången för Sydriket Juda. Mycket målmedvetet har krönikören hävdat att det går väl när folket och landet respekterar templet och leviterna, och att allting fungerar desto bättre ju mer leviterna är inblandade. Berättelsen lyfter fram den noggranna religiösa organisationen, och troheten mot Guds bud, som gudsfolkets och löfteslandets verkliga själ. När först Nordrikets stammar, sedan Messias själv i Jerusalem, och själva folket i Juda dessutom, sviker sin himmelska kallelse, då faller allt det heliga för usla jordiska angrepp. När folket väl förs bort i babylonisk fångenskap, då ligger Jerusalem öde för att ta igen alla de sabbater som blivit vanhelgade (2 Krön 36:20-21). Först när denna långa sabbat vilat över den heliga staden kan livet återvända. Då kommer Nehemja och Esra och öppnar porten mot himlen igen.
I sammanhanget mellan Krönikeböckerna-Esra-Nehemja berättas påskens mysterium. Det blir en ovanligt utförlig genomgång av dramat ”genom död till liv”: det utvalda folket, dess Messias, dess heliga stad och tempel överlämnas i främmande händer för folkets synders skull; allt det heliga läggs öde och dess fall är desto mer patetiskt eftersom det egentligen var utkorat av Gud själv, och hade alla förutsättningar att segra över andra; efter sin sabbatsvila vaknar det dömda och döda till liv när den Store Kungens sändebud kommer och reser det ur graven; till sist lever Juda och leviterna vidare efter att till synes ha utplånats helt - ur ruinerna sträcker sig en späd skörd av det som en gång såddes av Hiskia och Josia, och före dem av profeterna, av David och Salomo, av Mose och Josua, av Abraham, Isak och Jakob.
Berättelsen är uppbyggd på lika starka, och dramatiskt motsägelsefulla, symboler som de döptas påsk. Dessa klara bilder av dom och död, återupprättelse och pånyttfödelse, har gått djupt in i Juda och Levi stammar - dessa två leder Israels historia vidare när alla de andra stammarna uppslukas i folkmyllret i Babylon. Bara Juda och Levi behöll något slags trohet mot Guds Ark, Guds Lag, Guds Messias och Guds Tempel - de andra hade redan i Kanaan misslyckats med att hålla undan de andra folkens kult och tro. Därför var de chanslösa i mötet med andra kulturer när de kom långt hemifrån.
I skapelseberättelsen når Gud ända in i ljusvalvets kärna: människan, och vilar sedan på sjunde dagen sedan denna yttersta fullbordan ägt rum.
Likadant når Israel, under David, till sist ända till Jerusalem och har därmed besegrat kaosmakterna så helt att Landet är gudsfolkets. Därefter påtvingas de vilan som de, enligt Gud, skulle ha sagt Ja till och funnit själva.
I de döptas påskberättelse når också Jesus till sist ända till Jerusalem och möter det enorma motstånd som Messias måste lida - eftersom folket låter sig lockas att vända sig åt tusen andra håll än sabbatens riktning in mot djupet, så påtvingas Messias Jesus en sabbat: döden.
Från den bedrövlige kung Joram och fram till Esra ristas denna mystik in i det hjärta som söker Gud.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 1/612 Bibelvers: 2 Krön 21:2-22:9
Måndag 13 april
Den sjunde dagen
Den välvillige kung Joshafat utsåg Joram till efterträdare, för att han var förstfödd.
Det valet ingår i ett förfärligt mönster av att ge efter för världens seder även om den heliga historien varnat för det ända sedan Kain: och Joram följer brodermordets sed.
Äldstabarnen verkar dömda till otrygghet som de tar över från förstagångsföräldrar.
De yngre barnens tillit flödar upp från föräldrar som lärt sig att lita på sin kärlek.
Abel, Josef, och David vill inte döda sina bröder: de bär en sabbat med sig där de går.
De produktiva dagarnas buller, motstånd och utmaningar splittrar inte vilodagen, men sabbatens och templets lovsång helar de stressiga dagarnas kaos.
Jorams insida går sönder för att ingen helig sabbatsvila håller samman hans kosmos.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 2/613 Bibelvers: 2 Krön 21:1-22:9; Romarbrevet 7:19-25; Första Korinthierbrevet 10:10-17
Tisdag 14 april
Kluvenhet och ytlighet - torsdagens och fredagens splittring
I fyra skapelsedagar läggs fundamenten som vill ge oss tillit att möta livsmyllret.
När de levande varelserna sedan skapas under torsdag och fredag kan deras oförutsägbarhet, varelsernas unika gåvor, verka orolig, stressig och oöverskådlig.
Judarikets kungar slutar vila i Skapelse och Sabbat och söker annan trygghet.
Då blir själva livet ett hot och individerna blir fiender som måste dömas och hindras.
På torsdagkvällen samlar Jesus sina vänner till en måltid, där Livsträdet och kärleken är kvar hos dem, så att de möter världens oro utan dom och våld - i ursprungets fred.
Fredagens värld ropar efter en syndabock att döma, för att allt blivit för svårt.
Då hade det splittrade löfteslandet, ditt inre, behövt vila i grunden Gud ger dig gratis.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 3/614 Bibelvers: 2 Krön 22:10-28:27
Onsdag 15 april
Kluvenhet och ytlighet
Judarikets kungar ger oss en provkarta på hur många gånger vi kan välja fel väg.
Efter Davids och Salomos upphöjda fred, som tiden från Skapelsens söndag till onsdag, kommer dessa vilsenhetsikoner som bilder av skärtorsdag och långfredag.
Achasja lyssnar på sin familjs onda råd även om Joshafats tempelbön lever i honom.
Han kunde ha orkat med torsdag och fredag, fram till sabbaten, om han hade lutat sig mot skapelsegrunden, den ohotade paradisgemenskap som Jesus samlar runt brödet.
Istället får ensamhetens ångest honom att välja en gemenskap runt hat och död.
Den berusande gemenskap som ropar ”Korsfäst!” bär ingen ro med sig in i sabbaten.
Torsdagens livsfruktsbröd bär fram till, och genom, sjunde dagen, in i en ny Skapelse.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 4/615 Bibelvers: 2 Krön 22:10-23:3; Johannes 19:25-27; Efesierbrevet 1:9-14; Matteus 2:13-14
Torsdag 16 april
Gemenskapen runt Guds dolde Messias
Achasja, Guds Messias, dog när han sökte skyddande gemenskap hos messiashatare.
Så nära Kristi kors erbjuder Gud en annan mor - istället för Atalja, som vill fullfölja Ormens hat, erbjuder korsets gemenskap en mor som är rotad i Skapargudens vilja.
Achasjas syster Joshavat träder fram som en sådan mor åt Achasjas son Joash.
Hon bevarar Guds plans hemlighet i templets klädkammare, och skapar då med Gud.
Där i Guds hus för en amma Guds Skapelse vidare, som en sabbat väntar på påsken.
Joshavats man, prästen Jojada, liknar snickaren Josef när han skyddar det barn Joshavat fått av Gud att förvalta - den kung vars överlevnad är hennes kall.
Bortom all missriktad gemenskap formas en kommunitet runt den sjunde dagens tillit.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 5/616 Bibelvers: 2 Krön 21:4-15; 28:14-25; Lukas 10:25-37
Fredag 17 april
Ett brev från profeten Elia
Självaste Elia sänder ett brev när Messias, Joram, brutit mot alla de fem första buden.
Sabbatsbrottet är underförstått orsak till de andra: när tog du tid att lyssna på Gud?
Elia frågar från det gudsfrånvända Nordriket: du bor vid templet, var är din sabbat?
Hundra år senare skulle Elias brev kunna sändas till Achas, som söker hjälp hos både döda gudar och Assurs kung, som utnyttjar den svaghet Achas då exponerat.
Elias hårda brev sänds till oss alla när vi låtsas att vi inte vet vårt ansvar.
I Achas tid kommer en annan hälsning från Samaria, när goda män tar sig an de sårade från Juda, ger dem hjälp och omsorg och läkedom och bär dem till Jeriko.
Jesus återberättar om den barmhärtige samariern, om duvsång långt från templet.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 6/617 Bibelvers: 2 Krön 21:1-28:27; Upp 1:17-20; Upp 3:17-22; Matteus 14:31; Höga Visan 5:2-3; 1 Sam 28:4-8; 1 Mos 4:9-12
Lördag 18 april
Utan relation inget paradis
Mellan Joshafat och Hiskia finns sju kungar - några otäcka, några patetiskt inbilska.
Messias nåd och utvaldhet utesluter inte egna misstag, lika litet som Anden i apokalypsens sju kyrkor: Joram mördar sina bröder, Joash låter stena (sin kusin) profeten Sakarja, och Achas bränner sina söner på bål för att smickra påhittade gudar.
Ussias brott är mildare, när han leker levit och vill förrätta templets rökelseoffer.
Seïrs avgudar avslöjades när Amasja besegrade Seïr - och Amasja började tillbe dem.
Det rör min egen rädsla igen: brist på tillit och relation, fast Gud givit oss vår grund.
Petrus tvivlar på att han kan gå på vattnet (medan han gör det); Höga Visans brud vägrar släppa in sin vän, vars kärlek gett henne nytt liv; Messias går till spågumman.
Abels blod ropar: Vänd om från din rastlöshet och rotlöshet! Rasta! Rota dig!
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 7/618 Bibelvers: 2 Krön 29:1-32:33;
Psaltaren 95; Hebréerbrevet 4:11
Söndag 19 april
Om ni ändå ville lyssna till honom idag (Psaltaren 95:8)
När vi känner igen oss i Juda kungars felsteg riskerar vi att böjas i skuld och skam.
Då är det skönt med Hiskia, som trots sin illavarslande bakgrund finner fred inom sig.
Bibelns själva början beskriver hur till synes ogenomträngligt mörker bryts i ljus.
Som i skapelsebörjan röjs mörkret undan, när Hiskia stegvis söker sin sanna avsikt, som en nutidsmänniska som äntligen stryker alla meningslösa krav ur sin kalender.
Detta om något är sabbatens sång: kärleken ställer inga meningslösa krav.
Skapelsen är inte ren produktion, utan sabbatens vila söndrar också kaosmörkret.
Hiskia förstår att han inte behöver göra meningslösa offer till tomma auktoriteter, eftersom han är Messias och - liksom en döpt - kallad att vara Den Levandes tempel.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 8/619 Bibelvers: 2 Krön 29:1-32:33
Måndag 20 april
Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan (Hebréerbrevet 4:11)
Om kyrkan idag skulle kalla de sekulariserade döpta att fira påsk, vad skulle hända?
Ute i det sargade, tömda Israel svarade de Hiskias påskinbjudan med hån och skratt.
”Ni begriper väl att vi inte tar det på allvar, att vi skulle höra ihop med Gud?”
Några få ”ödmjukade sig” ändå och kom till gudsfolkets sju dagar långa fest.
Där firade de att de var det senaste kapitlet av påskens alla befrielser ur förtryck:
ljusvalvet blev till; Abels blod ropade och Set gav det kropp; Noas folk överlevde floden; de gamla och barnlösa som brutit upp från Babel fick ett barn; Israel gick till sitt eget land med sina tolv söner; Josef överlevde övervåld, slaveri och fängelse; slavfolket besegrade farao genom att fira Det Osyrade Brödets högtid; Lagen, Arken, Boningen och Mannat förde dem till Kanaan; Josua firade påsk; Landet blev deras; de fick en sann Messias i David; Gud utvalde Jerusalem; Salomo byggde templet; Hiskia firar påsk igen…
Sedan firade de sju dagar till, som om en ny skapelsecykel började på påskdagen.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 9/620 Bibelvers: 2 Krön 33:1-20; 2 Mos 32:31-32; 2 Sam 24:17; 1 Mos 3:8-13; 1 Mos 4:9; 1 Mos 4:13-14; Lukas 23:39-43; Lukas 15:17-19; Lukas 11:2-4; 1 Johannesbrevet 1:9
Tisdag 21 april
Bibelns första stora exempel på den hopplöses förlåtelse
Manasse regerade i femtiofem år - det väcker frågor: vad tänkte folket om honom?
Vad sade de som var svala inför templet och Israels historia, och drogs till Baals kult?
Hade en modern materialistisk döpt, med buddhastaty på trappan, varit tacksam över att Hiskias fromhet försvann - och sett Manasses ålderdoms ånger som en svaghet?
Manasse går från högmod till gudsnärhet, i motsats till många av sina företrädare.
Hans brott hade varit utstuderat vidriga, men i denna berättelse identifieras han med sin ånger, som en första ikon av den botfärdige rövaren eller den förlorade sonen.
Han går Moses och Davids väg, inte Adams, Evas och Kains - han söker förlåtelse.
Från exilen i fångenskap återvänder han och städar fram sin utvaldhet ur bråten.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 10/621 Bibelvers: 2 Krön 33:1-20; 1 Kor 15:8-10
Onsdag 22 april
Den åttonde dagen
Låt oss titta igen på de sju skapelsedagarna och deras cykel av händelser!
Först kommer alltså fyra dagar som lägger en stabil grund av fred och ordning.
Sedan kommer torsdag och fredag där de fredliga vattnen och markerna invaderas av livets välsignelser och oro - som väcker Guds kärlek och människors ångest:
Gud ser fred i livsyttringarnas mångfald, Kain ropar på begränsning och kontroll.
I paniken inför livsvimlet svarar den rädde med att utse skyldiga och straffa dem.
Därför planteras ett livsträd, en måltid, som säger ”Var inte rädd! Håll ut fram till sabbaten, som återskapar freden! Håll ut, fast allt ser ut att gå förlorat på fredagen”
Manasses tid är torsdagskaos och fredagskatastrof, sabbatsfred och ny värld: påsk.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 11/622 Bibelvers: 2 Krön 35:1-25; Lukas 15:32; Lukas 16:31; Matteus 26:37-38; 26:41
Torsdag 23 april
”Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom” (Jesaja 8:17)
Amon ser inte alls storheten i Manasses omvändelse utan vill göra ätten great again.
Symboliskt återvände Manasse från de döda, men det berör inte den som inte lyssnar på Mose och profeterna - och Amon lyssnar uppenbarligen hellre på ormen än duvan.
När sedan Josia blir kung reser sig påsken med hjälp av Mose och profeterna.
Lagen går fram ur templet och profetissan Hulda ur skrudkammaren, där Joshavat och Jojada skyddade messiashemligheten, när döden såg ut att ha segrat (22:11).
En Templets, Landets och Messias sista måltid firas före fredagsdöd och sabbatsvila.
I Jerusalems väldiga påskmåltid tjänar leviterna troget, de vakar med Messias.
Först på Jesu skärtorsdag skall motsägelsefullt och meningsfullt mötas så helt igen.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 12/623 Bibelvers: 2 Krön 35:26-Esra 3:7
Fredag 24 april
En ny skapelse skall smörjas
Josia dog efter att ha återställt templet, och sedan dog kungariket och försvann.
De sista kungarna är bara ryckig dödsvånda för Guds stora projekt: Landet som erbjöds de förrymda slavarna och verkade bestämt att stå emot allt ont.
Kristus på korset är en liknande bild av felslagna, fast helt begripliga, förväntningar.
Jerusalem sjönk in i den sabbat som kungarikets folk inte kunnat förmå sig att välja.
Så vilar staden, som Skaparen vilade efter att ha försvarat Livet genom att skapa sina vänner, alla levande väsen - deras sårbara tumult var Guds fullbordan och aftonpsalm.
I Babylons natt, långt från sabbaten, tänder Gud nu sitt ljus i perserkungen Kyros.
I gryningen från Harran går Messias vänner med smörjelse mot den heliga graven.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 13/624 Bibelvers: 2 Krön 36:2-Esra 3:7
Lördag 25 april
Vi söker ännu längre vandring
Vi skall komma ihåg att templet är en ruinhög, en massa sten i totalt kaos.
Intill dessa rester av en levande tro har några israeliter levt kvar, och identifierat sig med det förgångna, de har mött sin törst med skärvor av en bägare, tills törsten dött.
Nu kommer pilgrimer, som bott långt från tempelstaden, men fortsatt att be.
De som bott kvar vid altargruset, utan att be, tittar misstänksamt på nykomlingarna.
Pilgrimen är den vars historia inte stannar - och det nya Israel som reser sig efter sabbatsvilan, på väg att integrera ytterligare ofattbara erfarenheter med gudsfolket.
Pilgrimsmålet är den sabbat som försonar folkets misstag med en större verklighet.
Vi och Gud vet vår synd, och nu bygger vi under sång ett altare på sabbatens grund.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 14/625 Bibelvers: 2 Krön 36:2-Esra 3:13; Jesaja 44:1-6; Psaltaren 119 (till meditation kring folkets historia); Upp 22:1-6
Söndag 26 april
”Jag har sett att allting har ett slut, men dina bud är utan gränser” (Ps 119:96)
Huvudkaraktären i berättelsen är den långa läketid när tempelplatsen legat för fäfot.
Gud har återövrat Jerusalem genom att vägra använda vapen.
Freden har grävt sig djupt, till korn som väntat länge, i hjärtan och i tempelgrund.
Gud väntar på sina medskapare som inget hellre vill än sjunga sitt Ja till Gud.
Serubbabel leder en hemvändande skara, ett decimerat gudsfolk, spillror av Juda och Levi stammar, som förstår att det var folkets eget fel att de förlorade sitt Land.
Detta är fred: de nyanlända bygger altaret sten för sten och allting börjar hända igen.
Det är en profetia om hur vi, efter torsdagar, fredagar och livets slut, skall komma till det nya Jerusalem: där vi tar slut, där börjar Gud, som är A och O, början och slutet.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 15/626 Bibelvers: Esra 3:8-5:17; 1 Mos 25:22-23; 1 Mos 27:8
Måndag 27 april
Hör på NU, min son, och gör som jag säger (1 Mos 27:8)
Hemvändarna från Babylon lägger verkligen grunden till ett nytt tempel.
I en underskön bild blandas jubel och gråt runt det färdigställda altaret, liksom det skall vara med altaren, att runt dem uppstår rum för all vår berördhet.
Folkets hjärtslag hämmas snart, när motståndarna uppnår att tempelbygget stoppas.
Givetvis blir byggarna eftertänksamma och kloka och inväntar människors goda vilja.
Då väcker Anden profeter som blir till levande altarstenar: de berör, utmanar, kräver obekvämt att gudsfolket hör Guds vilja, insikten djupast i moder Rebeckas tystnad: världen väljer valfrihetens ångest före sabbatsfred, Esaus ytlighet före Jakobs glöd;
folket vägrade vårdas av sin sabbat - lyssna, här på deras ruiner, efter Rebeckas: Nu!
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 16/627 Bibelvers: Esra 6:1-27; 1 Mos 25:23-28; 1 Mos 27:8; 1 Mos 28:10-22; Upp 21:2-6; 1 Petrus 2:1-10; Matt 16:15-19; Luk 1: 38; Luk 1:46-55
Tisdag 28 april
Nej till världens Nej till min fred, Ja till Guds Ja till min fred
Serubbabel trotsar auktoritetens ordning och arbetar vidare på tempelbygget som när Rebecka skickade Jakob att ta emot den välsignelse som han inte ansågs ha rätt till.
Jakob auktoriserades sedan av Gud vid Bet El, och gudshusbyggarna får oväntat rätt av kung Darius som uppmanar regelbrytarna att fortsätta och lovar att skydda dem.
Esraboken berättar hur Jakobs-Israels barn nu fullbordar Guds hus.
Nomaderna i sitt läger ser att Guds tält står bland människorna. Gud gör allting nytt.
Vi ser igen att sabbaten, den sten de förra byggarna förkastade, blir templets hörnsten.
Petrus, doptemplets klippgrund, skall beskriva hur vi alla är sten i ett andligt tempel.
Guds altare är Guds kärleks Ja till oss och hoppas på vårt Ja till Guds kärlek till oss.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 17/628 Bibelvers: Esra 6:16-27; Lukas 12:47-49; Upp 22:6-17
Onsdag 29 april
Gudsfolkets smärtsamma utvaldhet
När gudsfolket firar påsk sker Guds vilja och det finns balans i kosmos.
När du upplever din befrielse ur slaveri sker Guds vilja och det finns balans i kosmos.
Påskens lovsång är en protestsång mot all jordisk makt som vill stoppa oss.
När påsken firas har Israel reducerats från tolv stammar till att vara Juda, som bärs av tempeltjänsten som Levi stam bär fram: nu är ni judar, som ingen skall förstå helt.
Ni, Juda, vill gärna tänka framåt men er historia häftar vid er, ni vill till Nuet men måste se bakåt, ni vill fokusera på Guds väg men måste reflektera ljus från alla håll.
Inget annat folk skall bära samma smärta eller hålla Guds hand som en mammahand
- men döpta från alla folk skall samlas kring Jerusalem för att bygga templet med er.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 18/629 Bibelvers: Esra 7:1-26; 1 Mos 1:1-1:23; 1 Mos 1:9-13
Torsdag 30 april
Skaparen gör väg för livet
Esra skall manövrera i en oordnad tempelkult, som Gud bröt väg i kaosnatten.
Redan i Babylon förbereder Esra sig för att postera ut präster och leviter, liksom Gud med en armé av änglar föste bort vattnet och gjorde jorden beboelig och brukbar.
Esras fasta handlag skall låta kornen gro i en fredad jord som inte översvämmas.
Vi jordvarelser har en benägenhet att invaderas av omöjligheternas oro.
Än en gång vill Bibeln säga att leviternas trogna sång säger emot all vår motsägelse:
”Ingenting är omöjligt för Gud” (Lukas 1:37)
Leviternas kulthandlingar vet allt om hur riktningslöst vårt mörker blir av våra felsteg, deras tempelsång vill sjunga fram rymder av skyddande vila.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 19/630 Bibelvers: Esra 7:27-10:44; Luk 11:2-4; 1 Joh 1:19; 1 Mos 3:17-19; 2 Krön 28:1-2; 2 Krön 33:7-8; 1 Pet 5:6-11
Fredag 1 maj
Påskfolket planterar dödsträd
Esra är givetvis uppfylld av sin mission att verka i ett slags ny paradisträdgård.
Folket skall förstå sitt behov av förlåtelse och gudstillit, som en grind hem till Eden.
Desto mer smärtsamt när Esra hör att de första bebyggarna inte lytt Guds bud.
Olydnaden var det som en gång upphävde paradiset, för att mannen inte lyssnade på Guds röst utan istället lyssnade när kvinnan ekade ormens röst.
Det är därför blandäktenskapen är så chockerande för Esra - människan kommer i sitt eget hus att lockas bort från Guds omsorg, och lita på när människor ekar ormbud.
I den nya Trädgården gör vi om Adams och Evas misstag, och Achas, och Manasses.
Esra vill i panik få Skapelsens vackraste varelse att utforska sin djupaste välsignelse.
Månad 20 Tema: Den sjunde dagen Dag 20/631 Bibelvers: Esra 7:27-10:44;
1 Mos 2:25; 1 Mos 3:7-11; Upp 2:4-5; Upp 2:14-17; Upp 3:7-8; Upp 3:17-20
Lördag 2 maj
Tillbaka till början
Esras korta bok ger lätt intryck av att utspela sig inom en kort tidrymd.
Esra kom dock till Jerusalem långt efter Serubbabel, kanske upp till hundra år senare.
De första hemvändarfamiljerna kanske har varit tillbaka i Jerusalem längre tid än de själva och deras föräldrar var i babylonisk fångenskap - vi vet inte.
Desto mer dramatiskt att upplösa 112 äktenskap och låta hemkomsten börja om igen.
Vi som läser det idag blir mest upprörda över denna familjesplittring och apartheid, särskilt om vi glömmer att judarna nu var en sårbar och ogillad minoritet i Landet.
Esras bild är att paradiset inte återupprättats eftersom det inte funnits leviter på plats.
Guds bud klär och skyddar den nakne, ånger och bot skyddar den som klätt sig fel.
