Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 20/415 Bibelvers: 1 Mos 45:16-24; Jesaja 55:1; Lukas 15:20-24; Uppenbarelseboken 19:6-8
1 augusti
När du får allt du behöver
Fördelningen av landet kan stå för en oändlig mängd innebörder.
Uppräkningen av olika geografiska gränspunkter - bäckar, källor och höjder - är som ett njutningsfyllt smakande av all ljuvlighet som folket nu har tillgång till.
Överflödskänslan är stor när stam efter stam får rikliga områden att bo i och bruka.
Det är som när Adam namnger djuren, en upphöjelse till att råda över det omätliga.
Det liknar också ett slags Livets början där var och en får sina gåvor.
Den store Givaren Josua delar ut detaljerade underbara marker till varje befriad själ.
I de frias gemenskap avundas ingen de andras gåvor utan ser med lycka på sina egna.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 21/416 Bibelvers: Josua 21:1-42
2 augusti
Gåvorna till leviterna
Levis stam, leviterna som är vigda till prästtjänst, får den största gåvan i Israel.
Leviterna har paradislotten att ta emot, inte att arbeta jorden, och att inte ha annan egendom än Gud, som hos Abel gör deras gudsrelation deras offer behagliga för Gud.
I en materialistisk kainsvärld är detta givetvis inte en vinstlott utan något odugligt.
Just för detsamma kommer präststammen här nära ett slags nakenhet.
Detta är frågor som delar in människor i läger: är nakenheten en skam eller en stolthet - en skyddslöshet eller en frihet?; är den, som ber andra om hjälp, fri eller slav?
De andra stammarna ger leviterna av sina betesmarker och städer.
På så vis förs dessa påminnelser om Abel ut över hela det utlovade landet.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 22/417 Bibelvers: Josua 20:1-9; 5 Mos 23:3-4; 5 Mos 23:24; Lukas 15:31
3 augusti
Dela med varandra för att hålla ondskan borta
I sitt euforiska tillstånd, när Landet nu är deras, vittnar Israels moral om generositet.
Lagen har präntats in i dem: ge fristäder åt oavsiktliga dråpare; ge värdighet åt frigivna slavar och fattiga; lämna ax på din åker åt den fattige; ät gärna av din grannes druvor men samla dem inte i korg för att ta med dem hem…
Det är som om delandet ställs i kontrast till ord som förtjänst och millimeterrättvisa.
Ammoniter och moabiter beskrivs som fördömda för att de inte kom och mötte Israel med bröd och vatten.
Vi förfasar oss över Guds och Israels våld i kanaansberättelsen, ormrösten skrockar.
Ormen har från erövringens tid fått många verktyg för att vända folk från Gud.
Israel svarar att Kanaans höga murar, och ovilja att dela, är ondskans mysterium.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 23/418 Bibelvers: Josua 18:1-19:51; 1 Mos 37:3-4; Johannes 14:10; Höga Visan 2:12
4 augusti
Familjeförsoningen
Fördelningen av Landets områden sker framför uppenbarelsetältet.
Duvrösten förenar nu Lea, Bilha och Silpa med Rakel i en enda familj.
Den röst, som viskar enhet i kärlekens namn, blir äntligen hörd av varje hjärta.
Det är som om Josef, den uthålliga kärlekens frukt, blivit barn i Kanaan på nytt.
Nu får han till sist ropa ut över sina bröder: jag är i Fadern och Fadern i mig, och bli förstådd som en hjälpare och den som säger den livräddande sanningen.
Ur Guds tält går en sång om enhet och försoning ut över landet i sådana stunder:
Marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 24/419 Bibelvers: Josua 24:17
5 augusti
En kropp av befriade lemmar
Israel har nått tiden när de skall leva i Kanaan.
I Moses sång om Israel syntes folket som en enda kropp med många lemmar.
Det är en utmaning för varje församling att allas uppgifter hålls för lika värdefulla.
Det som utgör den gemensamma grunden i det bofasta Israel är Guds befrielseverk.
Allas enskilda, och hela kroppens, identitet är att Gud tagit oss ut ur slaveriet.
Gud hämtade oss till ett land som vi behövde, inte ett som vi arbetat för.
De döpta har samma djupaste identitet, som borde utesluta tävlan och strid.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 25/420 Bibelvers: Josua 14:6-15
6 augusti
Spanaren som visar vägen
Kalev och Josua var de enda av Moses spanare som ville kämpa för Kanaan.
Fyrtio år senare vill den åttiofemårige Kalev ha den del av Landet som kräver kamp.
Kalev har alltså, oavsett ålder, ungdomens gåva och identifierar sig med att ta på sig sådana uppgifter andra bävar inför: de storvuxna anakiterna och deras befästa städer.
Slavbefrielsens superhjälte visar vägen för den välsignade kanaansgenerationen.
1940 gick prästen Roger Schutz från fredens Schweiz in i krigets Frankrike för att bilda en gemenskap där det var svårt att leva och freden behövdes.
Han grundade en bönegemenskap i byn Taizé, och pekade stilla på hoppet i Gud.
Flera generationer unga över hela världen såg det land han gått till, och ville dit.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 26/421 Bibelvers: Josua 22:1-34
7 augusti
Att förstå den andres altare
Det uppstår en oro och en konflikt i det nya landet.
Stammarna väster om Jordan ser att Ruben och Gad byggt ett altare öster om floden.
I msstänksamma ögon liknar det de altaren andra folk bygger åt sina många gudar.
Så snabbt dömer de sina syskon som gick med på att bo utanför gemenskapen, för att ge plats åt alla - och de vill utplåna dessa avfällingar.
Ruben och Gad hinner förklara att det är ett altare åt Israels Gud Jag Är.
För dem, öster om Jordan, behövs särskilda påminnelser om vem som är deras Gud.
De tryggare kommer alltid att missförstå de otryggas uttryck för det hopp de delar.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 27/422 Bibelvers: Lukas 1:45-56
8 augusti
Att höja sig över de högmodiga
När Maria från Nasaret jublar över sin utvaldhet kan hon se ut att döma andra.
Hon jublar över att vara utvald, hon - den som ingen människa hade valt.
Hon sjunger lovsång till den Gud som är värd att vara en avbild av, den som lever.
Hon prisar den Gud som utvalde de oansenliga slavarna till sitt särskilda folk.
Därmed sjunger hon också att de privilegierade saknar trygghet, om de tror att deras jordiska privilegier är hela sanningen om dem.
Här sjunger en kvinna som just sett sin uppgift, sitt hopp - alltså sitt Land, en identitet, som inte ges av människor som ser henne som underlägsen.
Den som idealiserar döda gudar kan omöjligt se något stort med henne.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 28/423 Bibelvers: Josua 21:43-45; 1 Mos 4:3-6; 1 Mos 37:4; Höga Visan 4:7; Johannes 6:45-60
9 augusti
Gud vet vem du är
Det finns en djup fred över det Israel som just skall börja sitt liv i Kanaan.
Israeliterna är där och då obefläckade av andra människors uppfattning om dem.
De ser sig själva med den kärleksblick Gud ser dem med.
Denna ungdomlighet utmärkte Abel och Josef, och väcker uppenbarligen andras raseri - det som vi sedan skall se hända också med Jesus från Nasaret.
I mitt liv skall det också finnas de dagar när jag står där Gud har ställt mig.
Ingen av dem som förut definierade mig skall längre få avfärda mig som den som aldrig kan bli något, aldrig kan överraska, aldrig får äga mitt eget land.
Som Maria, och Levis stam, definieras jag av den kärleksgud som är allt jag äger.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 29/424 Bibelvers: Josua 24:11-14; Höga Visan 12:2
10 augusti
Hur vann du landet där du bor?
Jorden Gud gav dig ger bäst skörd om du aldrig glömmer att du fått den till skänks.
Den som tagit makten med vapen kommer att uppehålla den med vapen.
Den som fått makt över sitt land genom att ta emot Guds kärlek, kommer (åtminstone att ha en chans) att uppehålla den med Guds kärlek.
Det är väl därför buden talar så tydligt om att dela brödet med de behövande.
Det du inte delar med den fattige delar du inte med Gud, och det du inte delar med Gud, det äger du inte.
Om du flyttar tillbaka till Egypten äger du inte längre någon jord i Kanaan.
Så länge Kanaans turturduva sjunger över jorden du är gjord av, får den sol och regn.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 30/425 Bibelvers: Josua 23:1-16; Amos 9:14-15; Jesaja 62:9-12
11 augusti
Herren lät Israel få ro för alla fiender runt omkring (Josua 23:1)
När jag förstått att jag är Israel, att Landet är den värld Gud vill ge mig, då är buden:
Försök inte göra intryck på dem som ändå inte tycker att du är viktig;
Försök inte övertyga dem, inte övertala dem, inte tvinga dem att förstå;
Säg: allt jag har, har jag fått av Gud - är de inte nöjda med det, förklara inte mer;
Sträva inte efter att lyckas enligt prestationskataloger, i tävlan om rikedom, om uppskattning, om att vara smart eller spännande;
Lämna inte din jord till dem som vill se ut som dess ägare, bjud in gäster i kärlek, men inte tyranner och avgudar;
Du flydde slavdrivarnas bud, så följ nu Skaparens bud: låt inte din jord bli gyttja.
Månad 13 Tema: Det utlovade landet Dag 31/426 Bibelvers: Josua 24:1-33
12 augusti
Josuas avsked
Kanaansberättelsen förstods, och sjöngs, av de afrikanskättade slavarna i USA.
Deras spirituals visade världen hur människan kan se sig själv i Bibelns Israel.
Din smärta idag kan knytas samman med Israels tröst och hopp.
I sången Joshua fought the battle of Jericho hörs en mycket biblisk tanke, att inget ont kan hända folket, så länge Josua är med dem.
Efter Josua skall Israel leva av gemenskap, levande lagtolkning och berättelserna.
De döptas Josua, Jesus, skall ersättas med nattvardsbrödet, Anden och berättelserna.
Den som överlevt slaveri och nått Kanaan skall kunna hålla Yeshua vid liv i tron.
MÅNAD 14 RUTS TID Domarboken 1:1-Rut 4:22
Domarboken är fortsättningen på Femte Moseboken och Josua, en del av samma historieverk. Boken berättar om tiden efter att Israel lagt under sig Kanaan men ännu inte etablerats som kungarike. Enligt författaren var Guds mening att Israel skulle fungera tack vare de stora verk Gud gjort med folket - de skulle leva i inspirationen av sina berättelser om utvaldhet, och de skulle leva med Josuas ande i sin mitt. Det är en radikal vision om gudsfolket, att de inte behöver någon kung eller motsvarande politisk ledare. Författaren (som kan vara en hel skola, eller ett författarkollektiv, och som vi kallar deuteronomisten) vill visa att den fantastiska drömmen hela tiden hade varit möjlig - om folket bara hade avstått från att följa andra gudar och låna sig till annan kult. Genom hela det långa historieverket tolkas folkets religiösa svekfullhet som anledningen till att Guds projekt inte leder fram till ett lyckligt paradis.
Vi kan häpna över hur konkret Domarbokens israeliter bygger altaren till andra gudar. Det är kanske inte så vi föreställer oss egendomsfolket, eftersom vi i en modern tid inte i första hand frestas av andra religioners budskap och riter, utan snarare av det sekulära samhällets löften och offerhandel. Det är desto viktigare att se likheten med de dilemman vi har idag. De döpta håller, liksom alla andra, fast vid olika trygghetsgarantier som kommer från helt andra auktoriteter än Gud.
Tillbaka i domartiden är det tankeväckande att (den fortfarande mycket nya) Lagen och dess föreskrivna kult existerade i kraft parallellt med de andra religionerna. Herdefolket hade blivit bofast, de olika stammarna bodde i olika områden och hade inte längre kvar ökenvandringens och erövringens oerhörda känsla av att vara en enda kropp på väg mot ett mål. Förbundsarken fanns i Betel, och kanske tidvis också i Shilo och på andra platser. Den fysiska närheten till uppenbarelsetältet och arken var försvunnen. Det är en andlig bragd av de kringspridda leviterna, och av folket självt, att den sinaitiska tron alls överlevde - den skulle ju mäta sig med djupt rotade kultbruk i månghundraårigt nedärvda religioner.
Den enda auktoritet som skulle ge stadga åt Israel var alltså domarna, gudsmän (och en enda gudskvinna, vad vi vet) som skulle känna till Lagen, lösa tvister och förstå Guds mening med enskilda liv och händelser. Dessa domare ger namn åt tiden efter Josuas död. Domartiden är ibland kaotisk, religiösa motsättningar inom folket varvas med cyniska ockupationer från grannfolk som utnyttjar Israels politiska svaghet. Dock, när Ruts bok gör ett avbrott i det långa historieverket får vi se ett Israel som står stadigt i sin tro, sina nya traditioner och i sin åkerbrukskultur. Israel kan ta emot främlingen Rut och erbjuda henne både andlig och materiell trygghet. Bibeln vill visa oss att ett sant Israel växte fram på Guds initiativ trots att många nejsägare sökte sitt eget av själviska skäl och på fel vägar. Domartiden är en biblisk bild av hur icke-hierarkiskt Gud faktiskt ville att Israel skulle leva.
Här framträder några mycket starka gestalter som visar den eld som brinner i Israel.
Stabiliteten som trots allt visar sig när Eljon och Kiljon dör i Moab men Israel har fred och mat: det är ett stabilt Israel som visar sig själsligt i Naomi och materiellt i Boas. Den plats vi möter är fortfarande beroende av goda människor men det är definitivt ingen vildmark utan snarare ett paradisiskt urtillstånd där det ännu inte finns någon kung, där Israel njuter sin shalom och där kärleken tillåts segra.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 1/427 Bibelvers: Domarboken 1:1-2:10; Josua 24:31; 2 Mos 33:11; Johannes 14:10; 14:16-18; Josua 5:10-12
13 augusti
Josuas Ande
När Josua var Moses tjänare bodde han hos Gud i uppenbarelsetältet.
När han sedan trädde fram inför Israel var han helt integrerad med Guds vilja.
För oss döpta blir likheten med Jesus slående, inte minst Israels upplevelse av att inget ont kan hända dem så länge Josua är med.
När han dör vill de att Josuas ande skall leva kvar, och levandegöra honom.
Israel behöver ingen kung utan lever i gemenskap till minne av Josua.
Kanske skulle de ha betonat att påskmåltiden, som Josua återförde till dem i Kanaan, inte bara handlade om uppbrott ur slaveri, utan också om att dagligen erövra friheten.
Om påskbrödet levandegör Mose men inte Josua, då är vi inte hemma än.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 2/428 Bibelvers: Domarboken 2:11-3:6; 1 Kung 18:17-18
14 augusti
En ny fiende gör entré
Det berättas att de israeliter som upplevt Josua håller fast vid hans ande livet ut.
Tyvärr är nästa gestalt som träder in i handlingen en av Bibelns stora skurkar: Baal.
Enligt Bibeln är Baal givetvis ett dött föremål, och det är just därför det blir så hotfullt att Israel tillmäter honom sådant värde (vi ersätter livsträdet med dödsträdet).
Kanaanéernas djupsinniga kult gör Baal till en Tredje Dagens Gud, en solgud som besegrade havet, fick makt över tillvaron och delar med sig till sina tjänare.
När Israel ber kanaanéerna om hjälp med vingårdarna får de också höra om Baal.
För de nya åkerbrukarna Israel framstår baalskult och lantbruk som ett.
Israel har genom hela Bibeln svårt att tro att Jag Är kan hjälpa till med det materiella.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 3/429 Bibelvers: Domarboken 2:11-3:6; 1 Mos 3:4-6; Höga Visan 2:12
15 augusti
Att lyssna på grannen eller på duvan
I paradiset hade människan det hon behövde men frestades att vilja ha mer.
I Kanaan kommer ormens röst i kanaaneiska makars och makors röster.
De tänker praktiskt och civiliserat i termer av hjälpmedel och förbättringsförslag, de menar inte ont, men de dömer ut den nakna mottagande människan som ofullständig.
Till den fria människan säger ormen ”Du är dum om du inte köper det här…”
När ormen får oss att känna oss ogenomtänkta är vi lätta offer - vad vi än vill ha, så vill vi inte betala priset att uppfattas som dumma, inte ens för frihetens skull.
Duvan säger över ditt land att du har allt du behöver när du är med dem du älskar.
Även en kär vän, som säger emot duvan, splittrar ditt land och tömmer din trädgård.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 4/430 Bibelvers: Domarboken 2:11-3:6; 1 Mos 4:1-7
16 augusti
Att flytta från öknens vandring till Landets bofasthet
Duvrösten har svårt att dränka alla kainsröster som talar om poängplockning.
Israels första generationer i Kanaan har en tro som ännu är ny - och prövad och framvuxen i öknens otroliga enhet.
Nu bor många israeliter långt borta från den ark alla såg dagligen i öknen.
Enskilda, spridda präster och leviter skall tolka det bofasta liv de själva är ovana vid.
Gud litar på att Israel kan leva av Landet, Lagen, berättelserna och Josuas ande.
I varje människa ser Gud trotsigt en ny Abel, en som inför Kains oförstående blick lyfter gudsrelationen och blicken till himlen medan Kain lyfter ett välkalkylerat offer.
Kan vi svara Gud med samma tillit - kan vi lita på Josuas Ande som Gud gör?
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 5/431 Bibelvers: Domarboken 2:1-3:6; Matteus 21:1-11
17 augusti
Hur skall Israel skyddas?
I Domarbokens början misslyckas Israel med att behålla relationen till Den Levande.
Därför förlorar de förmågan att självklart driva undan andra folk, och när fiender istället blir påträngande söker Israel hjälp hos fiendernas gudar.
Därmed ställer Israel sin dörr vidöppen för den som vill plundra dem.
För att skydda folket sätter Gud in inspirerade, enskilda, lagtrogna gestalter: domare.
Gud manifesterar därmed en omsorg, men också sitt envisa motstånd mot kungamakt.
Domartiden är som bäst en ödmjuk tid: tillitsfull lydnad och inga anspråk utom frihet.
Domare rider på åsnor och vill ge människan fred - men ibland blossar Guds eld upp.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 6/432 Bibelvers: Domarboken 3:1-31; 4 Mos 14:5-9; 14:30-31; Höga Visan 2:12; Ps 37:37; Matteus 5:9
18 augusti
Kalevs mod skall vara Israels fred
Den förste domaren Otniel är brorson och svärson till Kalev.
Otniel har alltså gemensam livsfrukt med Kalev, och levandegör de modigas ande från Kadesh.
Domarens stabilitet handlar därmed om att inte vara rädd för stora människor.
Domarfreden reflekterar en paradisisk fred som inte förslappar utan ger trygghet.
Israels fredstider under domare skall skapa israeliter som inte är rädda.
Det motsvarar att höra duvan kurra över landet och tolka denna röst som den som talar sanningen och som olyckskorparna säger emot förgäves.
Elden skall brinna inom oss när vi inte är hotade, vi skall längta till landet vi är i.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 7/433 Bibelvers: Domarboken 4:1-23; 1 Mos 27:8-10; Domarboken 16:29-30; Rut 3:1-6; 1 Samuelsboken 1:9-11; 1 Kungaboken 17:1-7; Matteus 3:1-6
19 augusti
Rebeckas barn slumrar aldrig helt
I Debora möter vi en profetgestalt som det skall komma många fler av i Israel.
I sådana som Simson, Noomi, Samuels mor Hanna, Elia och Johannes Döparen kommer vi att känna igen denna eld som lyser och förbränner, bortom gott och ont.
Samtidigt för Debora tanken tillbaka till Rebecka (vars amma också hette Debora).
Rebecka flammar inte upp men för till Israel det begär som brinner hos hennes son Jakob - ett begär efter Gud, en djup blandning av handlingskraft och tålamod.
Liksom Rebeckas initiativ leder Jakob, följer Barak Deboras initiativ och beskydd.
Rebecka (den verkliga Israels moder) accepterar inte att Isak och Esau faller till ro.
Så klarsynt ropar också Debora fram den som ändrar välsignelsehistorien.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 8/434 Bibelvers: Domarboken 4:1-23; 1 Mos 25:21-23
20 augusti
Kvinnorna som bär Gud
Den suggestiva Debora sitter under dadelpalmen och berättar för Israel vem de är.
Hon kallar Barak men bägge ser också att han behöver tryggheten av hennes eld.
Det är svårt att släppa känslan av att Siseras våldsamma död, när Jael driver tältpluggen genom hans tinning, på något sätt hör ihop med Deboras kraftfulla väsen.
Att krigaren Sisera dör för en kvinnas hand skall visa att Gud avgjorde hans öde.
Det är tänkt att se ut som något bara Gud kan åstadkomma.
Dock minns vi att just Rebecka var den enda som fick veta Guds hemlighet om vilken av hennes söner som var den välsignade - det var hon som fick nyckeln till framtiden.
Bibelns Gud ger ofta kvinnor uppdrag, med mål som bara kvinnor kan åstadkomma.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 9/435 Bibelvers: Domarboken 4:1-5:31
21 augusti
Israel vaknar till lovsång
Israels två befriare Debora och Barak bjuder in sitt folk att jubla med dem.
Kanaanéerna var nära att åter ockupera dina städer och befästa din förnedring.
Det unga och jäsande vinet från Josuas tid hade spätts ut med gammalt vin som stoppade processen: det gamla vinet är rädsla och bristande tillit till Levande Gud.
Israel beskrivs som hjälplöst och vapenlöst tills Debora sjöng ny jäskraft in i vinet.
Som en blick på Jesu korsfästelse beskrivs hur bara några stammar dök upp för att skydda Israel mot förödmjukelsen - de andra gömde sig som långfredagens lärjungar.
Josua var utlämnad åt fienden men hans ande väcktes av domaren Debora.
Sången inleder en fyrtio år lång liturgi av fred och glädje vid brunnar och på vägar.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 10/436 Bibelvers: Domarboken 6:1-24
22 augusti
Bibelns blick ser den utsatte
Gideon döljer säd för utplundrarockupanterna genom att tröska den i vinpressen.
Detta, att andra tar din skörd, är miljarder människors verklighet genom historien.
Förtryckaren saknar relation till de förtryckta och ser inga individer och ingen hunger.
Det är svårt att förstå Bibelns svepande siffror om dödade fiender, om vi inte förstår den värld där ockupanter vägrade erkänna mänskligt värde hos Israel.
Dolt i vinpressen ligger det lilla stycke utlovat land du lyckats gömma undan.
Ängelns besök hos Gideon blir därför så påfallande likt änglabesöket hos Maria.
Guds uppdrag kommer till någon som upplever sig som berövad all betydelse.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 11/437 Bibelvers: Domarboken 6:11-24
23 augusti
Jag tillber Baal men förstår inte varför Gud känns avlägsen
Gideon, vars familj har ett privat baalsaltare, ifrågasätter att Gud inte längre hjälper.
Han tycker att Gud borde ha fortsatt att skydda sitt folk - som inte söker Guds hjälp.
Även i vår tid är folk oförstående för att Gud inte stöttar oss i varje ögonblick.
Vi ropar: ”Hur kunde du överge oss?” från våra dyra bilar och båtar, stora hus, från våra vinstkalkyler och gudsfrånvända liv, ”Du öppnade ju havet för slavarna!”
Gideon hör ängeln, river baalsaltaret och bygger ett till Gud, till omvärldens förfäran.
Skulle jag, som Gideons grannar, få panik om Befriargudens altare plötsligt hade trängt undan alla mina plikter mot pengarna, människomakten och fikonlöven?
Om jag river villakvarterets heliga isolering och bjuder in de andra till mitt bord?
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 12/438 Bibelvers: Domarboken 6:25-8:34
24 augusti
Litenhet står för tillit
Gideon bygger Guds hus och altare genom att riva det gamla altare, som är tecken på att folket söker trygghet någon annanstans än hos Gud.
Den andan genomsyrar hans urval av soldater när han skall driva ut midjaniterna.
Gud vill att Gideon skall ha ett mycket litet antal folk med sig, och Gideon lyder.
Israel skall inte samla massiva härar utan segra mitt i sin litenhet.
Israel skall inte stå för mönstrad mänsklig styrka utan för tillit till Gud.
Detsamma gäller givetvis dopets folk: jag kan öva min kompetens, min styrka och mitt självförsvar, men det är inte de kvalitéerna som skyddar mitt utlovade land.
Mitt lands åkerjord heter ”Var inte rädd”, där sår jag och därifrån väntar jag skörden.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 13/439 Bibelvers: Domarboken 9:1-10:5; Lukas 15:11-14; 2 Mos 20:7
25 augusti
En maning att reflektera över andra budordet
Det mesta är förfärligt i berättelsen om Abimelek.
Det är hemskt att han vill bli kung över andra, det är hemskt att han avrättar sina bröder, det är hemskt att han utnyttjar sin far Gideons ära till att själv vara hemsk.
Den förlorade sonen lever högt på fadersarvet men slösar då bort det.
Den felslagna hjälteidentifikationen är en prostitution av gudomlig kraft.
Tyvärr kan stora delar av de kristna ländernas historia liknas vid Abimeleks vansinne.
Varje gång någon velat höja sig över andra i kraft av Jesu namn har vi brutit mot andra budet: du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn - också i vardagslivet.
Gå då som pilgrim, bort från självrättfärdigheten, och möt den Gud som ger kraften!
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 14/440 Bibelvers: Domarboken 9:7-20; 1 Mos 3:2
26 augusti
Jotams fabel om Israels behov av gemenskap
Gideons son Jotam sjunger en vacker sång om brodern Abimeleks oändliga dumhet.
Vi anar Israels kultförvirring när fabeln talar om ’gudar’ som blir glada av vin.
Jotams vittnesbörd når ändå in i kärnan av Israels tro och Guds vilja med Landet.
Fabeln ser Kanaan som ett Eden, där fruktträden samverkar om att ge landet näring.
Den ende som kan tänkas vilja ha kungakrona är den som inte vill eller kan ge något. Vi ser ensamheten i att ”stå och vaja högt över de andra”, över dem som bär frukt.
Paradismänniskan skulle ju inte vara ensam, men när hon ätit av dödsfrukten följer hon ormrösten som driver henne till den yttersta ensamheten: att vilja vara härskare.
Trädgårdens oliv, fikon och vin hör ännu duvan och får liv av att ge tillsammans.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 15/441 Bibelvers: Domarboken 10:6-11:28
27 augusti
Nu duger du en stund
Den utstötte Jefta som omger sig med andra utstötta blir till sist de välseddas hopp.
Ibland finns pålitligheten bara hos dem som inte lyckas göra något åt sin identitet - de som aldrig bjudits in att dela den skenbara upphöjdhetens flyktiga glans.
Den dagen det handlar om att gå emot ammoniterna finns ingen annan att fråga.
Jefta har inte setts som en person utan alla har sett hans bakgrund.
Tänk att du visar en bild av dig själv och betraktaren bara ser husen bakom dig.
Kvinnor och mörkhyade människor är vana vid detta: när någon vill förolämpa dig väljer de ett ord som handlar om kön eller färg, så att din person försvinner.
Föraktet tiger tillfälligt när Jefta behövs och är den ende som kan rädda gudsfolket.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 16/442 Bibelvers: Domarboken 11:29-12:15; 1 Mos 22:11-12; Lukas 23:34
28 augusti
Gud önskar inga övermodiga löften
Jefta offrade den han älskade mest för att ge Gud ett offer, som Gud aldrig önskat.
Han menade att bombastiskt visa Gud sin oerhörda tacksamhet, men om du gör dig själv till gud och domare över andras liv drabbar det till sist alltid någon du älskar.
Jefta kunde varit de förtrycktas ikon men fördärvade allt genom ett löfte.
I kontrast till Jeftas förhastade övermod ser vi det offrade barnets värdighet och fred.
Dottern, vars namn är okänt, begär bara att gå två månader på bergen med sina väninnor - som om unga idag skulle söka sig ut i en Skapelse som profithungerns övermod snart skall ta ifrån dem.
Den långsinta orm som gick miste om Isaksoffret har till slut lurat en far på fall.
Dottern skyddar bödeln genom sin död - låt oss säga att hennes namn är Jesus.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 17/443 Bibelvers: Domarboken 13:1-25; 4 Mos 6:1-21; Lukas 1:13-17
29 augusti
Ett alldeles särskilt sätt att se på världen
Herrens ängel kommer för att kalla fram och skydda en helig och ren själ i Israel.
Simson är ett svar på folkets ofrihet - än en gång vill Jag Är befria sitt folk.
Därför skall barnet födas av förut barnlösa föräldrar och vara en Guds nasir.
Israeliter kunde välja att vara nasirer under vissa tidsperioder, men Simson är utvald att vara en nasir från moderlivet och framåt: han skall ge sig helt.
Nasirer ser det andra inte ser, och ser inte det som andra ser: när de ser förbi socialt spel och dömande, blir de klarsynta för det som döljs av lämplighetens fikonlöv.
Han har svurit otrohet mot mänsklig auktoritet, för att hjälpa det förtryckta folket.
Detta upprepas hos varje person som verkligen söker helighet.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 18/444 Bibelvers: Domarboken 13:1-16:31; 2 Mos 3:1-4; 1 Mos 1:1-4; Apostlagärningarna 2:1-3; 1 Mos 25:21-23; 1 Mos 27:8-10;
30 augusti
Guds hjältar bortom moraliska måttstockar
Det irrationella och hejdlösa i Simson har kraften att det både skapar och bryter ner.
I berättelsen om Simson finns inget som ens påminner om moral i vanlig mening. Ilskan över oförrätter är inte ett etiskt ställningstagande utan snarare ett revirförsvar.
Jakobs begär får här fritt utlopp - ljuset som svarar på mörkret är också en eld, som brinner i busken vid Sinai, och i profeterna, och till sist tänds på pingstens apostlar.
Det är Rebeckas blick för vad Gud vill bortom det moraliskt försvarbara.
Rebecka är mer sympatisk i sin tåliga väntan, än Simson i sina brutala härjningar, men när vi hyllar hennes arv kan vi ändå problematisera hennes viktigaste gärning:
att lura sin egen son på den arvslott som enligt världsligt synsätt var hans.
Månad 14 Tema: Ruts tid Dag 19/445 Bibelvers: Domarboken 14:1-15:20
31 augusti
Nog med förtryck
Gud får Simson att söka filistéiskt sällskap för att därigenom skapa maximal konflikt.
Kort sagt: där Simson dyker upp, där blir det bråk.
Gud säger ”Lämna mitt folk i fred” med Simson som ett exploderande utropstecken.
Hur bisarra Simsons handlingar än ter sig är det mycket mer absurt att fiendens våld, diskriminering och chauvinism ständigt täpper till gudsfolkets andningsvägar.
Gud är trött på den onödiga kampen för fattiga, sårbara, små människornas fred.
Gnäll inte på den sorg, indignation eller längtan som eldar på Simsons frihetskamp!
Fråga dig hellre varför ditt eget inre förblir svalt inför meningslöst förtryck.
