Vilken kör sjunger du i och hur länge har du gjort det?
- Jag sjunger i MagNoliakören och har gjort det sedan 2009. Jag hade en arbetskamrat och en annan bekant som arbetade i Nols kyrka som pedagog vid den tiden och de var med i kören och jag följde med dem till en övning. Magnus Wassenius, var körledaren då. Jag tror att det var han som startade kören, den startade som en Må-bra-kör! Kören skulle ha ett namn och Magnus och Nol blev till sist MagNoliakören. Det var körledarens sista gång när jag började så jag träffade bara honom den gången. Hos oss krävs ingen notvana, det kunde inte jag från början. Men nu har jag varit med så länge att jag lärt mig under tiden. Jag brukar också vara med och sjunga i de olika projektkörerna här i församlingen. Just nu är det körprojektet inför Nationaldagskonserten. Det är roligt med projektkörerna, att få uppleva den där känslan att få sjunga tillsammans i en storkör. Det blir på ett annat sätt! En annan effekt.
Har du sjungit i fler körer?
Jag har alltid tyckt om att sjunga och har spelat mycket gitarr och sjungit, särskilt i yngre dar. Jag kommer från en spelmanssläkt, kan man säga. När min mamma hade sitt 90-årskalas tog hon fram gitarren och sjöng Evert Taube! Jag är van vid det där med mycket musik, det har alltid funnits med mig. Jag sjöng mycket tillsammans med mamma när hon levde; var det vår sjöng vi vårsånger, annars sommar- och julsånger. När släkten träffades var det alltid dragspel, gitarr, piano, fiol - det var verkligen härligt!
Vad är det bästa med att sjunga i kör?
Många gånger kan jag vara trött och kanske ha lite huvudvärk och känna att jag inte riktigt är på topp. Och sedan, när jag åker från kören, så mår jag bra! Det är väldigt talande för körsångens effekt på hälsan. Det kan vara svårt att somna efteråt, man får så mycket energi. Hjärtslagen synkroniserar sig när man står och sjunger tillsammans i en kör. När det går riktigt bra, då kan man verkligen känna det där, att man är helt synkroniserade.
Hur skulle du beskriva körsångens betydelse i ditt liv?
Det skulle vara fruktansvärt om jag inte fick fortsätta med kören! Vi alla känner varandra så väl och har så stor omtanke om varandra. Vi är väldigt bekväma med varandra, vi är som en familj. Det är både sången, att träffa mina körkamrater och känna den här riktigt, riktigt stora gemenskapen i den här gruppen som vi har. Vi har en mycket stor trygghet i varandra.
Dela med dig av ditt bästa körminne!
För ett tag sedan åkte vi iväg med två minibussar upp till Värmland för att öva med vår tidigare körledare Torbjörn Svanberg och hans kör. Vi övade på lördagen och sjöng upp på söndagen tillsammans. Det var bara så underbart! Det var fantastiskt fint! Och nu kommer de till oss i september. Det ska bli väldigt, väldigt roligt! Vi är ganska lika körer, fick jag en känsla av. Jag tror att deras äldsta medlem är runt 90! Det är häftigt.
Vad skulle du säga för att övertala mig att börja sjunga i kör?
Det finns inga minus, det finns bara plus! Det är så fantastiskt att få sjunga ut! Det kanske man inte gör annars. Man mår så väldigt bra utav det. Och just att få göra det tillsammans med andra. Det finns egentligen inte något att jämföra det med. Du kan ha bekymmer, men när du är där så är du så närvarande. Du är i stunden och då glömmer du av allt annat.
Jag tror att många är rädda för att ta klivet att börja sjunga i kör. Av rädsla att man inte platsar. Men allt det där löser sig. Det faller så lätt på plats! Man tragglar och tragglar. Det kan kännas svårt och hopplöst ibland, absolut. Men på något sätt så sitter det ändå när det väl är dags att sjunga upp. Ibland får man skärpa sig till tusen. Jag är alt och sopranstämman sitter i ryggmärgen, altstämman är en utmaning! Men det är så roligt när det funkar!
Text och foto: Åsa Westerstad