Vilken kör sjunger du i och hur länge har du gjort det?
- Jag sjunger i kammarkören VocAle och har varit med sedan kören startade 2005. Min fru och jag bor i Nödinge. En vårdag var vi ute och cyklade. Cyklarna bar oss till Älvängen där vi såg ett anslag med frågan ”Vill du vara med och sjunga Valborgssånger?” Jag tänkte att det vore kul, sjungit vid Valborg har jag gjort förut, i mina ungdomsår. Jag hade körerfarenhet sedan långt tillbaka, även om det var ett tag sedan då. Jag tyckte körprojektet var trevligt! Och jag blev välkomnad att fortsätta. Kanske var det för att jag är tenor, och vi växer inte på träd, haha.
Vad är det bästa med att sjunga i kör?
- Det är väldigt trevligt att syssla med musik, för det första. Det fina med körsång är ju att helheten ofta blir bättre än de separata delarna. Vi är ju inte 20 proffs som kommer samman, utan en blandad kompott. Totalresultatet blir dock så bra! Vi bygger tillsammans en gemensam klang. Sedan är det förstås också trevligt rent socialt att få träffa andra människor, att komma ur den vanliga lunken och gör något helt annat. Jag är numera pensionär, men när jag jobbade och det ibland var hett om öronen var det en befrielse att få komma in i en annan atmosfär ibland och ägna sig åt någonting som man verkligen tycker om. Man blir lite hög! Svårt att sova när man kommer hem.
Förutom körsången är jag även mycket intresserad av musik och spelar piano och flygel. Det är min största passion.
Det jag särskilt märkte när jag kom med i VocAle var vilken bra körledare vi har! Jag har många att jämföra med. Det var också ett starkt bidragande skäl till att jag gick med. Jag tyckte att kören var duktig när jag var ny – jag märkte direkt att ”det här lät riktigt bra!”
Har du sjungit i kör förut?
- Jag kommer ursprungligen ifrån Värmland och sjöng där i barn- och ungdomskör, senare också vuxenkör. Mina föräldrar var kyrkokörsångare båda två, så man kan säga att jag är mer eller mindre uppvuxen i körsammanhang. Körlivet var en gemenskap som var en naturlig del av mitt liv. I mitten på 1970-talet flyttade jag ifrån Värmland, och mitt körengagemang rann ut i sanden. Jag brukar säga att jag hade ett kort köruppehåll på 30 år!
Förutom VocAle brukar jag alltid vara med när det är olika projektkörer här i församlingen också. Det går inte att få för mycket körgemenskap!
Dela med dig av ditt bästa körminne!
- Ett starkt minne som jag bär med mig är när vi för några år sedan framförde Johannespassionen av Bach i Skepplanda kyrka. Det var ett projekt tillsammans med andra körer här i området. Peter Corneliusson, organist i Skepplanda, var dirigent och vi var runt 50 körsångare. Det var en häftig upplevelse!
Vad skulle du säga för att övertala mig att börja sjunga i kör?
- Det är verkligen påfallande roligt att sjunga i kör! Inte bara att framföra utan också själva övningarna. Man får höra hur man blir bättre ju mer man övar. Musiken rör oss känslomässigt, utan att vi behöver vara så intellektuellt påkopplade hela tiden. Rytm tror jag sitter väldigt djupt, rent mänskligt. Det är ju rytm musiken tar fasta på (hjärtat slår och lungor som andas, också en rytm) Jag tror det ligger väldigt djupt och väl till för oss människor.
Ibland framkommer det att det finns personer som kanske inte är så dragna till kyrkomusik, men det finns inga krav på en som vill vara med i en kör. Den förnämsta körmusiken som någonsin har skrivits är sakral. Man missar väldigt mycket körmusik om man aldrig ägnar sig åt kyrkomusik, skulle jag säga.
När jag var student grundade jag en studentkör i Karlstad! Vi sjöng bland annat alltid på Valborg. Med åren har den kören utvecklats och vuxit sig stor.
Text och foto: Åsa Westerstad