Kapellets historia
I den gamla bruksmiljön i Karlsdal ligger ett litet vackert kapell från 1840-talet. Fredrik Wilhelm Scholander, en välrenommerad arkitekt, har ritat kapellt. Kopplingen mellan kyrkan och bruksmiljön märks bland annat i fönstren vars spröjs är tillverkade i gjutjärn.
Karlsdal växte fram kring järnbruket, från 1640-talet till 1930 talet. Av hyttan som var belägen där finns nu endast ruiner, medan många av de så kallade arbetsbostäderna finns kvar.
År 1736 önskade Carl Daniel Lutman bygga ett kapell för bruksarbetarna. I ansökan till Kungliga Majestät skrev Luthman:
”En del bor långt över två mil från moderkyrkan, själva vägen är dessutom besvärlig, i synnerhet höst- och vårtiderna. Att man näppeligen kan taga sig fram till fots samt med största livsfara ridande, men alldeles omöjligt för gammal orkeslöst folk, vilka förmå varken gå eller rida, att åkande passera de branta bergen och höjderna över”
Luthman fick år 1936 tillstånd att bygga kapellet på fäljande villkor:
”skulle bidra till kyrko- prästgårds- och annan buggnad vid moderkyrkan samt ordinarie prästskapets avlöning”
I samband med tillståndet bestämdes platsen för det tilltänkta kapellet. Det skulle ligga där marken precis sluttar ner mot Svartälvens dalgån, och platsen gavs namnet Carl(s)åsa.
Först 100 år efter Luthmans skrivelse till kungen blåstes nytt liv i drömmen om eget kapell i Karlsdal. Runt 1840 gav den dåvarande brukspatron Carl Lindberg ett uppdrag åt arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander att rita det efterlängtade kapellet.
Byggandet påbörjades två år senare. Kapellets arkitektstil är nygotik. Typiskt för stilen är bland annat de spetsbågade fönsteröppningarna. Kapellet består av en rektangulär byggnadskropp, med en mindre sakristia som vetter åt öster. Fasaden är putsad med ett sadeltak täckt av svartmålad, falsad plåt.
Entrén till kapellet är kantade av två gjutna järnkolonner.
Karlsdals kapell uppfördes 1842, 106 år senare. Kyrkogården började användas redan 1788, då den första dokumenterade gravsättningen ägde rum.
För att värma upp kapellet användes fram till 1920-talet masugnsslagg, vanlig metod för orten. Den heta slaggen lades på två platser i kapellet, som sedan genererade värme åt gudstjänstfirarna. Efter gudstjänsten förpassades de avsvalnade stenarna till slaggvarpen (avfallshögen).
År 1954 installerades elvärme, detta skedde i samband med en större renovering av kapellet.
Altartavlan i dagens kapell, renoverat 1955, är målad av Ingrid Jövinger
I dagens klockstapel, som renoverades 1960 finns två klockor som ringer in gudstjänsten. Den mindre göts av smederna 1842 för den nya kyrkan. Den större klockan skänkte Maria Christina Lindberg, född Adamsson, 1858. Klockan göts i Stockholm av Frans Mauritz Bergholz klockgjuteri på Adolf Fredriks Kyrkogata.
Stora klockans text på en sida:
Sig samle vid mitt ljud / till sensta eftertid
Ett folk som tackar Gud / för frihet, bröd och frid.
På motsatt sida:
Given till Carlsdahls kapellkyrka af Maria Christina Lindberg f. Adamsson
Gjuten i Stockholm af F.M. Bergholz 1858